Jag har ont i min mage. Och tycker jättesynd om mig själv. Sitter och tjurar lite nu innan jag går till jobb. Inte ens Musikhjälpen rättar till mitt perspektiv just nu. Men, arbetsdagen jag har framför mig ska bli rolig, för jag har ett roligt jobb. Hahha, suck och stön och gnäll. Nu får jag ta och skärpa mig!
Jag kom ner och blev bjuden på lunch, so far so good. Så fick jag se på när mamma jobbade i köket och blev skickad till affären två gånger. Lite pyntande senare och jag var redo att klä mig fint och jobba hårt. Jag lade upp nio kilo kräftor och placerade de strategiskt längs med bordet. Bar ut bröd, ost, öl och serverade snaps innan det var dags för mig att slå mig till bords. Några minuter i alla fall innan jag fick springa och fixa mer saker. Stackars Karl-Otto som hade mig till bordet var mest utan bordsdam, men vilken lycka för mig; Karl-Otto är ju helfestlig. Så fortsatte kvällen med lite spring, kaffekokande och diskande, men mest av fest och vin. Sammanfattningsvis var det en fantastiskt fest. Vem kan tacka nej till en kräftskiva med mamsen och femton av hennes festglada vänner?!
Det här är vad som togs i bildväg med min kamera i lördags. Det syns att vi har roligt. Ja, de som syns är Mari, Emma och Pontus men vi andra som inte syns hade också skoj. Och så dansade vi till Bk Skansens låt. Den är rätt dålig, men lockar till många skratt så jag lägger upp den ändå. Jag tycker ni ska lyssna, ett gott skratt förlänger livet.
Läser på Sydsvenskan om en dansk som blivit attackerad av en haj. Min enda reaktion är att skratta. Jag sitter och fnissar åt den stackars dansk som blivit biten i foten av en haj. Han har blivit opererad flera gånger och saknar både hud och kött på foten och jag kan inte sluta skratta.
Jag skrattar däremot inte när jag letar bilder på hajar. Fyy vad de ser läskiga ut. Obehagliga rysningar genom hela kroppen. Huu… Äh, jag får tänka vidare på dansken så blir det nog bra igen. Hihhi.
När jag framåt kvällen gick hem igår passerade jag två killar. De stod och fnittrade under ett träd vid Möllan. Så säger de med lätt brytning Du är så vacker att stjärnorna faller. Båda yttrar denna mening strax efter varandra. Jag hade kunnat gett de ett leende, säga tack eller ett kaxigt jag vet. Istället exploderar jag i ett asgarv. Och fortsätter sedan fnissandes hem.
