Ibland har jag nog världens bästa vänner, som liksom vet när de ska ringa och vet vad de ska säga. Stephan ringde för att gratta mig på min födelsedag, beskriva hur mycket han saknar mig och säga att alla killar som inte vill ha mig är dumma i huvudet. Det kan få vilken gråtfylld kropp som helst att skina upp som en sol. Jag saknar honom med, jätte-mega-mycket. Men han är bäst ibland.