När jag framåt kvällen gick hem igår passerade jag två killar. De stod och fnittrade under ett träd vid Möllan. Så säger de med lätt brytning Du är så vacker att stjärnorna faller. Båda yttrar denna mening strax efter varandra. Jag hade kunnat gett de ett leende, säga tack eller ett kaxigt jag vet. Istället exploderar jag i ett asgarv. Och fortsätter sedan fnissandes hem.

Jag rannsakar mig själv, söker svar och finner tvivel i mina motiv. Igår på lektion fick vi vår första inlämningsuppgift. En uppgift med titeln Varför skriva?. Sedan dess har jag funderat och klurat och tänkt. Vänt upp och ner, in och ut på frågan om varför jag skriver. Till en början var det ett enkelt svar, jag mår bra av att skriva. Jag blev inte tillräckligt nöjd med svaret och desto djupare jag gräver desto fler frågor dyker upp. Nästan så jag tvivlar på min egen vilja att skriva. Är den riktig eller bara påhittad? Blir inte riktigt klok på mig själv, men innan tisdag 12.00 bör frågan ha svar och texten vara inlämnad. Tills dess tar jag mig ett glas vin och ger er mitt hjärta av godis.

Vill ni läsa om den faktiskt hemska saken så klicka HÄR

Tänkte hålla söndag idag. Min fredagssöndag skulle börja med en lång sovmorgon och fortsätta i lugn takt med lite läsning, skrivning och jobbande. Men utan tvång, som en söndag fast på en fredag. Halv åtta vaknade jag. HALV ÅTTA! Vad är det för en sovmorgon?! Ingen alls faktiskt. I protest mot mig själv ligger jag kvar i sängen och läser bok och planerar dagen. Lika bra att göra saker nu när inte sovmorgonen blev som den skulle. Jag får ingen söndag denna vecka helt enkelt.

Numero uno: Jag är kissnödig, men har precis gosat ner mig i soffan under en filt och har det så himla skönt att jag inte vill gå till toan.

Numero due: (jag vet skum stavning, men säger google translate så, så är det så) Jag vill ha rostemackor och rostaren står högt upp på en hylla och jag pallar inte lyfta ner den.

Jag saknar honom. Ni vet han som jag blev osams med för nÃ¥gra veckor sedan. Eller rättare sagt ganska exakt tre veckor sedan. Vi hade kontakt nästan varje dag. Nu vet jag inget längre. Ibland ser jag honom inloggad pÃ¥ skype och msn, hans namn liksom hÃ¥nar mig. Jag skrev att det var upp till honom. Eftersom jag inte hört sÃ¥ mycket som ett pip frÃ¥n honom antar jag att han inte vill vara min vän längre. Om inte problematiken ligger i att vi bÃ¥da är envisa som Ã¥snor och ingen kommer ge sig först. Men jag väntar i alla fall pÃ¥ att han ska ringa. För det var ju upp till honom, det är hans val…

Köpte med mig lite godis hem. Som saknadtröst eller för att jag gick förbi affären och var hungrig och sugen på allt. Blir alltid lite nostalgisk av JamJam butiken. Handlade lördagsgodis där ibland när jag var liten, det var lyyyyx. Så nu jobbar jag sockerkick. Och jobbar på riktigt. Sitter här på golvet med träsmak i rumpan och jobbar. Och äter godis. Snart kommer jag må illa. Tills dess njuter jag.

Jag gillar att ha många ringar. För många liksom. Tycker det är snyggt. Jag minns när jag gick i högstadiet och hade ringar på varenda finger och lite till. Många ringar och stora ringar, flera på varje finger och gärna omatchande. Gick loss lite idag. Ska utöka min samling ännu mer så det blir lite mer variation. Men sånt tar tid, vill ju hitta rätt ringar.

Gångjärn – Cheap Monday, Orm – Second hand (för tio år sedan), Döskalle – Glitter,             Stor sten – handgjord från Visby (minns inte butikens namn tyvärr)

Inatt drömde jag att min mamma var döende. Hon hade tre dagar kvar att leva. Jag var den enda som tog hand om henne, men var rädd för henne. Vågade knappt vara nära henne. Jag var mest arg. Så till slut kom min bror och någon annan (tror det var min mormor som varit död i flera år). Då bröt jag ihop och störtbölade. Vaknade av att jag låg och snyftade i sängen.

Ville ringa mamma och kolla så hon var okej, men det är kanske inte så populärt klockan tre på natten. Ville ha någon bredvid mig i sängen att gosa in mig i, men inte heller det fanns. Förutom min kramkudde. Och anledningen till att jag drömmer så här hemskt är med största sannolikhet för att jag började skriva på en grej om mammas cancer (hon blev friskförklarad för massor med år sedan). Men ändå en vidrig dröm.

Tro att jag blev glad när posten kom idag. Min nya jacka hade kommit, så jag struttade bort till Ica och hämtade hem den och en ring. Och tänka sig att båda passade perfekt och jag är lycklig. Ja, jag blir lycklig av materiella ting ibland. Båda från , jackan Jofama och ringen Cheap Monday. Om ni vill vara lika häftig som mig (vilket ni självklart vill) så är det bara att klicka på länken och shoppa loss.

Bilder från Nelly.com och Cheapmonday.com

Herregud, jag höll på att dö i skolan idag!! Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Inte det minsta skrämmande trots en megalång litteraturlista. Däremot så blev jag skrämmande motiverad och stack till bokhandeln och införskaffade två böcker på studs. Stephen Kings Att skriva och Strindbergs Hemsöborna. Köpte med mig mat från bästa Salads and smoothies hem och slängde mig över Stephen King boken direkt.

I en rasande fart har jag redan plöjt 30 sidor och kommer med glädje fortsätta läsa boken i eftermiddag invirad i en mormorsfilt. Inte min mormor utan Lagerhausmormor. Ni vet hon som sänkte priset på den virkade filten från 299 till 99 precis lagom när jag fick en idé om att virka en egen filt kan väl inte vara så jäkla svårt. Sen insåg jag att en filt är himla stor och jag tröttnar snabbt, då kom Lagerhausmormor och räddade mig. Så virka en egen filt projektet avslutades innan det ens började, bäst så.