Mitt Malmö

Dagen började redan klockan sju(!!) med mingel och föreläsning på Stadsbiblioteket. Det var Annica Jansson från Malmö Turism som pratade om deras nya arbete med Malmö som varumärke. Himmel, vad intressant att lyssna på hur de har tänkt i denna process och vilka värdeord som ligger bakom hela arbetet.

Malmö är ju min stad. Jag älskar Malmö, som är så mycket mer än de hemska rubrikerna som tyvärr ploppar upp ibland. Malmö är den minst osvenska stad vi har, som bubblar av engagemang, nytänkande, mångfald och glädje. Den stora staden i det lilla formatet kan man kanske säga.

Under mina studier i Karlstad stötte jag på många fördomar om Malmö och vänner som inte ens ville komma på besök. De som faktiskt kommit på besök har snabbt ändrat sina åsikter om staden och är numera Malmöfans. Se filmen, kom på besök, upplev stadens energi och bli förälskad i staden.

Tack Marknadsföreningen i Malmö för ännu en grym Frukostklubb.

Natur i stan

Jag har lite extra tid numera och passar då på att faktiskt se mig omkring när jag är ute och går. Istället för att stressat rusa fram med blicken sänkt mot trottoaren öppnar jag ögonen och lyfter på huvudet och får se så himla mycket fint mitt inne i Malmö. Som hemliga små gångar, dramatiska vyer i dimman, nya vägar till samma mål och mycket mer. Tänk att få bo i en stad som på sina ställen är rena naturupplevelser. (Just nu har jag en enorm craving för natur, såpass att jag hänger på Hemnet och letar hus på landet, drömmer om trädgård, vackra vyer över åkrar och lugnet och tystnaden.)

20151005_Slottsparken

20151005NaturVidCasinot

Det krävs så lite för att skapa rädsla och trygghet

Jag promenerar vart jag än ska i Malmö, det kommer jag alltid att fortsätta med. När mörkret faller håller jag mig till de stora gatorna med mycket folk. Otrygg känner jag mig aldrig, nästan.

Igår på väg hem från en väns födelsedagsfirande blev jag för första gången så rädd att hjärtat rusade. Just som jag svänger in på cykelvägen kommer en kille vinglandes strax framför mig på den vänstra trottoaren. Jag väljer då den högra trottoaren, det gör plötsligt killen också, som går nära nära efter mig. Jag stannar tvärt och killen vinglar vidare. 10 meter bakom fortsätter jag gå. Han saktar in och hamnar åter ett par centimeter snett bakom och utstöter något grymtande och pussljud samtidigt som han är tillräckligt när för att känna doften av mitt schampo.

Vi passerar ganska mycket människor som bara står och tittar på mig. När jag för andra gången stannar tvärt är vi strax utanför Debaser. Vakten tittar uppmärksamt på mig och frågar ”Förföljer han dig?” ”Ja” svarar jag och stannar vid vakten. Under tiden vakten berättar vilket äckel killen är och vilka klubbar han är portad från i stan vinglar killen vidare. Vid korsningen där jag ska svänga höger snubblar killen åt vänster. Vakten peppar med att jag lätt kan slå ner killen om han skulle komma för nära och jag tackar för sällskapet och hjälpen (att bara vara där) och går hemåt. När jag svängt runt hörnan vänder jag mig om och ser killen snubbla omkull vid busshållplatsen.

Det krävs så lite för skrämma någon, men framförallt så krävs det ännu mindre för ge någon trygghet. Det kostar inte att säga ”hej, är allt bra?”. Och den där vakten var definitivt min hjälte inatt, även om jag tror att killen inte skulle ge mig mer än en obehaglig och rädd promenad.

Sammanfattning av helgen

Fredagen började på Chill Outs nya restaurang på Regementsgatan. Där vi åt och drack fantastiskt gott i några timmar innan Debaser fick avsluta kvällen. Som fredag bör vara!

Lördagseftermiddagen bestod av bebismys i Trelleborg innan lite mer vuxna aktiviteter skedde i Malmö. En gammal hederlig förfest där det planerades resor och middagsbjudningsrotation som avslutades på Moriskans dansgolv till en dj-tävling. Herregud vad housemusik är fantastiskt!

Söndagen började med myskramar framför tv:n i en stor säng innan dagen skulle fångas. Städning av lägenheten, långpromenad i regnet, långdusch med lyxprodukter och så mer soffmys. Utan kramar om kvällen, men minst lika bra ändå!

Jag vill inte dö i en GoKartrelaterad olycka

Så tänkte jag de första varven. Så blev jag omkörd och tänkte kan dom kan jag. Fast det kunde jag inte. Efter de 20 kvalvarven låg jag 10:a av tio tävlande. Så hade vi tre finaler med flygande start. Jag kom inte sist i mål. Jag slutade nia och är så sjukt stolt över min prestation.

Insåg snabbt att förmiddagens springtur (där jag gjorde årsbästa, alltså på 15 år, i både längd och tid) inte var till min fördel. Det krävdes muskler för att köra GoKart (mina var redan ömma och skakiga) och svetten rann på oss alla. Trots min skepsis inför GoKarten så var det jäkligt roligt! Tack till bästa jobbet!

Vi kan kalla det after work för tjejer

Efter jobb igår möttes vi upp sex tjejer för vad vi kan kalla avskedsafter work. Kan säga att det var i Emmas ära för på måndag flyttar hon till Japan. Sorgligt för oss, men otroligt spännande för henne. Vi möttes på Metro och jag åt en fantastisk fisk- och skaldjurssoppa medan de andra åt gös, tupp och biff lindström. Så himla gott. Och framförallt roligt. Fler mitt-i-veckan-after-work efterfrågas, för även på vardagar behöver vi äta.

Nyklippt

Igår efter jobb rusade jag till Anne. Hon klippte av mig mitt hår och gav mig ny och fin färg. Som jag längtat. Dessvärre är Anne gravid. Alltså, det är jätteroligt för henne, hon är verkligen en trevlig tjej, men vem ska då fixa mitt hår?! Lite rufsigt efter flytten när jag tog bilderna, men ni kan nog se längden och färgen ändå.

Ibland borde jag läsa mer noggrant

Min dag har varit så himla perfekt på jobb. De som sjukanmälde sig berättade inga äckliga detaljer om sina sjukdomar, jag fick komplimanger angående mitt arbete, höll intervjuer med trevliga och intressanta arbetssökande, köpte min favoritsallad till lunch (med dinkel, granatäpple, mango och rökt lax, dör av godhet, kommer från Ett Litet Kök på Centralstationen), hade telefonmöte, fick gjort ärenden på banken, skrev en annons och fick fler komplimanger för mitt arbete. Det var så jag skuttade fram av ren glädje och bättre blev det när jag klev ut i solen och vårvärmen.

Men sen… På hallgolvet låg en lapp att jag MÅSTE tömma mitt källarförråd innan tisdag (problem ett: var ska de grejerna få plats? Problem två: Tre av kartongerna kan jag inte ens lyfta när ryggen är hel hur ska det gå nu?) Så loggade jag in för att kolla resultatet på sista tentan. Underkänd. Tydligen har jag missat att det var tvunget att använda sig av en artikel från en vetenskaplig tidskrift så det måste jag komplettera. Det är ju störigt och väldigt olämpligt i tid. Däremot så blir det inte bättre av att gräma sig, bara att göra det. I fortsättningen läser jag instruktioner och kriterier noggrant för det var tydligen ett minimikrav för godkänt. Var hittar jag relevanta vetenskapliga tidskrifter?

Hur kan något vara så osmakligt och fint

Såhär ser Stadshuset i Malmö ut. Vid första åsynen tyckte jag det var alldeles förfärligt osmakligt att smälla upp massa julfigurer över hela byggnaden. Så kom jag närmare och förstod. Varje figur är ritad av ett barn vars namn står skrivet under. Då var det plötsligt så fint att jag nästan ville gråta. Fast det gjorde jag inte. Inte alls faktiskt. Det var fortfarande osmakligt men urgulligt samtidigt!