Jag är bara livrädd, men annars är det lugnt

Jag längtar till som ett dygn. Kanske inte för att jag kommer vara pigg och glad och må toppen, utan för att då är min operation över. Jag är så nervös. Funderar och tänker på vad jag nånsin kan tänkas behöva och vilja ha efter. Men egentligen har jag ingen aning hur jag kommer må, det är ju inte så att jag opererar mig varje månad. Jag planerar även vilka mjukisar jag ska ha på mig, för det är så viktigt?! Gah, blir alldeles tokig på mig själv.

Vi brunchade i alla fall på Southern Kitchen. Jag borde ha tagit bilder, finns så mycket fint där. Väggarna är prydda med gamla skivomslag och affischer, där finns både en jukebox och en blind pianist. Och självklart äkta sydstatsmat. Nästa gång blir det bilder, jag lovar… Tycker mina fåglar är så fina, så de fick sitta i örat och kvittra idag med, jag misstänker ett framtida missbruk av de örhängena.

Bara några dagar kvar

På måndag ska jag opereras. Min galla ska plockas bort. Det är första gången jag ska blir sövd. Jag ska bli opererad. Jag blir av med ett organ. Nu börjar nervositeten bli påtaglig, liksom fysisk. Tidigare har jag funderat och mentalt oroat mig, nu känns oron i bröstet liksom. Jag försöker fylla mina dagar med sysslor för att distrahera mig själv, det har gått bra hittills. Idag ska jag till sjukhuset för ännu fler prover och i eftermiddag har jag telefontid med kirurgavdelningen. Däremellan söker jag jobb som syssla. Jag känner mig lugnare i huset så dit åker jag ikväll. Jag vet att det är en rutinoperation som med största sannolikhet kommer att gå bra. Men det är min första och det är faktiskt läskigt. Jätteläskigt.