Tack alla

Hjärtat är varmt som rinnande lava efter en fantastisk födelsedag. När man var liten var födelsedagen så mycket pirr i magen och nya leksaker. Idag värmer alla sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Att människor kommer ihåg mig och vill gratta och fira mig gör mig så glad. Kanske att jag har gett alla de närmre åttio människorna någon glädje mer än en kylig facebookrelation.

Jag tänker avsluta dagen (som ni får höra mer om imorgon) med en varm dusch. Sedan kryper jag ner i sängen med all hjärtevärme.

Jag är så glad för mitt jobb

Igår hade jag en sådär bra dag på jobb att jag helst inte ville gå hem. Rapporterna jag gör varje morgon gick snabbt och lätt att göra, de nyanställda kom in för utbildning i konferensrummet och våra städare kom för första gången (så skönt att vi inte behöver städa själva längre). Så bestämde min chef att jag varje dag ska sitta två timmar med twitter, facebook och andra sociala medier (vilket är ungefär som den bästa lyxen, det hör till mina intressen och utbildning att göra, dessutom är det mitt egna projekt, min strategi och mest en jävligt rolig utmaning). Och så gav min chef mig en high-five för att min lunch såg nyttig ut (misstänker att han försöker få oss att äta bättre genom att sucka när hamburgaren kommer fram och high-fivea när salladen äts, bra psykologiskt grepp vem gillar inte uppmuntran och beröm?!). Det var en sådan dag som man nästan önskar alla dagar var.

Jag rasar!

Precis som alla andra på Facebook rasar jag över de nya förändringarna. Jag strävar bakåt och skulle nog helst vilja ha första versionen. Nej, nu ljuger jag. Däremot tycker jag att Facebook ändras lite väl ofta, vore kanske bättre om de samlade några av förändringarna och ändrade mycket samtidigt.

Nu ska vi prata om mina underliga krämpor. Jag har fått träningsvärk i ryggen av att sitta med bra hållning i två dagar. Det är nog en bra grej att musklerna får jobba lite, men lite störigt är det allt. Och mitt lillfinger! Gör ont i gångjärnen när jag ska böja det, inte för att jag behöver mitt vänstra lillfinger till så särskilt mycket men även det är störigt. Vem får ont i ett lillfinger liksom…

Ljudlöst

Jag har inte haft igång ljudet på min telefon på flera veckor. Och vet ni?! Det är så otroligt skönt! Oftast märker jag ju när det ringer ändå, eftersom telefonen ligger bredvid mig mest hela tiden. Det händer att jag missar ett samtal och jag grips inte av den minsta panik för det. Det är ju bara att ringa upp. Det är ett pyttelitet steg i att minska stressen kring att ständigt bli nådd, det fungerar. Jag älskar sociala medier i alla dess former Facebook, Twitter, Bloggar och så har vi mail, snigelpost, mobiltelefon och många andra sätt att få tag på en person. Ibland så vill man bara logga ut och ha telefonen på ljudlös, jag missar inget jag tar bara en paus från ständig närvaro. Och det är det bästa jag gjort på länge, testa själva!

Saker att göra tyst när man vaknar tidigt på någon annans soffa

> Tvätta bort allergigegg från ögonen (äckligt men sant)

> Vara arg för allergin

> Bli arg för att det inte ligger en bok i ens väska

> Bli glad igen för iPhone och lite Facebook

> Lyssna på Filip och Fredriks nya podcast

> Hitta nagelfil i väskan och sätta igång att fila

> Byta till rena trosor

> Måla naglarna

> Läsa gårdagens tidning och låtsas att det är nya nyheter

> Byta till rena strumpor

> Lyssna på gamla avsnitt av Filip och Fredriks podcast

> Upptäcka att två timmar redan har gått

> Fundera på att sätta på tv:n, men somna om istället med Filip och Fredrik i öronen och tidningen i knäet

Tydligen har mitt ansikte blivit självlysande

Som om jag ätit glow in the dark-medicin. Sen jag kom hem från jobb och duschat så har jag diskat, lagat mat och sedan spenderat kvällen med datorn i knäet och jobbat. Och enligt Facebook har det tydligen åskat också. Regnet har jag hört, men åska?! Missar jag att det åskar för att jag är trött och ouppmärksam är det nog lika bra att jag kryper ner i sängen. För jag har hört rykten om att imorgon är en ny dag och det verkar ju trevligt.

Man firar aldrig någons död

I morse möttes jag, liksom er, av en världsnyhet. Usama Bin Ladin är död. Det är fakta. På Facebook, Twitter och i tidningar syns människor som firar. Det gör mig illamående. Man firar inte en annan människas död. Usama Bin Ladin må ha gjort vidriga saker och att de drabbade känner sig lättade och till och med glada är självklart. Att gå ut på gatorna och fira, uppdatera sin status med glädjerop och glada smileys gör att det kryper i hela kroppen på mig.

Usama Bin Ladin hade många söner och många anhängare. Det är säkert många som är villiga att ta hans plats som ledare. Al Qaida försvinner inte med Bin Ladins död. Istället sitter de i sorg för att deras ledare är död och ser när världen firar det de sörjer. Ni som firar strör salt i såren, motiverar till hämnd.

Att fira någon annans död är vidrigt. Oavsett hur hemska saker människan gjort. Jag känner för första gången någonsin oro för en ny attack. Det är inte Bin Ladins död som skapar oron det är firandet av den.

Nu får det räcka med särskrivningar

Jag är ingen rättstavningsguru, men jag har otroligt lätt för språket och ser oftast om stavningen stämmer. Svenskar verkar bli sämre och sämre på att stava. Det är särskrivningar och stavfel i nästan varenda blogg och facebookstatus och det får mig att fysiskt må illa, fundera på att sluta läsa bloggen eller ta bort vännen från Facebook. Barnmatsburk stavas INTE barn-mats-burk. Handgjort stavas INTE hand gjort. Både vattenmelon och magsjuka är ETT ord, inte två.

Har funderat lite på om jag ska kommentera varje status och blogginlägg. Poängtera alla felstavningar som görs. Få dessa människor att uppmärksamma sina språkliga brister. Jag inser att det skulle göra mig hatad, vilket inte alls är skoj men kanske värt det för att få folk att lära sig stava. Denna okunskap om sitt eget språk är skrämmande. Eller är det bara jag som är en överkänslig språknazist?

Imorgon är jag frisk igen

Det har jag bestämt i alla fall. Idag har jag tagit en lång dusch, spelat plockepinn på telefonen, lagt patiens på datorn, kollat facebook och bloggar en miljon gånger och druckit ca femton koppar te. Allt medans jag har suttit, legat eller intagit någon konstig ställning däremellan i soffan. Därför har jag inte bloggat idag, liksom inte funnits något att säga. Men imorgon; ska jag vara frisk och sprallig och full av blogginspirattion.

Tror jag vilar lite

Försöker plugga idag. Med betoning på försöker. Problemet är att jag är så trött. Planen var att läsa hundra sidor i en av böckerna idag och föra små anteckningar om bra och relevanta delar. Det går inte så bra. Jag kan knappt fokusera blicken eller hålla ögonen öppna. Bara jag sitter ner håller jag på att somna. Testade pigga upp mig med kaffe i solen, koffein och frisk luft borde hjälpa. Men icke. Jag har tvättat hela dagen idag med och sålänge jag står upp eller rör på mig är jag ju vaken. Jag kommer inte falla ihop i sömn mitt när jag hänger tvätt inte. Inte ens Facebook, bloggar eller nyheter lyckas få mig pigg. Såhär trött har jag inte varit på en evighet. Tror jag går upp och vilar (sover) framför en film. Sen kanske jag kan hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att läsa ett kapitel i alla fall. Och imorgon blir det bestämt sovmorgon, om jag sover ut kanske ögonen vill vara öppna.