Precis som alla andra fick jag smärtstillande efter min operation. Den starkaste tog jag inför nätterna för att kunna sova. Och visst sov jag. Som en stock. Problemet var att den även gjorde att jag svimmade, var groggy och sov hela dagarna. Jag orkade ju inte ens blogga. När jag efter nästan en vecka insåg att det var medicinen som gjorde mig dålig och inte efter-operation-trötthet-yrsel så slutade jag ta den medicinen. Då fick jag istället så ont att jag inte kunde sova.

I tisdags tröttnade jag på att ha ont. Då hade jag inte sovit på tre nätter på grund av smärta, trodde ju att det skulle bli bättre hela tiden. Det blev det inte. Jag ringde kirurgmottagningen med gråten i halsen, man är inte kaxig efter tre sömnlösa nätter och en fruktansvärd smärta. Det tog inte många minuter innan de skrivit ut andra smärtstillande. Och nu! Nu är det på rätt väg.

Jag har äntligen kunnat börja typ rehabiliteras, en vecka senare än jag borde. Jag ska inte ljuga, det har varit ett litet helvete och varje liten sak har varit en kamp. Men nu är jag liksom människa igen. Nästan smärtfri tack vare massor av piller, kan röra mig hyffsat och kan tänka klara tankar. Det är en bit kvar innan jag är helt hel igen, men jag kan se att det blir bättre nu. Jag kan sova nu.

För att ni inte ska bli arga för medicinen så poängterar jag att jag äter efter läkarens instruktioner. Absolut inte mer och ibland även mindre. Jag tar medicin när jag har ont, inte för att bli hög.