Det fjåniga leendet byttes ut mot bekymmer. Eller inte bekymmer direkt, men jag vet liksom inte var jag ska göra av allt inne i mig. Tankar, rädslor, längtan, vilja… Hur ska jag sortera, få ut allt? Jag kan liksom inte hantera mig själv. Det låter dramatiskt, men det är det egentligen inte. Det är väl mer fundersamt. Antagligen för att det hänt så mycket denna vecka och nästa vecka blir minst lika händelsefull och allt har typ rört runt i mitt inre. Självklart till det bättre, men ibland är bra beslut jobbiga att ta. Nu blir det nygräddad fläskpannkaka med lingonsylt framför tv:n för att rensa lite tankar.