Till åldern är jag 27. Och ett halvt. Till livssituationen, inte riktigt så. Men ambitionerna är höga. Ambitionerna att bli den bästa Sophia jag någonsin kan bli. Sluta vara bitchig mot mina vänner när jag har pms utan istället vara glad och bjuda på mig själv. Inte döma andra människor. Det har jag försökt i flera år och tycker oftast att det går bra, men man kan alltid bli bättre.

Jag tänker att mitt hem ska vara städat och undanplockat. Alla mina saker ska få en alldeles egen plats och där ska den spendera sin tid när de inte används. Det är ju ändå rätt äckligt med ett smutsigt och rörigt hem. Alla mina små projekt ska också avslutas, så att jag kan starta nya med gott samvete. Känslan av att färdigställa något är oslagbart. Så är även känslan av ett rent hem, som inte behöver panikstädas inför spontanbesök.

Ett heltidsjobb är viktigt för att vara vuxen på riktigt. Det har jag kämpat för i flera månader och kämpar fortfarande hårt för att det ska bli verklighet. Det finns ingen i världen som är mer taggad för att jobba heltid än jag. Helst lite mer än heltid, men man kan inte få allt man önskar.

Dessutom så ska jag ta hand om min kropp. Att vara noggrann med vad jag äter. Färdigköpta köttbullar är inte så gott och så innehåller de massa konstigheter. Egenrullade är mycket godare och dessutom vet jag exakt vad jag stoppar i mig. Halvfabrikaten ska ut, det är ju roligt att laga mat själv. Och gott. Sluta äta laktos, det får ju min mage att göra ont. Ändå fuskar jag ibland. Dessutom ska jag bli mindre fläskig, alltså bli duktig med att motionera regelbundet.

Om alla mina ambitioner blir uppnådda blir jag kanske vuxen på riktigt. Det är kanske inte jättetroligt att allt uppnås. Jag menar jag är rätt dålig på att dammsuga en gång i veckan och packar inte upp väskan så fort jag kommer innanför dörren. Soffan och chips är oftast skönare än motion, dock bara tillfälligt. Även om jag strävar efter en ouppnåelig perfektion, så är det något att jobba emot. Bättre att bli vuxen på riktigt än att hamna i ett förfall och en tro på att man är tio år yngre än man egentligen är. Tror förresten också att man mår bättre av det; att jobba mot något, att ta ansvar för sitt liv.