När allt som behövs är två svettiga timmar

20150627_MoriskanJag har varit lite nere på senaste och i lördags när det var dags för 30-årsfest var jag taktisk. Osocial som jag kan bli vid lite depp, så ställde jag taktiska frågor och spenderade stora delar av festen med att bara lyssna på mina vänner. Alltså jag älskar att lyssna på andra som berättar om sina liv. När det vankades utgång bestämde jag mig snabbt för att följa med, trots att suget svek.

I kön till baren tog jag ett djupt andetag, lät axlarna falla ner på plats och bestämde mig för att slappna av och njuta av kvällen. Efter de första stela dansstegen, lät jag musiken fylla mig och jag dansade mig genomsvettig i två timmar.

Tänk ändå att ibland är det enda som behövs för att få humöret på plats i flera dagar två timmars svettig dans till 90-tals klassiker bredvid ett rött sammetsskynke och en discokula.

Sammanfattning av helgen

Fredagen började på Chill Outs nya restaurang på Regementsgatan. Där vi åt och drack fantastiskt gott i några timmar innan Debaser fick avsluta kvällen. Som fredag bör vara!

Lördagseftermiddagen bestod av bebismys i Trelleborg innan lite mer vuxna aktiviteter skedde i Malmö. En gammal hederlig förfest där det planerades resor och middagsbjudningsrotation som avslutades på Moriskans dansgolv till en dj-tävling. Herregud vad housemusik är fantastiskt!

Söndagen började med myskramar framför tv:n i en stor säng innan dagen skulle fångas. Städning av lägenheten, långpromenad i regnet, långdusch med lyxprodukter och så mer soffmys. Utan kramar om kvällen, men minst lika bra ändå!

Vad hände i tisdags egentligen?

Jo, jag och Jessica möttes upp över en bit kött och ett par glas rödvin på T-bone. Så gott och alltid ett nöje att få hänga med Jessica några timmar. På hemvägen hörde vi märkliga ljud, det lät som… en konsert? Vi följde ljuden som studsade fritt mellan husväggarna och hamnade i Folkets Park. Där var det fullt med folk och på Moriskans baksida fann vi bandet som spelade. Det visade sig att det var eldfesten som firades. Vi stannade ett par minuter innan vi fortsatte vår promenad hemåt.

Sjukt dålig bild, men bättre än inget?

Såhär skriver Moriskan om kvällens firande:

Natten mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten Chaharshanbe suri (”röd onsdag”). Det är sed att äta torkade nötter och bär (s.k. âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (ash reshte). Man tänder brasor och hoppar över små eldar samtidigt som man sjunger följande ramsa:
Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!!

I fri tolkning:
Min gula nyans [dvs. min blekhet] ger jag till dig!
Din röda rodnad [dvs. din glöd och värme] får jag tillbaka av dig!

Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den. Den religiösa bakgrunden till eldfesten är man skall välkomna de avlidnas själar (fravashier) med värme och renhet (jfr Valborg).

En spännande kväll som firas av många malmöbor med musik från Mellanöstern.
Varmt välkomna!

Arrangeras i samarbete med Iransk-Svenska föreningen
www.isfmalmo.se

Klok, full och vältränad

Igår mötte jag upp nio fina vänner på Nya Tröls. Där åt vi stans bästa burgare och spenderade många minutrar med öllistan fylld av ca 250 ölsorter. Mest av allt hade vi trevligt. Jag fick blommor, bok, vin och träningskläder så om vännerna får bestämma ska jag bli klok, full och vältränad. Låter alldeles utmärkt i mina öron.

När halva styrkan dragit sig hemåt gick vi andra vidare. Moriskan skulle testas. Har vi hamnat i en filminspelning?! Musiken hade ursprung i 20-talet till 60-talet, människorna var tidsenligt klädda och dansade hämningslöst till musiken. Ett tremannaband stod på scenen och spelade 40-talsrock och vi gick loss på fuldans. Härmade konstiga dansstilar och skrattade tills kinderna krampade. En av de roligaste kvällar jag haft på länge, tack alla som var med och förgyllde kvällen!