Igår hos farbror doktorn fick jag medicin. Idag hämtade jag ut den och dra mig baklänges men är det inte det gulligaste någonsin? En rosa och vit kapsel. Sådär fint gammelrosa är den. Så skramlar den, så jag hör den nästan hela vägen ner till magen. Tur att jag är lättunderhållen, för det är himlans skoj att äta medicin nu.
Fick en kommentar av None förut:
”Tycker du verkar sjuk ofta, kanske ska kolla upp det? Och var lite mer positiv i bloggen så blir den roligare att läsa.”
Du har rätt i att jag är sjuk ofta. Lite febrig, krasslig, trött, magont osv. Jättegulligt att du bryr dig, men jag går redan hos läkare. Idag besökte jag min nya läkare i Malmö för första gången. Att bara dålig ofta tär lite på min ork och därför har det tagit ett tag innan jag orkat ta tag i det igen. Jag har nämligen i flera år varit på dussintals undersökningar och får olika svar varje gång. Men jag försöker se positivt på det hela och det är väldigt sällan jag låter det påverka jobb och skola. Trots att det kanske inte alltid går igenom i skrift.
Just nu är jag inne i en jobbig period med mycket ont och framförallt mycket stress och har lite svårt att vara positiv när det mesta jag har inom mig inte är positivt. Sen så kan jag tycka att det finns en del glädje i bloggen också, men det är ju en smaksak. Däremot får du gärna ge mig tips på vad du vill läsa om. Skriv en kommentar och säg vad jag ska skriva om.
Det gäller er alla. Vill ni läsa om något speciellt är det bara att skriva en kommentar så ska jag göra mitt bästa.
Idag har jag haft två praokillar hos mig. Eller vi kanske jag ska säga. De är ju inte mina, de tillhör ju alla anställda. De har hjälpt. Det har inte gått snabbt, men de har hjälpt. Har konstaterat att jag är snabbare än två 15-åringar. Men det gör inget, de gör allt tråkigt. Känns bra att någon annan städar toan, diskar, skär bröd, sopar osv… De säger inte mycket, viskar lite sinsemellan. Jättesöta är dem.
Föga förvånande är jag helt slut efter idag. Ont i både huvud och hals, men hoppas det beror på trötthet och inte på sjukdom. Jag kan inte bli sjuk nu när jag ska åka till Karlstad och grejer. Jag ignorerar (som vanligt) för jag har svinmycket att göra ikväll. Kanske en reboot med lite mat först.
Ibland orkar jag inte ignorera och bara fortsätta. Jag vet att jag har ont i magen dagligen, jag vet att det även är andra småsaker som gör att jag mår dåligt. I flera år har jag varit hos läkare och gjort massvis med undersökningar, men inte får jag några svar. Idag är en sådan dag när jag liksom inte orkar hålla modet uppe. Det blir så ibland. Idag har jag fått grymt ont i magen så fort jag ätit något eller druckit (värre än den konstanta värken). Jag har fått byta ut mitt tajta linne mot en pösig tröja för jag är så öm över magen att allt gör ont. Då känns allting liksom hopplöst. Som tur är så vet jag att modet är tillbaka imorgon, men just nu är det tillfälligt borta.
Hahha, precis när jag postade förra inlägget kom facebook igång igen. Dagens lilla (läs för långa) lista består bland annat av städning. Där står alla små och stora saker som ska putsas, dammas, plockas och fixas med. Och jag är taggad för att återigen få ett fint hem. Fick nyss en illamående/yrsel attack så jag börjar städningen med att rensa papper i soffan, sen drar jag igång på riktigt när jag återhämtat mig lite. När det är städat har jag både plugg och jobb att göra inför nästa vecka. Men eftersom det är söndag tänker jag mysa mig igenom allt.
Huvudet värker, något där inne ligger och pyr. Som glöden i kolen eller en puttrande gryta. Bihålorna pulserar lite lätt och trycket är onormalt högt. Såhär har det hållt på i flera veckor. Bihålor och huvud som i otakt smärtar. Orken sviker, men jag fortsätter ändå. Med hjälp av panodil försöker jag döva med dåliga resultat. Hur blir jag av med känslan av att huvudet håller på att falla sönder?
Just varit på äventyr. Först till Myrornas och lämnade in skor och väskor (det värker i min samlarsjäl…). Självklart passade jag på att leta fynd. Fortsatte vidare till Emmaus för fyndjakt, men kom tomhänt från båda ställena. Men misströsta inte. Hittade allt något att inhandla både på ÖB och AllFrukt, visserligen inte så spännande shopping, men vettig var den i alla fall.
Eftermiddagen och kvällen kommer nog spenderas i soffan. Har haft galet ont i magen nu i tre dagar, så lite vila passar nog in alldeles fint. Och tröttnar jag kan jag jobba med datorn i soffan. Två flugor i en smäll!
Tycker vi börjar denna morgon med ytterligare en recension. Ni kan läsa mina tankar om Ed Harcourt HÄR. I övrigt har jag inte så mycket att tillägga. Jag har sovit gott. Caligula härskar fortfarande här hemma. Jag börjar skolan på onsdag. Och dagen är ganska oplanerad. Funderar på att unna mig två slappa dagar eller om jag ska göra mer vettigt än ett par layouter, som för tillfället står på schemat. Aja, det märks. Jag ska i alla fall dricka mitt kaffe nu.
Jag och Jessica cyklade ner till stan för festivallunch. Självklart blev det langos. Det hör festivalen till att man ska äta langos. Visst hör älgkebab och alla andra maträtter festivalen till, men langos är ett måste. Precis som att churros till efterrätt är ett måste. Och nu ska ni fokusera extra mycket, för här kommer ett tips till er alla. Om ni är två eller tre personer. DELA på era churros! Vi jobbade stenhårt med att trycka i oss vars en strut(?!) när vi borde ha delat på en. Tur att det är gott i alla fall.
Jag har funderat en del på festivalen den här veckan som gått. Det är så otroligt många som klagar och som menar att Malmöbor inte går på festivalen. De säger att de som besöker festivalen kommer från andra ställen och att festivalen borde läggas ner. Malmöfestivalen drar runt en miljon besökare varje år och är Sveriges äldsta festival (och kanske största??). Varför ska den då läggas ner? Och det är gott om Malmöbor som besöker festivalen. Jag menar vem tackar nej till god mat längs alla gator, gratis konserter med världskända artister varje dag och många andra kulturella upplevelser? Om något så bör Malmöborna vara glada att det händer något, att festivalen lockar turister (vilket är bra för stadens handel- och näringsliv) och att det finns stadsdelar helt opåverkade av festivalen man kan vara på under veckan.
Så har jag också funderat på maten. Det är inte den nyttigaste maten precis, men den är god. Jag äter den utan dåligt samvete. Som idag: friterat på friterat och lite socker på det. Jag är normalviktig, hade kunnat tänka mig att bli av med fem kilo för att slippa lovehandles/mage. Men det är inget jag klagar på, har ju valt att inte träna helt själv. Jag har en hälsosam vikt och äter relativt hälsosamt. När jag går genom festivalen så ser jag fetton som trycker i sig churros, munkar, lakritssnören och annat gott som finns vid varje hörna. De ger flott och socker till sina barn, som redan är överviktiga. De förstör alltså inte bara sin egen hälsa utan även sina barns. Jag blir äcklad av synen och tycker det är så tragiskt. Självklart ska man få vara onyttig och äta gott och sött, men man får ta vara på sig själv och speciellt sina barn! Vill ni trycka friterat och socker får ni nog ta er ut på en powerwalk eller tre om dagen.
Ni vill inte höra mig klaga mer. Det vet jag. Ni vill inte veta något om mitt snor och slem. Ni vill inte veta hur mycket nässpray jag använder. Ni vill inte höra hur trött jag är eller hur dåligt jag mår. Ni vill inte höra hur grinig jag blev att TFF inte klarade av att vinna (självklart för MFFs skull och inget annat). Ni vill att jag skriver om annat. Men eftersom mitt huvud är fullt med snor är det allt jag kan tänka på. Så snor eller inget?! Äh, ni ska få slippa…
[ad#Nelly banner]