Firade Maris födelsedag med lite grillat i Gislöv idag. Det var så mysigt att träffas. Och gott! Det blev mycket buss idag och mycket väntande på buss. Varken dit eller hem matchade byten (hem åkte jag visserligen bil till Trelleborg), och eftersom kylan slog till så värmde jag mig med lite kaffe i väntan på hemgång. Lyssnade på Band of Horses, såg gula rapsfält och blev öm i baken av allt sittande. Men det var det värt, fick ju träffa både Mari och magen!
Idag, som några andra dagar i vinter, tog jag bussen till skolan. Det kanske inte behövdes då snön är borta och det går alldeles utmärkt att cykla. Bussen är, som många andra dagar, full. Jag ställer mig nära en stolpe att hålla i. Redan vid andra hållplatsen efter min får jag plats att sitta. Ytterligare två hållplatser bort kliver en man på. Det finns nu rätt många lediga sittplatser i bussen, han väljer sig att sitta bredvid mig.
Mannen ser sliten ut, som att han haft ett hårt liv. Kanske har han inget hem, fastnat i missbruk eller har någon annan störning i livet. Han sätter sig ner, ser åt mitt håll och säger Hej. Jag hälsar tillbaka. Dörrarna till bussen stängs och då känner jag doften. Hans doft. En doft av smuts, gammal alkohol, cigarettröken som fastnat i kläderna och doften av illa skött hygien. Jag vill inte längre andas. Vänder huvudet mot fönstret och tar så få andetag som möjligt. Hans arm nuddar vid min och jag ryser i hela kroppen av obehag.
Så får jag dåligt samvete. Det är ju vidrigt att jag reagerar såhär när jag möter en annan människa. Att jag dömer honom för hans utseende och doft. Att jag helst av allt vill fly. Vi är lika mycket främlingar för varandra, han som hälsade så artigt och jag som avvisade och dömde. Han verkade ju harmlös och har säkert en spännande livshistoria att berätta. Så kliver han av bussen. Jag tar ett djupt andetag av frisk luft och lättnad.
Det snöar massor här. Snön yr rundor i luften. Fast det kanske inte är ny snö utan den gamla som lättat från taken och tar sig en flygtur. Jag ska i alla fall till skolan. Hade velat stanna hemma och ta hand om mig själv, men föreläsningen verkar vara höstens mest intressanta så den är dum att missa. Om jag kommer i tid. Tänkte ta buss. Ingen kommer vara i tid idag och det gäller nog hela landet. Jag har i ett smockfullt schema idag. Och det viktigaste är kvällens tvättid. Och kanske inhandlandet av vinterskor. Mina Converse i all ära, men det blir lite kallt om fötterna i de.
Klockan sju ringde klockan idag igen. SJU! Två dagar på rad! Jag kom knappt upp. Det är fan tortyr att kliva upp så tidigt. Tar bussen till skolan idag. Det snöar på isklädda gator och jag vill inte dö i en cykelolycka vid 26 på väg till en redovisning. Buss känns mer okej, det är liksom kollektiv döende. Klockan sju… jag dör… eller somnar i alla fall.
Vädret ute är… ostabilt kan vi kalla det. Blåser mycket och när som helst, utan förvarning, kommer världens regnskur. Det verkar vara en sån dag idag. Jag ska till jobb. Brukar alltid cykla (om inte regn förekommer). Regn förekommer ibland och då kraftigt. Vinden förekommer hela tiden och även den relativt kraftig. Nu regnar det inte, slutade nyss. Men det kommer tillbaka, det ser jag på himlen. När som helst. Om 20 minuter måste jag gå hemifrån. Då måste jag ha bestämt mig. Buss eller cykel?
Sitter lite fast i Hallsberg just nu. Tåget var ersatt med buss, men jag pratade, klagade och såg väl allmänt trött ut så jag ska åka x2000 istället. Nu tror ni att det är jättebra och det är det. Förutom att jag nu suttit här i två timmar och det är ytterligare en halvtimme tills tåget går. Min rumpa är platt och öm av träbänkarna i Hallsberg. Finns det något att göra i Hallsberg? Någon som vet annat än att byta tåg? Inte för att jag tänker göra något, men känner liksom bara till Hallsberg som tågbytarort. Och här på station hänger ett gäng tonåringar. Så om detta är tonåringarnas val är kanske stationen det bästa Hallsberg har att erbjuda? Fram kommer jag i alla fall. I nästan tid. Nu önskar jag bara en heting som masserar min rumpa till sin ursprungliga form.
Jag vill börja med att ursäkta mig själv för att jag använder ordet röv. Men det är så. Mellan skola och personalmöte skulle jag plugga. Det blev inte riktigt så. Efter personalmöte skulle jag plugga. Inte riktigt kommit igång ännu och jag har varit hemma ett bra tag. Det är för att jag ska skriva fiktivt. Jag är bättre på att skriva från verkligheten; överdriva, förändra, ändra småsaker, men grunden ligger i mitt minne, mina upplevelser. Nu ska det vara fiktivt. Jag kan inte riktigt, tror jag. Jag skjuter upp till sista stund och förväntar mig att bli sågad på seminariet på torsdag. Sågad och få lärdom, tips och trix för att även kunna utveckla den delen av mitt skrivande.
Ska fixa mina naglar nu. Packa väskan inför imorgon och kolla upp buss. Ska åka den skrangliga stadsbussen sådär äckligt tidigt. Inte för att jag är slö, vill bara inte ha min cykel på centralen över natten. Nu är ni allt nyfikna på vart jag ska iväg på va?! Inte mer skoj än Stockholm. Imorgon är det tre möten och en middag. På onsdag tar jag tåget hem igen. Ingen tid för något annat än jobb, tyvärr. Får väl dra ut tummarna och köra igång här då. Lite sömn vore fint inatt.
Idag var jag så hungrig att jag mådde illa. Illamåendet var så intensivt att det bara var minuter från en spya. Men hur knasigt är inte det? Jag menar om man är dödshungrig så vill väl magen behålla det lilla som faktiskt finns där och inte tömma magen ännu mer?! Och vill ni veta så kräktes jag inte, jag lagade mat och fyllde magen istället.
Och nu ett meddelande till mamma: Idag har jag cyklat på cykelväg hela vägen till skolan och hela vägen hem för din skull. Risken att jag nu kommer dö cyklandes i Malmö har alltså minskat. Förutom bussen som körde mot rött i morse och faktiskt var nära att köra på mig, men det var ju inte mitt fel. Jag cyklade ju när jag hade grönt på ett cykelövergångsställe.
