Etikett: Kärlek

Låt mig få presentera…

Postat av sophialonnergard

AmandaFaster

…Malmös stoltaste faster! Det här lilla knytet, min brorsdotter, även kallad Amanda, är så liten, så skör, så fin och så perfekt (trots lite gul i starten). Hon väger ungefär ingenting och sover mest när hon hänger med sin faster, men trots denna vägran att visa sina vackra ögon så väcker hon många känslor i mig. Känslor att beskydda det lilla livet, lära henne allt jag kan, göra hyss tillsammans med henne, vara en vuxen vän till henne som inte är hennes föräldrar och älska och acceptera henne för allt hon är. Tänk, vilket privilegium att få vara hennes faster ♡

Amanda

Berättelsen om slutet

Postat av sophialonnergard

’Jag älskar dig’ ’Jag vet inte om jag kan säga det tillbaka till dig längre’ Vi låg i min säng när du påbörjade krossandet av mitt hjärta. Sa att du fortfarande ville vara min pojkvän men att du inte längre visste om du älskade mig. Jag var kär, sårad och stannade hos dig.

Tänkte jag efter hade det kanske inte varit så bra på senaste, men inte hade det varit så dåligt?! När vi kom tillbaka efter sommaren blev det ganska kyligt. Och det var inte bara hösten. I november slutade du älska mig. I december gjorde du slut men släppte mig inte.

Lussebullarna hade just jäst klart när du ringde på dörren. Jag visste vad du ville, det var idag det skulle ske och min känsla var rätt. Du sa att det inte kunde fortsätta såhär. Att det var slut. Jag satt på köksgolvet och stirrade in i ugnen. Om ett par minuter skulle mitt livs bästa lussebullar tas ut alldeles gyllenbruna och sprida doften av jul i min lägenhet. Du satte dig på stolen en bit bort och tittade på mig där jag satt utan att röra en min.

Medan lussebullarna svalnade på spisen plockade jag ihop dina saker. Din tandborste, dina linsgrejer, några kalsonger och ett gäng tröjor. Jag packade en liten påse med lussebullar och lade de överst i påsen jag gav dig med orden: Nu får du gå.

Sen grät jag och blev full med mina vänner.

När jag återvände efter julfirandet i Skåne var du den första jag såg på dansgolvet, hånglandes med en annan. Hon du hade blivit vän med under hösten. Jag var lurad och hånglade upp en annan.

Vi började ses som vänner framåt våren. Såg film och hade sex på din soffa innan jag bad dig köra mig hem. Kom du till mig fick du inte stanna över natten. Det var plötsligt mina villkor som gällde. Du ville tillbaka, det ville inte jag.

Under sommaren åkte du till din hemort. Jag var kvar i studentstaden drack vin på gräsplättar, spenderade timmar på stranden, läste en sommarkurs och träffade en kille. Du hörde av dig då och då, ville ses när du kom tillbaka. Det ville inte jag.

En kväll såg du oss utanför studentpuben. Vi låg på gräset höll hand, fnittrade och hånglade så som nyförälskade gör en sensommarnatt. Min telefon vibrerade. Det var du. Du skrev något bittert och svartsjukt. Jag fortsatte fnittra och hångla.

Det höll bara två veckor med den nye killen. Det var inte tillräckligt för att komma över det krossade hjärtat i min bröstkorg.

Kära hjärtanes

Postat av sophialonnergard

Just skickat in veckans andra skoluppgift och tänker belöna mig med sömn. Sömn behövs för ytterligare tre skoluppgifter ska skickas in denna vecka. Ser ni vilken perfekt dregelmun jag fick till?! Utan underläpp, halvöppen mun och med mungipor som är riktade nedåt.

Igår var det ju alla hjärtans dag, vad tycker ni om den dagen? När jag var yngre kunde jag tycka det var sorgligt att vara singel den 14 februari, men hade jag kille tyckte jag det var en löjlig dag. Jag är av den åsikten att man uppvaktar sin partner lite då och då en kaffe på sängen, en extra kram eller kanske efterrätt på en onsdag. Gör man det känns alla hjärtans dag liksom överflödig. Påtvingad på något sätt. Man ska ju visa att man älskar sin partner utan att det står i almanackan. Fast en extra anledning till trerättersmiddag är ju aldrig fel!

Tack alla

Postat av sophialonnergard

Hjärtat är varmt som rinnande lava efter en fantastisk födelsedag. När man var liten var födelsedagen så mycket pirr i magen och nya leksaker. Idag värmer alla sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Att människor kommer ihåg mig och vill gratta och fira mig gör mig så glad. Kanske att jag har gett alla de närmre åttio människorna någon glädje mer än en kylig facebookrelation.

Jag tänker avsluta dagen (som ni får höra mer om imorgon) med en varm dusch. Sedan kryper jag ner i sängen med all hjärtevärme.

Lite galen på torsdagskvällen

Postat av sophialonnergard

Spenderade kvällen i mössa, sockiplast och galenansiktet. Efter mina kvällsmackor gick jag typ och lade mig, tröttast i världen som jag är. Äntligen så är rostemackorna slut, de lägger sig ju i magen och bygger bukfetma ondsinta som de är. Och det vill jag inte ha, jag är ju singel och bör vara snygg (kanske ska sluta publicera fulbilder på mig istället…)

Hej Malmö!

Postat av sophialonnergard

Nu är jag tillbaka i Skåneland efter två helt otroliga dygn. Jag har skrattat, dansat, kramats och firat kärleken. Jag har däremot inte sovit mer än tre timmar per natt och efter dagens sju timmar i bil tillsammans med Sveriges alla husvagnsturister på vägarna är jag dödstrött. Därför får ni vänta på mer detaljer tills imorgon, men ni ska veta att min helg varit oförglömlig.

En sån perfekt trött och regnig söndag

Postat av sophialonnergard

Vid lunch mötte jag upp Emma och Karolina för söndagsfika. Eftersom vi skiljdes åt vid fyra på lördagsnatten var vi alla rätt trötta, minst sagt. Vi började på Lite Off med lunch och kaffe och vandrade sedan vidare till Espresso House för mer kaffe och kaka. Så skönt att bara hänga, prata och skratta. Lämna världsnyheterna hemma och diskutera familjer, relationer och gårdagens teckningar. Det var så trevligt att jag inte tog en enda bild att visa upp för er. Några ypperligt spenderade timmar med det bästa tänkbara sällskap.

Grattis på 85-årsdagen

Postat av sophialonnergard

Idag skulle min mormor fyllt 85. Hon som några månader innan sitt sista andetag var för trött för att sitta och äta julmat med oss, istället låg hon på soffan bredvid och sjöng med i snapsvisorna. Hon som alltid hade nybakade finska pinna till mig efter skolan. Hon som gjorde världens godaste marmelad, mommolad hette den. Hon som gjorde en tråkig rätt som kåldomar till det godaste jag någonsin ätit. Hon som alltid öppnade sitt hem för sina barnbarn. Hon som blev arg om man höll skeden på fel sätt när man åt filmjölk. Hon som var allra bäst på att vara min mormor. Hon som jag saknar så det gör ont ibland och helst av allt vill jag krama henne och lyssna på allt klokt och oklokt hon har att säga.