Igår samlades sju hungriga själar för mat och drinkar på Moosehead. Jag åt en älgburgare med lingondressing, så otroligt god. Så drack jag rödvin, irish coffee och dry martini. Det här var en födelsepresent av mina fina vänner och det var himla trevligt. Nu ska jag se en film i soffan under mitt täcke och myyysa!
I det stora fina paketet som kom med posten förra veckan låg denna tavla. Två bilder på mig och min lilla gudis. Jag kanske inte är i mitt snyggaste, men lilla Bella är söt som en docka. Den ska ställas på tavellisten ovanför soffan. Så fiin att jag nästan dör lite.
Måndag, ny vecka, nya tag. Det vill säga jobb faktiskt. Ska gå bort i mina nya snygga-rumpan-skor jag fick av mamma. Nu ska bakdelen trimmas och jag ska få gå skönt samtidigt. Beach 2011 nästa. För rumpan i alla fall, magen bör väl bli lite mindre dallrig också…
Ibland har jag nog världens bästa vänner, som liksom vet när de ska ringa och vet vad de ska säga. Stephan ringde för att gratta mig på min födelsedag, beskriva hur mycket han saknar mig och säga att alla killar som inte vill ha mig är dumma i huvudet. Det kan få vilken gråtfylld kropp som helst att skina upp som en sol. Jag saknar honom med, jätte-mega-mycket. Men han är bäst ibland.
Efter besöket på Emmaus tog vi en sväng inom AllFrukt. Jessica handlade lite mat och jag gick och tittade på rolig mat. De säljer nämligen massa saker som inte finns på ica, hälften vet jag inte vad det är eftersom det står på språk jag inte förstår. Jag gillar den affären. På väg mot kassorna hittar jag den finaste chokladen jag någonsin sett. Vit choklad fylld med små smarties. En jätteförpackning för en tia. Som hittat! Jag fick den av Jessica och ikväll har jag provsmakat. Den var god. Och fin.
Bästa Jessica kom och mötte upp mig efter jobb för en promenad. Med varsin kaffe i handen började vi gå åt ena hållet, bytte lite riktning och kom sedan på att vi ville till Emmaus. Jag var ute efter assietter och vet att det är en bra second hand-butik för sådana ting. Emmaus låg åt andra hållet så vi vände en gång till. Jag gick därifrån med sex assietter och en taklampa och var endast 120 kronor fattigare. Nu ska lampan renoveras och pysslas med innan den ska ge mig ljus i vardagsrummet. Två timmar och tjugo minuter efter jag slutade jobba landade jag hemma. Det är ungefär två timmars effektiv promenad och jag ger mig själv en klapp på axeln. Ska nog göra några sit-ups nu också, så känner jag mig ännu bättre över dagens ”träning”.
Imorse när klockan ringde och halsen värkte beslutade jag mig snabbt för att skippa skolan. Det var bara avslutning på kursen i skolan idag och jag tycker att mitt – en vecka gammalt – halsonda är viktigare att motarbeta. Ett tag senare ringde telefonen. Jag ska in och jobba. Så det blev inte mer än tio timmars sömn och halsen gör fortfarande ont. MEN jag ska få jobba *wohoo*. Det bästa av allt är att jag slutar tre, så jag hinner med dagens planer. Promenad med Jessica och tvättiden ikväll.
Min martini från i lördags
Idag är allt lite kaos. I mitt huvud, i min dator och i mitt hem. Har tusen saker att fixa känns det som, men det har jag kanske inte egentligen. Tror jag börjar med det tråkigaste av allt; besegra diskberget. Aktiviteten följs av dammsugning, sopkastning, ett par vändor till vinden, skrivande inför deadline, fixa med datorn och döende i soffan. Under tiden ska väldigt mycket hett te intagas för att bota min onda hals. Helst vill jag nog bara dö på soffan framför film hela dagen, men det känns inte så rimligt när att-göra-listan är så lång.
När Jessica smakade på min martini i lördags förvreds henne ansikte i avsmak. Du kunde väl sagt att det var gin i den, sa hon lite grinigt. Hon är så söt min lilla bästis.
Chattade nyss med en killkompis. Han undrade vad jag gjorde och jag svarade att jag dansade. För det var ju det jag gjorde. Han verkade bli lite fundersam och undrade varför. För att jag är glad såklart. För det är jag och jag vet inte varför. Jag har bara varit glad och dansig i flera dagar nu. Helt underbar känsla faktiskt. Och det är lika bra att passa på medans det varar, jag vill inte vara pessimist men man vet ju aldrig när glädjen tillfälligt tar en paus. Nu ska jag dansa vidare!
Igår gick jag iväg till Södervärns krog och mötte upp hela gänget. Vi drack vin (okej, jag drack vin de andra drack öl) och hade himla skoj. Plötsligt släcktes lokalen ner och vi famlade efter våra jackor i mörker. Jaha, utslängda från ena stället traskade vi vidare till nästa ställe. Där fick jag visa leg när jag beställde mitt vin. Jag behöver ingen ålderskris inför min födelsedag, jag ser ju knappt ut att vara arton, hahha.
På hemvägen försökte vi cykla. Jessie, Christian och jag på en cykel. Det gick sådär. Jessie skylde på snön. Men till sommaren kommer vi vara grymma på att vara tre på en cykel. Vi ska göra det så enkelt och roligt att även polisen tycker det är okej. Det är vår plan. Det är bra att ha tydliga mål i sitt liv.
