Jag är så glad för mitt jobb

Igår hade jag en sådär bra dag på jobb att jag helst inte ville gå hem. Rapporterna jag gör varje morgon gick snabbt och lätt att göra, de nyanställda kom in för utbildning i konferensrummet och våra städare kom för första gången (så skönt att vi inte behöver städa själva längre). Så bestämde min chef att jag varje dag ska sitta två timmar med twitter, facebook och andra sociala medier (vilket är ungefär som den bästa lyxen, det hör till mina intressen och utbildning att göra, dessutom är det mitt egna projekt, min strategi och mest en jävligt rolig utmaning). Och så gav min chef mig en high-five för att min lunch såg nyttig ut (misstänker att han försöker få oss att äta bättre genom att sucka när hamburgaren kommer fram och high-fivea när salladen äts, bra psykologiskt grepp vem gillar inte uppmuntran och beröm?!). Det var en sådan dag som man nästan önskar alla dagar var.

Ljudlöst

Jag har inte haft igång ljudet på min telefon på flera veckor. Och vet ni?! Det är så otroligt skönt! Oftast märker jag ju när det ringer ändå, eftersom telefonen ligger bredvid mig mest hela tiden. Det händer att jag missar ett samtal och jag grips inte av den minsta panik för det. Det är ju bara att ringa upp. Det är ett pyttelitet steg i att minska stressen kring att ständigt bli nådd, det fungerar. Jag älskar sociala medier i alla dess former Facebook, Twitter, Bloggar och så har vi mail, snigelpost, mobiltelefon och många andra sätt att få tag på en person. Ibland så vill man bara logga ut och ha telefonen på ljudlös, jag missar inget jag tar bara en paus från ständig närvaro. Och det är det bästa jag gjort på länge, testa själva!

Man firar aldrig någons död

I morse möttes jag, liksom er, av en världsnyhet. Usama Bin Ladin är död. Det är fakta. På Facebook, Twitter och i tidningar syns människor som firar. Det gör mig illamående. Man firar inte en annan människas död. Usama Bin Ladin må ha gjort vidriga saker och att de drabbade känner sig lättade och till och med glada är självklart. Att gå ut på gatorna och fira, uppdatera sin status med glädjerop och glada smileys gör att det kryper i hela kroppen på mig.

Usama Bin Ladin hade många söner och många anhängare. Det är säkert många som är villiga att ta hans plats som ledare. Al Qaida försvinner inte med Bin Ladins död. Istället sitter de i sorg för att deras ledare är död och ser när världen firar det de sörjer. Ni som firar strör salt i såren, motiverar till hämnd.

Att fira någon annans död är vidrigt. Oavsett hur hemska saker människan gjort. Jag känner för första gången någonsin oro för en ny attack. Det är inte Bin Ladins död som skapar oron det är firandet av den.

Likt Ronja Rövardotter

Herregud vilken förmiddag! Vaknade och gick ut på promenad. Enligt doktorn ska jag gå. Igår gick jag en kvart och kom runt kvarteret, idag gick jag två varv på en halvtimme. I’m on fire. Nej, det går sjukt långsamt men det är bättre än inget. Så kom jag hem tvättade håret och kroppen i duschen, fixade värsta frukosten med kokt ägg och allt och satte mig framför datorn. Men där fanns inget internet.

Ack och ve, vad göra? Äta upp min frukost och sedan ta ett snack med Tre. Jorå, de har skickat fakturorna till organisationen i Stockholm (vilket jag bad de sluta med i november när jag förnyade mitt abonnemang och fick tre gratis månader). I Stockholm har de scannat fakturorna och mailat till mig, eller till den mailadress som blev kapad för över ett år sedan och som inte finns längre. Jag skällde på Tre. Lovade att betala fakturan om de gav mig mitt internet.

Jag var arg och ville gråta. Tog en kopp kaffe i solen och passade på att läsa ut Kallocain. Sjukt bra bok. Tack Karin Boye för den upplevelsen. Och tack Emma för lånet av boken. Sen var mitt internet tillbaka och jag betalade den obetalade fakturan och insåg att mitt hår var lika rufsigt som Ronja Rövardotters. Tog en bild till er för att visa rufset och såg de hemska mörka ringarna under ögonen. Behöver jag kanske sminka mig inför bloggbilder fast att jag bara är hemma och söker jobb och pluggar? Verkar inte bättre. Nu ska jag nog borsta håret och söka jobb.

Twittrade om att Tre tagit internet ifrån mig. Då twittrade de tillbaka och sa att jag skulle skicka mitt kundnummer så skulle de fixa tillbaka internet asap. Det tyckte jag var lite häftigt, men framförallt jävligt bra service via udda kanaler. Ska nog fortsätta twittra om mina problem och specialhjälp istället för kundservicehjälp. Så jag får känna mig som vip ibland. Ni vet väl att jag finns på twitter? @barasophia heter jag där.