I torsdag powerwalkade jag hem från jobb för att hinna powerwalka. Mötte upp Jessica, Sebbe och Sebbes kompis för lite träning i Pildammarna, Jag och Jessica powerwalkade en mil och grabbarna sprang. Har fortfarande träningsvärk i rumpan efter mina fantastiska easy tone-skor. Efter en dusch bjöd Jessica på middag samtidigt som vi tittade på Fanny på tv:n. En minst sagt hälsosam torsdagskväll.
Morgonen är inte ens slut och jag längtar till kvällen och sängen. Igår mötte jag upp Magnus efter jobb för ett par glas vin på Volym. Mycket trevligt, så trevligt att jag inte kom i säng förrän strax efter elva. Att jag igår dessutom bad min chef ändra mina arbetstider så att jag börjar tidigare gjorde inte morgonen lättare. Att kylskåpet skriker efter frukostmat (och annan mat med för den delen) gör denna morgon än mer tragisk, en halv skål med filmjölk och lite sylt var allt jag lyckades få ihop till ett glas vatten. Men jag ska inte klaga, istället ska jag åka till jobb, köpa en macka på vägen och dricka mängder av kaffe och tänka att det nog är en rätt bra tisdag ändå!
Nu åker jag upp till stan. Jepp, ÅKER. Hade lite pengar på busskortet ändå. För vem vill promenera en halvtimme i stormen om man måste se presentabel ut när man kommer fram?! På hemvägen ska jag köpa bröd, det har jag nog inte köpt sen kanske maj. Men en stor limpa rostemackor är allt jag behöver för att kunna äta resten av månaden. Och så är jag så sugen att jag dreglar bara av tanken på en rostad macka med marmelad…
Jag gillar hösten, inte så mycket stormen. Tror jag är den enda som tycker det ska bli härligt med höst. Ny årstid, ny energi liksom. Ni tror kanske att jag tagit sovmorgon idag, men så är inte fallet (bara lite…). Väckarklockan väckte mig halv sju, jag masade mig upp och beslutade mig för att tvätten inte behövdes tvätta idag och sov vidare till nio. Sen har jag fixat och trixat funderat på vädret och pratat med mamma. Nu ska jag bege mig till Willys för sen kommer tjejerna och jag tänkte fixa mat till dem. Mätta tjejer är glada tjejer.
Bjöd in mig själv på middag hos mamma idag. De hade redan bestämt att äta på Kaptensgården och inte tusan tackar jag nej till restaurangmat. Varmrökt lax med en skaldjurssås jag helst velat äta som soppa och potatispuré med tryffel till. Både jag och mamma tyckte det var för lite av den goda såsen så vi fick in extra och då fick jag nästan min soppa. Det var så gott att jag tryckte i mig allt även om jag var mätt efter hälften. Tack för ikväll mamma!
Idag glöder flitens lampa på Torekovsgatan. Jobbansökningar gånger två är inskickade, köket är städat, maten lagad och disken diskad plus att jag har påbörjat ett arbetsprov. Och vet ni?! Jag har ingen träningsvärk idag, lite stel över skuldrorna och axlarna bara. Och så har jag börjat få ont i min armbåge så jag testa nya arbetsställningar liggandes i soffan, inte allt för tokigt kan jag tycka. Ser ni bokhyllan bakom mig på bilden? Den har blivit skräp- och dammsamlare och så ska det inte vara så nu ska den rensas och bli lite skojjigare att titta på. Sen ska jag köpa leverpastej. Det var allt för nu. Over and out.
Läste just att maten i Nordkorea kommer ta slut. Att folk tvingas äta gräs, bark och löv för att överleva. Jag har svårt att få grepp om detta, kan inte förstå. Född och uppväxt i ett i-land har jag svårt att greppa hur maten skulle kunna ta slut. Visst kan maten i kylen ta slut för att mina pengar är slut, men det finns ju alltid mer i affärerna. Skulle maten i affärerna ta slut skulle min instinkt INTE vara att gå ut i skogen och plocka bär eller skjuta en hare.
Om några timmar ska jag ut i stormen och powerwalka med Jessie. Tills dess söker jag jobb, dricker upp mitt sista kaffe och betalar räkningar. Antagligen funderar jag lite på Nordkorea och det faktum att maten tar slut. Bara sådär. Slut!
Jag har tänkt på mat hela dagen. Varit hungrig och sugen på ALLT! Inte förstått varför jag efter två lagade måltider inom tre timmar(!!) fortfarande är hungrig. Så kom jag och tänka på en grej i Karlstad. Jag var hemma hos Stephan och vi käkade pizza (som vanligt). Oftast äter jag en halv pizza för mer ryms inte i min mage, men just denna gång åt jag tre fjärdedelar av pizzan. Då utbrister Stephan: Vad mycket du åt idag, har du mens? Jo, det hade jag erkände jag motvilligt (jag menar, hur kul är det att vara så genomskinlig och inte ett dugg mystisk och hemlighetsfull?). Så jag kollade i min almanacka och mycket riktigt är det bara dagar kvar till mens. Det förklarar min hunger och mitt sug på choklad (som jag egentligen inte tycker om). Kanske att Coop får sig ett besök för mitt skafferi är tomt och köttsliga okej, hormonella… begär måste stillas.
Borta bra men hemma bäst. Kalla det vad du vill men ÅH så skönt det är att ha landat i min egna säng. Efter tre dagar hos mamma har jag ätit så magen ser gravid ut. (snyft för mina magrutor jag blev så glad för tidigare i veckan) Men det går inte att sluta äta så gott som det är med mammas mat. Idag blev det sillamacka till förrätt och varmrökt lax med färsk sparris till huvudrätt. Jag var bra jäst när jag satte mig på bussen mot stan. Gick direkt till Jessie och snackade skit med trevligt folk en dryg timme innan jag gick upp till mig. Hittills har påsken verkligen varit en höjdare och imorgon kommer ytterligare en händelserik dag, men det berättar jag mer om senare. Nu ska jag sova bort lite huvudvärk och den envisa förkylningen.
