Babyface?

I onsdags var vi på Södervärns krog för en onsdagsöl. Varför just där? Jo, där får jag två glas rött och en tallrik nachos för 120 spänn. Löjligt billigt, så vi har råd att gå dit varje onsdag. I alla fall. Jag blev leggad i baren. Hallå! Jag är 27 år! Ser jag verkligen ut att vara under arton? Det är Möllans kanske sunkigaste ställe och de leggar mig. Kanske ser jag ut som 27 när jag fyllt 40 och då kommer jag säkert vara glad för mitt babyface, men nu är det bara löjligt. Får kanske trycka upp tröjor där det står jag är 27 år, dela ut mitt körkort som visitkort och tatuera in mitt födelseår i pannan.

Lite senare på kvällen kommer en äldre herre fram till oss där vi sitter och tjattrar. Han säger att vi är himla gulliga och frågar om vi fortfarande har blöjor. Eeh… Denna fråga ställer han till en läkare, en sjuksyrra, en lärare och mig (som tydligen inte ser en dag äldre ut än 18). Vad händer med världen? Vi är vuxna människor, inte bebisar! Vi fick hans visitkort, han var konstnär och rätt störande. Vi tittade på visitkortet och gav tillbaka det till honom, påpekade att han störde och till slut gick han igen.

Babyface-Sophia

Igår gick jag iväg till Södervärns krog och mötte upp hela gänget. Vi drack vin (okej, jag drack vin de andra drack öl) och hade himla skoj. Plötsligt släcktes lokalen ner och vi famlade efter våra jackor i mörker. Jaha, utslängda från ena stället traskade vi vidare till nästa ställe. Där fick jag visa leg när jag beställde mitt vin. Jag behöver ingen ålderskris inför min födelsedag, jag ser ju knappt ut att vara arton, hahha.

På hemvägen försökte vi cykla. Jessie, Christian och jag på en cykel. Det gick sådär. Jessie skylde på snön. Men till sommaren kommer vi vara grymma på att vara tre på en cykel. Vi ska göra det så enkelt och roligt att även polisen tycker det är okej. Det är vår plan. Det är bra att ha tydliga mål i sitt liv.

Hat och tårar blir tillslut uppgivenhet

Egentligen skulle jag sitta på Södervärns krog just nu. Dricka vin och snacka skit med mina vänner. Liksom skratta och ha kul. Vet ni vad jag gör? Ligger på soffan vrider mig av magont och illamående. Försöker muta i mig lite keso med bär. Det är gott, men jobbigt att få i sig. Allt hat mot magen har förändrats liksom sorgen. Nu är det bara likgiltighet kvar. Jag blir bara trött. Och det första jag offrar är mitt sociala liv. Skola och jobb måste gå före och ta min energi. Egentligen borde min hälsa gå först, men jag vill inte låta det påverka mitt liv. Vilket är rätt motsägelsefullt för det är precis det jag gör. Låter det påverka mitt sociala liv och låter mina vänner vänja sig vid att jag ställer in för att jag är dålig. Nu ska jag sova. Lika bra.