Herregud vilken förmiddag! Vaknade och gick ut på promenad. Enligt doktorn ska jag gå. Igår gick jag en kvart och kom runt kvarteret, idag gick jag två varv på en halvtimme. I’m on fire. Nej, det går sjukt långsamt men det är bättre än inget. Så kom jag hem tvättade håret och kroppen i duschen, fixade värsta frukosten med kokt ägg och allt och satte mig framför datorn. Men där fanns inget internet.

Ack och ve, vad göra? Äta upp min frukost och sedan ta ett snack med Tre. Jorå, de har skickat fakturorna till organisationen i Stockholm (vilket jag bad de sluta med i november när jag förnyade mitt abonnemang och fick tre gratis månader). I Stockholm har de scannat fakturorna och mailat till mig, eller till den mailadress som blev kapad för över ett år sedan och som inte finns längre. Jag skällde på Tre. Lovade att betala fakturan om de gav mig mitt internet.

Jag var arg och ville gråta. Tog en kopp kaffe i solen och passade på att läsa ut Kallocain. Sjukt bra bok. Tack Karin Boye för den upplevelsen. Och tack Emma för lånet av boken. Sen var mitt internet tillbaka och jag betalade den obetalade fakturan och insåg att mitt hår var lika rufsigt som Ronja Rövardotters. Tog en bild till er för att visa rufset och såg de hemska mörka ringarna under ögonen. Behöver jag kanske sminka mig inför bloggbilder fast att jag bara är hemma och söker jobb och pluggar? Verkar inte bättre. Nu ska jag nog borsta håret och söka jobb.

Twittrade om att Tre tagit internet ifrån mig. Då twittrade de tillbaka och sa att jag skulle skicka mitt kundnummer så skulle de fixa tillbaka internet asap. Det tyckte jag var lite häftigt, men framförallt jävligt bra service via udda kanaler. Ska nog fortsätta twittra om mina problem och specialhjälp istället för kundservicehjälp. Så jag får känna mig som vip ibland. Ni vet väl att jag finns på twitter? @barasophia heter jag där.