Det kommer bli en lång dag

Idag vaknade jag av huvudvärk. Hiskeligt otrevligt kan jag tycka, speciellt när magen även börjar göra ont. Jag har en lång och fullspäckad dag framför mig på jobb och har inte den minsta tid till att gnälla och må dåligt. En sak är säker; jag kommer somna gott ikväll. Tur att humöret är på topp (nästan i alla fall). Nu ska jag ta mig en kall promenad till jobb där jag kommer överdosera kaffe idag.

Förberedelser

Imorgon är planen IKEA, så idag förbereder jag mig med att läsa katalogen. Annars har jag himla ont i magen och är alldeles ynklig. Så när Idol slutar ska jag bädda ner mig, klappa försiktigt på magen och somna sött. Jag är så jävla pepp inför morgondagen då tjejkväll möter killkväll efter IKEAs lager har blivit tömt.

Det känns som söndag

Inatt sov jag tolv timmar. Och eftersom jag inte vaknade förrän vid tolv så känns det som en andra söndag. Jag tog en lång varm dusch och ska göra lite pappersarbete snart. Det får nog bli en lugn dag eftersom jag fortfarande är öm i magen och rätt sliten i kroppen. Och trött, tolv timmar räckte kanske inte eller så var det för mycket sömn. En lugn dag så ska jag nog vara igång igen, imorgonbitti ringer klockan som vanligt igen.

En ny upplevelse

Igår skrämde jag nog upp några i min närhet. Jag fick attackont i magen. Så ont att jag inte kunde stå. Efter en timme eller så kom ambulansen och hämtade upp mig och körde mig till Malmö. Jag har aldrig åkt ambulans tidigare, det var lite skojigt trots att jag hade ont. Och så fick jag åka sjukhussäng. Så kom min bror och hälsade på, alltid skoj att träffa familjen. Av sjuksköterskan fick jag en cocktail som var en liten vit shot och gjorde så att läppar, tunga och svalg domnade bort. Och min läkare bröt på tyska. Tidigt på morgonen fick jag åka hem igen.

Jag har fortfarande ont, men inte alls som inatt. Allra mest är jag trött och ser verkligen fram emot att få sova nu. Så är jag otroligt glad över att jag har så fina vänner som hjälper mig och tar hand om mig och bryr sig om mig. Speciellt Mari som sov på ett sjukhusgolv för min skull. Även om nya upplevelser är trevligt så var det himla tråkigt för jag hade en jätterolig kväll och var på en jätterolig fest med himla bra människor. Som tur är kommer det fler tillfällen. Och nu ska jag sova, imorgon ska jag berätta om allt det skojiga som hänt i helgen.

Det var längesen

…jag var på caféet och jobbade. Två veckor sedan för att vara exakt. Idag är det dags igen. Just nu känns det inte som att det är med pigga ben jag kommer traska dit. En dålig natt och en mage i kaos är inga bra förutsättningar. Min mage krampar så mycket att man skulle kunna tro att den försöker vinna ett pris i kramp. Jag vill helst ligga i fosterställning och klappa ömt på magen några timmar, men det får jag inga pengar för. Det är dryga två veckor kvar till operationen, sen slipper jag nog detta.

Mamma tycker inte att jag har klagat och gnällt så mycket. Jag tycker jag har klagat hål på mina egna öron. Är liksom trött på att klaga över magont och illamående. Istället säger jag oftast att allt är bra.. Har ju blivit en expert på att ignorera och dölja smärta. När ingen ser tar jag mig åt magen och grimaserar, annars håller jag god min. Men det är kanske typiskt svenskt, vad vet jag. Nu tar jag mig i kragen och går bort med ett leende på läpparna i hopp om en lugn lördag på jobb. Lugnt kommer det nog inte vara, det är både sol och lönehelg, men tiden kommer nog gå snabbt.

Tror jag går itu

Imorse vaknade jag med ett konstigt obehag magen. Jag som dagligen har någon form av magont/obehag (på grund av IBS och gallan som väntar på operation) kände inte igen just denna känsla men tänkte att det var kanske förkylningen eller att jag sovit konstigt (tror att det mesta går att skylla på förkylningar och konstig sömn). Problemet är att det inte avtagit utan blivit värre. Nu ser jag lite Top Model och dricker en kopp te. Men det gör ont i magen att dricka te, då ska vi inte tala om att äta. En dålig magdag helt enkelt, imorgon hoppas jag på en bra magdag. Och en dag utan storm. Mina fönster har skallrat i två dygn och det vore ju trevligt om de fick vila lite.

Hat och tårar blir tillslut uppgivenhet

Egentligen skulle jag sitta på Södervärns krog just nu. Dricka vin och snacka skit med mina vänner. Liksom skratta och ha kul. Vet ni vad jag gör? Ligger på soffan vrider mig av magont och illamående. Försöker muta i mig lite keso med bär. Det är gott, men jobbigt att få i sig. Allt hat mot magen har förändrats liksom sorgen. Nu är det bara likgiltighet kvar. Jag blir bara trött. Och det första jag offrar är mitt sociala liv. Skola och jobb måste gå före och ta min energi. Egentligen borde min hälsa gå först, men jag vill inte låta det påverka mitt liv. Vilket är rätt motsägelsefullt för det är precis det jag gör. Låter det påverka mitt sociala liv och låter mina vänner vänja sig vid att jag ställer in för att jag är dålig. Nu ska jag sova. Lika bra.

Diagnos?

Var hos läkaren idag (igen). Inte för att jag berättar så mycket om det för er, mest att jag klagar över smärtor här… I alla fall så blev resultatet en remiss till ultraljud och en remiss till kirurgen. Ultraljud för att se om min lilla sak i gallan växt eller inte, kirurg för att min läkare vill operera bort gallan. Han säger även att trots att alla mina prover ser bra ut så ska han hjälpa mig med min mage och dess besvär. Äntligen en läkare som verkar vettig. Har ju vetat om det med gallan i över ett år och operation har diskuterats men ingen som vågat ta ett beslut. Jag vill ju operera bort den, den påverkar inte så mycket i kroppen ändå.

Jag har köpt hem massa laktosfritt för att vara snäll mot min mage. Någonstans måste jag ju börja. Kanske ska sluta köpa hem fettig mat också, som pizza och hamburgare. Kan ju göra underverk för figuren det här. En smalare nyttigare Sophia, utan allt för mycket magbesvär? Ja, tack!!

Varde ljus

Blev en kort promenad, ett besök hos Classe och nu är jag hemma i soffan med inställda kvällsplaner. Ännu en dag/kväll förstörd av magont och illamående. Tack kroppen för det du gör mot mig. Okej, jag är lite bitter över detta men det måste jag få vara. Matlusten är lika med noll och obehaget i kroppen är hundra.

Idag var det på ljusavdelningen jag hängde på Classe. Elsaker till min elektriker som kommer imorgon, ficklampa och cykelljus. Imorgon får jag äntligen ström i vardagsrumstaket (fattas en lampa bara…). Nu sitter jag och lyser med min nya rosa ficklampa och jag kan (efter en snabb montering) cykla i mörker med gott samvete. Nu är det självömkan i soffan som gäller.