Liksom i torsdags snörade jag och Jessica på oss skorna och begav oss till Pildammarna. Jag lite förkyld, trött och hängig. Hon med ömma fötter och trötta ben efter ett långt arbetspass. Ingen av oss direkt jättesugen men efteråt är det så skönt. Energin av att i rask takt promenera nästan en mil är oslagbar. Tröttheten skönare än tröttheten efter en kväll i soffan. Kroppen mör på det bästa sättet och sinnet skarpt. Det är vad luft och motion gör för mig. Motionera mera!
I torsdag powerwalkade jag hem från jobb för att hinna powerwalka. Mötte upp Jessica, Sebbe och Sebbes kompis för lite träning i Pildammarna, Jag och Jessica powerwalkade en mil och grabbarna sprang. Har fortfarande träningsvärk i rumpan efter mina fantastiska easy tone-skor. Efter en dusch bjöd Jessica på middag samtidigt som vi tittade på Fanny på tv:n. En minst sagt hälsosam torsdagskväll.
För andra gången denna veckan blev det en timmes powerwalk efter jobb. Märks i benen att de inte är lika vana som förut. De ömma benen kan också bero på att jag har klackar nästan var dag på jobb. Mest troligt är ändå en kombination. Benen på bilden är mina, från i våras och tittar ni noga ser ni ett litet plåster vid naveln, det betyder att jag var ganska nyopererad. Nu ska jag studsa i säng och drömma om benmassage.
Träningen alltså. Igårkväll var jag ute på powerwalk och hade ett trevligt sällskap med mig. Så kanske inte den snabbaste powerwalken, men definitivt den snackigaste och det är minst lika viktigt. Drygt sju kilometer avverkades på bara lite mer än en timme. Det känns i mina otränade ben och alla de där sit-upsen och plankorna jag gjorde efter hemkomst känns i lilla magen, men det är bra saker att känna. Osköna fast sköna. Nu har jag skrivit en liten lista på saker jag behöver för att inte frysa i mitt vintertränande såsom pannband, byxor och träningsjacka. Jag har väl sagt att jag gillar listor?! Hahha, jag skriver massvis av listor varje dag och nu har jag en ny till samlingen, härligt!
Såhär har mitt vardagsrum set ut ett år nu. Ett skrivbord upptryckt mot en vägg och det enda jag sett har varit en vit vägg. Otroligt oinspirerande vilket lett till att min rumpa fått sitta i soffan istället. Och i soffan blir det väldigt lite gjort. Det dåliga samvetet över oproduktivitet och ett nästan oanvänt skrivbord har gnagt inom mig tills igår. Då flyttade jag lite saker.
Tadaa! Nu sitter jag och tittar ut över hustak, trädtoppar och en himmel med ständigt skiftande moln. Kanske det bästa jag gjort på länge. Så idag har jag suttit här och tagit tag i saker. Känns bra. Så var jag ute och skulle på en powerwalk, men sprang sista kilometern hem. Jag tror jag vill bli en joggare.
Sitter här med färg i håret och intorkat svett. Jag gick nämligen upp vid sju och gick ut på en powerwalk, så åt jag lasagne till frukost framför ett avsnitt House och sen kladdade jag färg i håret, tillbaka till mörkt med rött i blir det. Om tretton minuter ska jag duscha. Sen… vet jag inte. Klockan kommer vara elva när jag är klar, blir lite jobbletande, fredagspill i naveln och köksstäd (ser ju förtaskigt ut efter gårdagen). Jag är numera besatt av kyl- och frystemperaturer, låter fläkten i kylskåpet (svar nej… gah!) och annat som kan vara relevant i ärendet. Jag behandlar skåpet som om det vore en skör fjäril och ber att det inte ska vara sönder.
Gick ner till Möllan och införskaffade lite grönsaker. Det kostade mig ungefär femtio spänn, billigt och stans kanske bästa grönsaker. Återigen ställde skoskavet till med problem så bussen fick ta mig hem. Nu ska jag plåstra om mina skoskav och bege mig mot nästa del i matpåfyllnings projektet: Ica Maxi. Blir en powerwalk dit och buss hem. Och på inköpslistan står saker man kan göra lasagne med, toapapper, te och hårfärg. Livsnödvändiga saker helt enkelt.
Kvart över sex ringde klockan och jag begav mig ut för morgonträning. Jo, det är sant! Runt Pildammarna där jag vänligt nickade åt andra morgonmotionärer som om vi vore medlemmar i samma klubb. Nu är jag mest trött efter den tidiga morgonen, men även om jag sover två timmar i eftermiddag kommer jag ändå vara nöjd med dagen. Jag menar: jag vaknade av klockan, klev upp och motionerade. Jag är för tusan imponerad av mig själv!
Jag kan inte klaga på dagen idag, förutom att det var hiskeligt kallt i vattnet. När vi tröttnat på stranden gick vi hem till mamma för kaffe och blåbärspaj och väl tillbaka i stan tog jag och Emma en powerwalk i Pildammsparken. Så nu är jag fläckvis rosa (precis som det ska vara) och fläckvis röd (missade tydligen lite när jag smorde in mig…), imorgon hoppas jag på att vara beige.
