’Jag älskar dig’ ’Jag vet inte om jag kan säga det tillbaka till dig längre’ Vi låg i min säng när du påbörjade krossandet av mitt hjärta. Sa att du fortfarande ville vara min pojkvän men att du inte längre visste om du älskade mig. Jag var kär, sårad och stannade hos dig.

Tänkte jag efter hade det kanske inte varit så bra på senaste, men inte hade det varit så dåligt?! När vi kom tillbaka efter sommaren blev det ganska kyligt. Och det var inte bara hösten. I november slutade du älska mig. I december gjorde du slut men släppte mig inte.

Lussebullarna hade just jäst klart när du ringde på dörren. Jag visste vad du ville, det var idag det skulle ske och min känsla var rätt. Du sa att det inte kunde fortsätta såhär. Att det var slut. Jag satt på köksgolvet och stirrade in i ugnen. Om ett par minuter skulle mitt livs bästa lussebullar tas ut alldeles gyllenbruna och sprida doften av jul i min lägenhet. Du satte dig på stolen en bit bort och tittade på mig där jag satt utan att röra en min.

Medan lussebullarna svalnade på spisen plockade jag ihop dina saker. Din tandborste, dina linsgrejer, några kalsonger och ett gäng tröjor. Jag packade en liten påse med lussebullar och lade de överst i påsen jag gav dig med orden: Nu får du gå.

Sen grät jag och blev full med mina vänner.

När jag återvände efter julfirandet i Skåne var du den första jag såg på dansgolvet, hånglandes med en annan. Hon du hade blivit vän med under hösten. Jag var lurad och hånglade upp en annan.

Vi började ses som vänner framåt våren. Såg film och hade sex på din soffa innan jag bad dig köra mig hem. Kom du till mig fick du inte stanna över natten. Det var plötsligt mina villkor som gällde. Du ville tillbaka, det ville inte jag.

Under sommaren åkte du till din hemort. Jag var kvar i studentstaden drack vin på gräsplättar, spenderade timmar på stranden, läste en sommarkurs och träffade en kille. Du hörde av dig då och då, ville ses när du kom tillbaka. Det ville inte jag.

En kväll såg du oss utanför studentpuben. Vi låg på gräset höll hand, fnittrade och hånglade så som nyförälskade gör en sensommarnatt. Min telefon vibrerade. Det var du. Du skrev något bittert och svartsjukt. Jag fortsatte fnittra och hångla.

Det höll bara två veckor med den nye killen. Det var inte tillräckligt för att komma över det krossade hjärtat i min bröstkorg.