Tidsplanbyte

Bytte om lite idag på jobb så jag ska börja senare och sluta senare. Har funderat en del på hur det kommer påverka mitt liv, min tidsplan.

Fördel: jag kommer få se dagsljus varje morgon på väg till jobb, det kommer inte 8-17 jobbare göra på vintern.

Nackdel: Jag jobbar när butikerna har öppet så någon spontanshopping efter jobb blir det inget, men det är kanske bra egentligen…

Fördel: när nya Big Brother-säsongen börjar kommer jag orka vara vaken om kvällarna och titta.

Nackdel: jag kanske sover när det är julkalendern på morgnarna.

Fördel: Jag kommer dricka kaffe i lugn och ro om morgnarna och kanske även hinna promenera till jobb.

Slutsats: Det här är bra förutom på möjligen på fredagskvällar…

Som ett vakuum

Kollar schemat. Bra, börjar tolv imorgon. Kollar mailen. 13 nya mail. Hjärtat dunkar, huvudet orkar inte. 11 från facebook. Bra, radera, de sista två var reklam och raderas. När började jag jobbet imorgon? Kollar igen, tolv. Bra. Ställer väckarklockan. Kollar nästa mail. Tre nya. Fan, tre jag måste läsa. Lika bra att få det gjort. Var det elva eller tolv jag började imorgon? Jäkla guldfiskminne. Varför ligger jag ensam i sängen? Hade du varit här hade jag inte kollat mailen en fredag vid midnatt. Struntar i den tredje mailen. Kollar den imorgon innan jobb. Det var tolv jag började va? Borde sova, borde jobba, borde skriva. Jag ska kanske börja träna, bli av med det extra dallriga jag ogillar så mycket. Eller banta av det? Kanske söka ett jobb? Nu får jag nog sova. Ska ju jobba imorgon. Tolv om jag inte minns fel.

Ologisk kroppsreaktion

Idag var jag så hungrig att jag mådde illa. Illamåendet var så intensivt att det bara var minuter från en spya. Men hur knasigt är inte det? Jag menar om man är dödshungrig så vill väl magen behålla det lilla som faktiskt finns där och inte tömma magen ännu mer?! Och vill ni veta så kräktes jag inte, jag lagade mat och fyllde magen istället.

Och nu ett meddelande till mamma: Idag har jag cyklat på cykelväg hela vägen till skolan och hela vägen hem för din skull. Risken att jag nu kommer dö cyklandes i Malmö har alltså minskat. Förutom bussen som körde mot rött i morse och faktiskt var nära att köra på mig, men det var ju inte mitt fel. Jag cyklade ju när jag hade grönt på ett cykelövergångsställe.

Långa killar

I helgen var det en kille som sa till mig att han alltid trott att jag gillade långa killar. Vilket antagande va?! Hur utstrålar man Jag vill bara ha långa grabbar? Nu är det visserligen ganska så sant. Det är snyggt med långa killar. Dessutom så är jag 171 cm och har ofta 12 cm klackar. Den matten kan ni räkna ut själv. Jag vill inte behöva böja mig ner för att pussa på min kille. Men framförallt, jag vill inte gå bredvid en liten plutt till kille som gör att jag känner mig stor. Så långa får ni gärna vara. Eller i alla fall 175 cm, nån tvåmeters kille behöver jag inte.

Alldeles morgonrufsig

Sitter här med mitt kaffe och jobbar. Vaknade för tidigt, men kunde inte somna om. Kvar av min sjukdom är en miniförkylning. Sovit dåligt har jag också, varit pigg hela natten. Tur det finns kaffe. Jag försöker fokusera alla mina tankar på jobb. Ska göra en annons och färdigställa en recension. Tankarna är morgonpigga och studsar runt i huvudet. På armen sitter ett reklamblad. Det fastnar när jag lägger armen på det. Orkar inte flytta det, får sitta fast. Ska ta en dusch. Duscha bort mitt morgonrufs. Samla tankarna. Och jobba.

Regnmys

Varma, nybakta scones! Så enkelt och så underbart gott. Sitter och lite nostalgisk framför Fångarna på fortet med mina scones och en kopp te. Bra för både förkylningen och själen. Det bästa är att halva degen är sparad i kylen så jag får nybakta scones imorgon med. Recept? Det hittar ni HÄR. Scones.se är en ny favoritsida, gå in själva och hitta ert favoritrecept. Jag gjorde klassiska.

Celebrity Rehab

Ytterligare ett förnedringsprogram att njuta till. För er som inte redan tittat, så är det det bästa i förnedringsprogramskategorin. Kändisar som blir filmade när de kräks, gråter, skriker och berättar om sina djupaste sorger och hemligheter. Hur de blivit utnyttjade, utslängda, misshandlade, lurade… Vi får se allt.

Vad är det som gör detta så intressant? För mig har det inget att göra med huruvida de är kändisar eller inte. Jag är nästan maniskt intresserad av livsöden. Jag vill veta hur, var, varför? Vilka val människan har gjort för att komma dit de är idag. Det är inte bara de tragiska eller dramatiska ödena som är mest intressanta.

Många attraheras nog av det faktum att de är kändisar. Jag förstår inte varför en känd människas liv skulle vara mer intressant än en okänd människas liv. Vad gör den kända så spännande?

Att se dessa otroligt skadade själar under bästa sändningstid, att titta på detta program i underhållningssyfte borde ge mig dåligt samvete. Istället skrattar jag lite tyst och tycker att de beter sig som idioter ibland och att de är dramaqueens ibland. Trots alla – i mina ögon – överdrivna utspel, så finner jag programmet beroendeframkallande. Vad är det i dessa tragiska öden som gör att jag fortsätter titta? Är det för att se de bli bättre? Njae, det tvivlar jag på. Visst är det kul, men det är mer intressant att se dem må dåligt. Var finns vårt dåliga samvete för njutningen vi får av att se andra lida?

Politik eller dagis?!?

Läste att namnet för koalitionen mellan s, mp och v blir De rödgröna. Det får mig att tänka på dagis, ni vet när avdelningarna hette blå, gul, röd osv… Nu är det två dagisavdelningar som gått ihop, den röda och den gröna. De rödgröna. Det är en skrämmande tanke att Sverige om två år kan vara styrt av sammanslagna dagisavdelningar. Namnet speglar människorna som står bakom. Och det är inte dagisfröknarna jag pratar om nu…

Hur hamnade jag här?

Jaha, detta trodde jag aldrig. Att jag skulle börja blogga, men nu är jag här och ska försöka ge er (om det nu är någon som läser) några inlägg att läsa lite då och då. Men om jag ska vara ärlig så är detta mest för mig själv och mitt ego. Jag ska återkomma till mig själv i senare inlägg om vem jag är, vad jag gör och varför (om jag nu vet det).

Just nu ligger jag uppkrupen i min säng och lyssnar på gamla kärlekslåtar från 90-talet, fnissar lite för mig själv när jag hör låtar jag inte hört på 10 år. Ska läsa mig till sömns snart. Tärningsspelaren ligger här bredvid och väntar. Klockan är ställd på 06.00 till imorgon, har en hel del plugg att ta tag i, men det blir morgondagens bekymmer. Nu ska jag njuta av gamla kärlekslåtar och regnet utanför. Jag älskar att lyssna på regnet, det ger mig en skön känsla inuti.
Just det! Min absoluta bästa Jessica fyller år idag. Grattis till dig gumman, saknar dig massa!