Känner liksom oro i kroppen ikväll. Som att något vore knasigt. Och som ni kanske förstått är jag rätt mesig ibland och inte alls så modig jag som jag önskar. Så ikväll vågar jag inte riktigt gå och lägga mig som jag brukar, dvs en tyst lägenhet, jag och min bok. Istället får datorn följa med, ska se ett avsnitt House eller kanske Mad Men. Tv-serier får hålla mig sällskap in i sömnen för att lätta på oron som lätt bli paranoia helt i onödan. Hade jag haft en kille hade jag kramat honom hårt, men nu får Don Draper och Doctor House bli fantasikramade istället.
Etikett: Rädsla
Mardrömsnatt
Vaknade inatt av mitt eget skrik. Mardrömmar är verkligen hemskt. Rädslan och maktlösheten… Minns inte själva drömmen bara ljudet av mitt skrik, ryser bara jag tänker på det. Annars har jag ont i halsen igen, men bihålorna känns bra så det jämnar kanske ut sig. Nu blir det kaffe och gårdagens Nittileaks innan jag tar tag i dagens alla sysslor.
Bara några dagar kvar
På måndag ska jag opereras. Min galla ska plockas bort. Det är första gången jag ska blir sövd. Jag ska bli opererad. Jag blir av med ett organ. Nu börjar nervositeten bli påtaglig, liksom fysisk. Tidigare har jag funderat och mentalt oroat mig, nu känns oron i bröstet liksom. Jag försöker fylla mina dagar med sysslor för att distrahera mig själv, det har gått bra hittills. Idag ska jag till sjukhuset för ännu fler prover och i eftermiddag har jag telefontid med kirurgavdelningen. Däremellan söker jag jobb som syssla. Jag känner mig lugnare i huset så dit åker jag ikväll. Jag vet att det är en rutinoperation som med största sannolikhet kommer att gå bra. Men det är min första och det är faktiskt läskigt. Jätteläskigt.
Det är en väldigt blåsig dag idag
Inatt låg jag vaken och lyssnade till monstret. Monstret med den bullrande rösten, som inte bryr sig och det råkar vara ett träd eller några takplattor i sin väg. Jag låg och lyssnade hur hela huset knakade i väntan på en katastrof. Att fönsterna inte skulle orka hålla monstret ute. Jag somnade till slut och fönsterna höll.
Idag är himlen blå och vid en första anblick råder lugnet. Men en blå himmel eliminerar inte stormen. Jag ser ut på gatan och blicken möts av människor som får kämpa sig fram i motvinden. Monstret ryter fortfarande högt och ställer till problem för de flesta. Trots känslan av att hållas fängslad av monstret och obehaget det ger, stannar jag ändå inne. Fegis som jag är vill jag inte möta honom om jag kan låta bli.