Herregud vad synd det är om mig!

Eller kanske inte direkt. Lite halsont och småfebrig bara, min kollega sa idag att jag var ovanligt rosa i ansiktet. Rosa ansikte = feber?!? Aja, inget att gnälla över har ändå inte tid att vara sjuk förrän tidigast måndag. Istället sover jag mig pigg i världens bästa säng a.k.a min. Sömnen kan ju endast hjälpas av att jag nyss slog bakhuvudet hårt mot stenskivan i fönstret av misstag. Jag ser positivt på saker och ting!

Meddelande från sängen

Kryper till kojs med datorn idag. Det hör inte till vanligheterna numer då jag insåg att jag sover bättre med dator utanför sovrummet, men undantag får göras (jag sover ju himla bra ändå, mästarinna på sömn som jag är). Som idag när jag och säsongsavslutningen på House säsong fem ska ha en mysig stund. Sen ha jag två säsonger kvar att se och tills dess har jag nog lyckats bestämma mig för vilken serie som ska ses härnäst. Godnatt fina läsare!

Jag ÄR tröttast i världen

Jag somnade på soffan vid tretiden och vaknade klockan sex. Och det var inte frivilligt jag vaknade, fick liksom tvinga mig själv ur sömnen och sen kom jag aldrig i gång igen. Så en lugn hemmakväll fick det bli. Film, sushi och chips med hemgjord dipp. Nu väntar detta matvrak på att filmen ska sluta så jag kan studsa i säng och sova igen. En tre timmar lång tupplur hindrar inte denna tjej att somna innan halv tolv en fredagskväll.

Bara en känsla

Känner liksom oro i kroppen ikväll. Som att något vore knasigt. Och som ni kanske förstått är jag rätt mesig ibland och inte alls så modig jag som jag önskar. Så ikväll vågar jag inte riktigt gå och lägga mig som jag brukar, dvs en tyst lägenhet, jag och min bok. Istället får datorn följa med, ska se ett avsnitt House eller kanske Mad Men. Tv-serier får hålla mig sällskap in i sömnen för att lätta på oron som lätt bli paranoia helt i onödan. Hade jag haft en kille hade jag kramat honom hårt, men nu får Don Draper och Doctor House bli fantasikramade istället.

Grå, gråare gråast

Kvart i sju ringde klockan. Då var täcket upp och ner. Fotändan i ansiktet men helt perfekt platt. Undrar lite vad jag hittat på inatt egentligen. Visste ni att jag både går och pratar i sömnen ibland? Oftare när jag var yngre dock. Inatt verkar jag har bäddat om sängen i sömnen, hahha.

Så körde jag och lämnade in bilen. Fick gå en halvtimme för att komma till en busshållplats. För inte tänkte jag gå längre än så i det gråa, råa, regniga och kalla vädret. Det hade varit skönt med sol, så hade jag fått mig en rejäl promenad idag. Bilen ska ju hämtas sen också…