Solen tar mig ut

Eftersom solen visat sig från sin bästa sida idag begav jag mig ut på en tur. Destinationen var Värnhem och Entré. Dagens sämsta val var att vara barfota i skorna så framme på Entré haltade jag av skoskav. Hittade mycket fint men handlade inget, måste hålla i de få kronor jag har. Istället fick det bli bussen hem med sushi i en påse. Nu sitter jag med frossa (feber?!) och dricker te i soffan. Jessica kommer kanske förbi en sväng och sen blir det tidigt i säng.

Vart tog solen vägen?!

Jag vaknade halv nio imorse då lyste solen och himlen var knallblå. När jag klev upp vid tio var solen borta sedan länge och himlen färgats grå. Jag som ska leka med Emma ute i solen idag. Kanske får bli inomhuslek istället. Kaffe och skvaller fungerar lika bra ute som inne.

När jag gick på lågstadiet hade vi en låt som vi sjöng när vi ville att solen skulle komma fram.

”Solen lyser, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då. Högt i topp går allas humör och det är det som susen gör”

Den sjöng vi om och om igen tills solen kom fram. Brukade funka faktiskt. Det var en sån där mysig grej som bara vår klass hade. Som gjorde vår klass bättre än de andra.

Härliga lördag

Solen skiner in genom fönstren och värmer upp hela mig. Kaffet som slinker ner värmer det också. Så jäkla skön start på vad som kommer bli en bra dag. Snart ska jag fixa värsta frukosten och mysa vidare innan sysslor ska utföras och jag ska ladda för 25-årsfest.

Igår skulle jag och Jessica på bio. Det blev inte så. Först var jag besviken, hade sett fram emot det hela dagen. Kollat på sf.se vilka filmer som gick och liksom laddat så hela kroppen var beredd på vad som skulle ske. Det slutade med att jag skakade av mig besvikelsen och gick ner och tog en kaffe med henne istället. Satt och snackade lite skit ett par timmar. Himla mysigt det med.

Väder-jojo med bjäbb

Nu är det tredje, eller kanske fjärde gången idag solen är framme. Däremellan har det ösregnat, stormat och haglat. Inatt var det storm, igår en dag fylld av regn och innan dess, det finaste vårväder man kan tänka sig. Nu börjar himlen återigen bli blå, solen smyger sig fram och dagsljuset strålar in i huset. För en halvtimme sedan var allt mörkt, grått och blött. Grannens lilla bjäbbiga hund firar solen med bjäbb-festival. Skall och ylningar om vartannat. Det gör mig lite tokig, för det är inte första gången jag hör den hunden skälla. För det gör den mest hela tiden, en ouppfostrad liten sak som driver mig till vansinne. Annars är det tyst här. I stan är det bilar och grannar som står för de mesta ljuden, dock ingen hund. Det var allt. Jag fortsätter skriva i mitt Red Bull-rus och försöker blocka ljudet av hund-bjäbb.