Ni minns kanske att jag har varit arg på min cykel ett tag? Idag beslutade jag mig för att förhandla om vänskap.
Med en ny ventil och avancerad pump började förhandlingarna.
Efter en stund och med väldigt trötta armar slutade förhandlingarna vänligt. provkörning sker när det inte regnar.
Vill du vara min kompis?
På väg till jobb upptäckte jag att det var megalite luft i däcken. Eller, jag upptäckte det för över en vecka sedan, men först idag började jag skämmas lite. Beslutade mig att efter jobbet leta rätt på luft. Och jag hittade luft, men den vägrade stanna i däcket. Ventilen höll inte tätt. Det förklarar varför jag alltid behöver pumpa däcken. Så jag lämnade cykelpumpen med MINDRE luft i däcket än vad det var från början och promenerade hem istället. Argt stirrade jag på cykeln när jag parkerade den på gården och nu tänker jag inte prata med den förrän den vill behålla luft i däcket. Nån cykelservice, nytt däck eller annat typ av uppmärksamhet blir det inte tal om när cykeln beter sig så dåligt. Hädanefter går jag, eller tar bussen. Jäkla skitcykel!
Jag kan äga stans skruttigaste cykel. Jag kan också vara stoltast i stan över en sådan rishög. Cykelkorgen kostade mer än själva cykeln och när jag för några år sedan blev tvingad att byta ett däck kostade däckbytet lika mycket som cykeln gjorde. Min rishög gnisslar och skramlar så att folk vänder sig om. Sadeln samlar vatten så rumpan blir blöt om det regnat de senaste dagarna. Och oftast finns det ingen luft i däcken, för att jag är feg.
Sist jag pumpade däcken sprängdes ett. Sedan dess har jag inte vågat pumpa själv. De senaste gångerna har däcken hoppat och minsta småsten har gjort cykelturen obehaglig. Framförallt har det varit otroligt trögt att cykla. Så i onsdags långt innan jag närmade mig pumpen vid Södervärn började mitt mantra. Var modig, var modig, var modig. Försiktigt stannade jag och fyllde trevande däcken med luft. Inga explosioner. Jag pustade ut och cyklade i racerfart hemåt. Åh, min älskade lilla skrutt
Igår gick jag iväg till Södervärns krog och mötte upp hela gänget. Vi drack vin (okej, jag drack vin de andra drack öl) och hade himla skoj. Plötsligt släcktes lokalen ner och vi famlade efter våra jackor i mörker. Jaha, utslängda från ena stället traskade vi vidare till nästa ställe. Där fick jag visa leg när jag beställde mitt vin. Jag behöver ingen ålderskris inför min födelsedag, jag ser ju knappt ut att vara arton, hahha.
På hemvägen försökte vi cykla. Jessie, Christian och jag på en cykel. Det gick sådär. Jessie skylde på snön. Men till sommaren kommer vi vara grymma på att vara tre på en cykel. Vi ska göra det så enkelt och roligt att även polisen tycker det är okej. Det är vår plan. Det är bra att ha tydliga mål i sitt liv.
Klockan sju ringde klockan idag igen. SJU! Två dagar på rad! Jag kom knappt upp. Det är fan tortyr att kliva upp så tidigt. Tar bussen till skolan idag. Det snöar på isklädda gator och jag vill inte dö i en cykelolycka vid 26 på väg till en redovisning. Buss känns mer okej, det är liksom kollektiv döende. Klockan sju… jag dör… eller somnar i alla fall.
Jag försökte visa er bilder på snön, men jag misslyckades. Tydligen kan jag bara blogga ord och inte bild från telefonen. Alltså man kan blogga bild, det är bara jag som är kass.
Jag har fått en brutal huvudvärk under dagen också. Den botar jag med att plugga. Det går inte bra med botandet, men vad gör man?! Måste få förberett mitt kulturreportage. Och min redovisning imorgon. Ser i alla fram emot en fika med Marcus som är i stan några timmar. Det är mycket roligare än att plugga.
Har ställt in min cykel i källaren idag. Tog tio minuter att få upp låset förut, så tänkte att den skulle bli glad av att tinas. Det blir alltså en promenad till stan sen, men det är ju bara mysigt i snön (eller i det smutsiga slasket som ligger på gatorna…)
Vädret ute är… ostabilt kan vi kalla det. Blåser mycket och när som helst, utan förvarning, kommer världens regnskur. Det verkar vara en sån dag idag. Jag ska till jobb. Brukar alltid cykla (om inte regn förekommer). Regn förekommer ibland och då kraftigt. Vinden förekommer hela tiden och även den relativt kraftig. Nu regnar det inte, slutade nyss. Men det kommer tillbaka, det ser jag på himlen. När som helst. Om 20 minuter måste jag gå hemifrån. Då måste jag ha bestämt mig. Buss eller cykel?
Det regnade inte en enda droppe på mig när jag cyklade idag. Och det var en bra dag på jobbet också. Förutom att jag gjorde hål i min hand. Det är sant, jag har en liten grop nu, men den kommer läka finfint alldeles snart om ett par dagar. Så fick jag mat med mig hem. Jag har inte alls mycket att klaga på egentligen. Det ligger lite i min natur att klaga och jag kan klaga på massor idag, men jag låter bli. För idag är en bra dag, det har jag bestämt.
Mina ögon är alldeles puffiga och svullna av trötthet. Med andra ord, påsarna är gigantiska. Äh, hela ögonen är svullna och då har jag ändå sovit mer än åtta timmar. En kanna kaffe är kokad, sminket är på håret är sprayat på plats. Allt för att ge illusionen av pigghet.
Så ösregnar det ute. Jag gillar regn. Förutom just när jag ska cykla. Har liksom inte fattat hur man gör för att cykla med paraply. Inte har jag någon regnjacka heller. Om det bara kunde vara uppehåll de 10-15 minutrarna (beroende på rödljusen) det tar att cykla till jobb.
