Jag har varit lite nere på senaste och i lördags när det var dags för 30-årsfest var jag taktisk. Osocial som jag kan bli vid lite depp, så ställde jag taktiska frågor och spenderade stora delar av festen med att bara lyssna på mina vänner. Alltså jag älskar att lyssna på andra som berättar om sina liv. När det vankades utgång bestämde jag mig snabbt för att följa med, trots att suget svek.
I kön till baren tog jag ett djupt andetag, lät axlarna falla ner på plats och bestämde mig för att slappna av och njuta av kvällen. Efter de första stela dansstegen, lät jag musiken fylla mig och jag dansade mig genomsvettig i två timmar.
Tänk ändå att ibland är det enda som behövs för att få humöret på plats i flera dagar två timmars svettig dans till 90-tals klassiker bredvid ett rött sammetsskynke och en discokula.
