Idag skulle min mormor fyllt 85. Hon som några månader innan sitt sista andetag var för trött för att sitta och äta julmat med oss, istället låg hon på soffan bredvid och sjöng med i snapsvisorna. Hon som alltid hade nybakade finska pinna till mig efter skolan. Hon som gjorde världens godaste marmelad, mommolad hette den. Hon som gjorde en tråkig rätt som kåldomar till det godaste jag någonsin ätit. Hon som alltid öppnade sitt hem för sina barnbarn. Hon som blev arg om man höll skeden på fel sätt när man åt filmjölk. Hon som var allra bäst på att vara min mormor. Hon som jag saknar så det gör ont ibland och helst av allt vill jag krama henne och lyssna på allt klokt och oklokt hon har att säga.
Etikett: Saknad
Guldet är hemma igen
Igår blev FBK svenska mästare igen. Vilket självklart är glädjande förutom att jag inte är där. Jag vill också vara ute och fira i dagarna tre med alla glada värmlänningar. Hela Karlstad fylls av glada människor och allt känns så enkelt. Eller så beror min sentimentala avundsjuka på att jag faktiskt saknar mycket med Karlstad. FBK förtjänar i alla fall vinsten, de är bästa laget liksom…
Kanske får jag ett vykort
Nu packar jag ner det sista i min lilla övernattningsväska och åker ner till mamma. Jag tar min stora handväska istället för min lilla övernattningsväska, men det är kanske nästan samma. Tänker spendera det närmsta halva dygnet med att suga in så mycket av min mamma jag bara kan. Mysa, kramas och prata. För imorgon lämnar hon landet för en månads runtresande i Sydamerika. Jag kommer sakna henne så himla mycket.
Hoppas jag får ett vykort, eller kanske ett i veckan. Det hade jag tyckt om. Ska fråga om hon vill skicka vykort till mig. Det är trist att det skickas så få numer. Det är en fin sak att skicka vykort. Tur är att jag kommer ha hennes bil och passa hennes hus, så lite mammados kan jag få ändå. Som den mammiga barnrumpa jag egentligen är.
Godis och saknad
Jag saknar honom. Ni vet han som jag blev osams med för några veckor sedan. Eller rättare sagt ganska exakt tre veckor sedan. Vi hade kontakt nästan varje dag. Nu vet jag inget längre. Ibland ser jag honom inloggad på skype och msn, hans namn liksom hånar mig. Jag skrev att det var upp till honom. Eftersom jag inte hört så mycket som ett pip från honom antar jag att han inte vill vara min vän längre. Om inte problematiken ligger i att vi båda är envisa som åsnor och ingen kommer ge sig först. Men jag väntar i alla fall på att han ska ringa. För det var ju upp till honom, det är hans val…
Köpte med mig lite godis hem. Som saknadtröst eller för att jag gick förbi affären och var hungrig och sugen på allt. Blir alltid lite nostalgisk av JamJam butiken. Handlade lördagsgodis där ibland när jag var liten, det var lyyyyx. Så nu jobbar jag sockerkick. Och jobbar på riktigt. Sitter här på golvet med träsmak i rumpan och jobbar. Och äter godis. Snart kommer jag må illa. Tills dess njuter jag.
