Jag var hos kirurgen idag. Var helt redo att än en gång behöva övertyga en läkare om att jag mår dåligt. Att jag har ont, mår illa. Att det påverkar min vardag. Det behövdes inte. Det var solklart att jag skulle opereras. Klart som korvspad. Det gick nästan lite för lätt. Det var i oktober förra året jag fick veta att jag hade en växande polyp i min galla. Det har tagit över ett år innan ett beslut om operation. Helt galet. Men jag är så glad så. Och väntetiden på 2-3 månader innan operation, känns som ingenting. Jag behöver bara stå ut ett tag till med smärtor. Gött!

Det finns ju inga garantier att smärtorna försvinner. Så har jag ju en annan tarmsjukdom också, men jag hoppas. Hoppas att smärtorna är gallans fel och när den försvinner försvinner även smärtorna.