Vilket menstroll!

Jag har haft en bra dag idag. Fram tills nu. En pytteliten detalj gick inte som jag ville, vilket ju händer varje dag, men idag har jag mens. Jag ville mest sätta mig på golvet med armarna i kors och tjura. Likt en femåring. Tänkte att såhär kan jag inte bete mig och accepterade faktum. Nu vill jag krypa ihop till en liten boll och gråta. Inte för att jag är ledsen, för det är jag inte, utan för att jag har mens och tydligen tycker att vissa saker är en miljon gånger värre än vad det egentligen är. För vad jag vet så har världen inte konspirerat emot mig, jag är bara trött och tjurig ikväll och därmed väldigt lik en barnrumpa.

Hungrig, sugen, mat, mat, MAT!!

Jag har tänkt på mat hela dagen. Varit hungrig och sugen på ALLT! Inte förstått varför jag efter två lagade måltider inom tre timmar(!!) fortfarande är hungrig. Så kom jag och tänka på en grej i Karlstad. Jag var hemma hos Stephan och vi käkade pizza (som vanligt). Oftast äter jag en halv pizza för mer ryms inte i min mage, men just denna gång åt jag tre fjärdedelar av pizzan. Då utbrister Stephan: Vad mycket du åt idag, har du mens? Jo, det hade jag erkände jag motvilligt (jag menar, hur kul är det att vara så genomskinlig och inte ett dugg mystisk och hemlighetsfull?). Så jag kollade i min almanacka och mycket riktigt är det bara dagar kvar till mens. Det förklarar min hunger och mitt sug på choklad (som jag egentligen inte tycker om). Kanske att Coop får sig ett besök för mitt skafferi är tomt och köttsliga okej, hormonella… begär måste stillas.