Etikett: Galloperation

Mitt nya komplex

Postat av sophialonnergard

För två månader sedan blev jag äntligen opererad. Hösten 2009 fick jag reda på att jag hade problem med gallan, men läkarna i Karlstad ville inte operera (en helt annan historia). Jag kämpade vidare och när jag flyttade ner till Malmö tyckte läkarna att en operation var det självklara valet. Så den 14 mars hamnade jag på operationsbordet och vaknade en galla fattigare. Och med provresultaten i handen var det absolut det rätta beslutet med operationen. Det var på alla sätt en positiv sak. Jag mår mycket bättre, har sällan ont i magen, mår sällan illa (och både magont och illamående var en daglig ingrediens förut) och så har jag energi, all min trötthet är som bortblåst, nästan.

Nu har det hänt något jag inte hade räknat med. På min mage har jag fyra röda ärr täckta av fyra bitar sårtejp. Jag vill inte längre visa min mage. För mina vänner är det lugnt, men tanken på att ha bikini på stranden i sommar får mig att nästan rysa av obehag. Eller träffa en ny kille. Mitt självförtroende har sjunkit till botten, när det gäller min mage. Det är inte blekheten eller dallret som stör mig, det är ärren. Nu får jag inte sola min mage i sommar och kommer således ha ett linne på mig på stranden tills jag vill bada. Då kommer mina ärr synas tydligt.

Jag vet att ärren kommer blekna och knappt synas alls. Men det är ingen tröst just nu. Jag brukar inte bry mig om sådana saker, men plötsligt stör jag mig så mycket att jag knappt kan tänka på annat. Plötsligt förstår jag människor som varit i olyckor och vaknar med ärr de sedan hatar i resten av sina liv. Jag ville ha operationen och kämpade för att få den, ansåg att risken var liten jämfört med chansen att kunna må bättre. Mina ärr är ganska små, fyra små streck, ändå avskyr jag dem.

Bara några dagar kvar

Postat av sophialonnergard

På måndag ska jag opereras. Min galla ska plockas bort. Det är första gången jag ska blir sövd. Jag ska bli opererad. Jag blir av med ett organ. Nu börjar nervositeten bli påtaglig, liksom fysisk. Tidigare har jag funderat och mentalt oroat mig, nu känns oron i bröstet liksom. Jag försöker fylla mina dagar med sysslor för att distrahera mig själv, det har gått bra hittills. Idag ska jag till sjukhuset för ännu fler prover och i eftermiddag har jag telefontid med kirurgavdelningen. Däremellan söker jag jobb som syssla. Jag känner mig lugnare i huset så dit åker jag ikväll. Jag vet att det är en rutinoperation som med största sannolikhet kommer att gå bra. Men det är min första och det är faktiskt läskigt. Jätteläskigt.

Det var längesen

Postat av sophialonnergard

…jag var på caféet och jobbade. Två veckor sedan för att vara exakt. Idag är det dags igen. Just nu känns det inte som att det är med pigga ben jag kommer traska dit. En dålig natt och en mage i kaos är inga bra förutsättningar. Min mage krampar så mycket att man skulle kunna tro att den försöker vinna ett pris i kramp. Jag vill helst ligga i fosterställning och klappa ömt på magen några timmar, men det får jag inga pengar för. Det är dryga två veckor kvar till operationen, sen slipper jag nog detta.

Mamma tycker inte att jag har klagat och gnällt så mycket. Jag tycker jag har klagat hål på mina egna öron. Är liksom trött på att klaga över magont och illamående. Istället säger jag oftast att allt är bra.. Har ju blivit en expert på att ignorera och dölja smärta. När ingen ser tar jag mig åt magen och grimaserar, annars håller jag god min. Men det är kanske typiskt svenskt, vad vet jag. Nu tar jag mig i kragen och går bort med ett leende på läpparna i hopp om en lugn lördag på jobb. Lugnt kommer det nog inte vara, det är både sol och lönehelg, men tiden kommer nog gå snabbt.

Det blev en glad dag

Postat av sophialonnergard

Jag var hos kirurgen idag. Var helt redo att än en gång behöva övertyga en läkare om att jag mår dåligt. Att jag har ont, mår illa. Att det påverkar min vardag. Det behövdes inte. Det var solklart att jag skulle opereras. Klart som korvspad. Det gick nästan lite för lätt. Det var i oktober förra året jag fick veta att jag hade en växande polyp i min galla. Det har tagit över ett år innan ett beslut om operation. Helt galet. Men jag är så glad så. Och väntetiden på 2-3 månader innan operation, känns som ingenting. Jag behöver bara stå ut ett tag till med smärtor. Gött!

Det finns ju inga garantier att smärtorna försvinner. Så har jag ju en annan tarmsjukdom också, men jag hoppas. Hoppas att smärtorna är gallans fel och när den försvinner försvinner även smärtorna.