Igår efter jobb rusade jag till Anne. Hon klippte av mig mitt hår och gav mig ny och fin färg. Som jag längtat. Dessvärre är Anne gravid. Alltså, det är jätteroligt för henne, hon är verkligen en trevlig tjej, men vem ska då fixa mitt hår?! Lite rufsigt efter flytten när jag tog bilderna, men ni kan nog se längden och färgen ändå.
Nu har jag världens sämsta hår. Det är långt, luggen är på utväxt och inte alls som jag vill. Jag tänker att luggen ska växa snabbt och sedan klipper jag av allt. Som på bilden fast lite kortare än så. Tyvärr har jag dåligt tålamod med luggutväxten och nu är den som sämst. Jag hårhatar idag. Tur att hårsnoddar och hårnålar finns så jag kan sätta upp skiten.
Min kropp och knopp verkar tro att det är läggdags redan innan Idol börjat. Dags införa kvällskaffe på Torekovsgatan kanske… Det kan visserligen bero på den kliande onda halsen och den busiga febern som smugit lite under dagen. MEN jag mår mycket bättre idag än igår och imorgon ska jag fixa håret. Hos en frisör! Så alla ni som trott att jag skulle köpa julklappar till er kan glömma de klapparna för pengarna går till mitt hår som inte sett en professionell frisör på över ett år. Näärå! Såklart ni ska få klappar!
Jag var utan telefon och internet hela gårkvällen. Lite skönt och lite abstinens. Gick och lade mig i sängen halv tio och såg ett avsnitt av någon gammal serie sparad på den externa hårddisken från mina tågåkar-perioder. Okej, det var skönt att komma i säng äckligt tidigt…
I helgen har jag bestämt mig för att skaffa lugg. Någon som hållt i en sax förut, vet att ni klipper rakt och kanske klippt år en gång förr (alltså mer än använt en trimmer på pojkvännens huvud). Jag kan inte erbjuda mer än en kram, men lovar också att jag inte blir arg om det blir tokigt. Annars gör jag det själv och det kan ju bli lite hur som helst.
Exakt såhär frustrerad är jag över mitt hår. Det är för långt och det är trasigt. Var gång jag borstar det bryts hårstråna av och golvet fylls av centimeterkorta hårstrån. De bryts! Sist jag var hos mamma stod jag och borstade mitt hår och berättade om hårsamlingen på golvet efter en borstning, då tyckte hon att jag skulle gå ut och borsta håret. Typ som en hund. Jag har vid ett flertal tillfällen funderat på att hämta kökssaxen och klippa det själv. Vetskapen att resultatet troligtvis blir väldigt snett har stoppat mig. Plånboken stoppar mig från att besöka en frisör. Kanske ska starta en hjälp-sophias-hår-fond eller hoppas på att någon som klipper hår ganska rakt är på bra humör och vill klippa mig mot en kram.
Dag ett av tre på jobb denna vecka. Jag är inte alls så sorgsen som jag ser ut på bilden, utan rätt glad. Fortfarande ont i huvudet, men inte lika förlamande som de två tidigare dagarna. Måste dock komma ihåg att sätta om håret, den där slöa och sneda knuten skulle inte fungera så bra på jobb. Men först kaffe och huvudvärkstablett.
