Igårkväll trädde jag mitt fina Argentinska radband över huvudet och gick bort till Emma. Emma lagade dundergod Pad Thai och jag fick hjälpa till och röra i nudlarna. Så drack vi vin, åt jordnötter och gjorde upp planer. Vi spelade finns i sjön med sagofigurer i ett kortspel från barndomens dagar. Emma vann två gånger. Jessica anslöt när hon hade slutat jobba och med tre spelare så vann jag två gånger. Musiken som spelades ur den lilla cd-spelaren kom från Absolute Music 16 och Absolute Love, två favoriter från 90-talet. När vinet var urdrucket, jordnötterna uppätna och kvällen blivit natt traskade jag hem efter en alldeles perfekt lördag.
Månad: april 2011
”Idag behövs det mycket kaffe”
Var första meningen som kom ur min mun idag. Alla svordomar när klockan ringde, tänkte jag tyst för mig själv. Inte för att det var någon som hörde mig prata ändå, eftersom jag bor ensam och nästan aldrig har nattliga besökare. Ibland kan jag lika gärna tänka högt och prata med mig själv lite. Tycker jag kan vara trevligt. Och anledningen till att jag inte kunde somna igår var att jag läste ut min bok. Då börjar jag alltid tänka en massa, som sedan övergick till tankar om både kläder och vänskap och lite volleyboll. Annars har jag tänkt ett tag att jag nog kan tänka mig vara lyxhustru. Och som hobby skriva bästsäljande böcker (så jag har min ekonomi tryggad i fall att) eller starta en butik eller något annat som bringar sysselsättning och inkomst. Annars ska jag tillbaka till jobb nu, om ni undrade varför klockan ringde tidigt. Jag är taggad, får så mycket energi av att jobba. Det var nog allt jag ville denna trötta morgon. Synpunkter lämnas med fördel i kommentarsfältet.
20.43 blev jag förälskad
James Dean
Idag får snyggingen James Dean pryda mitt bröst. Vi ska ha det så trevligt ihop när vi diskar, serverar mat och gör kaffe. Annars så vill ni säkert inte veta jag har ont i bihålorna och är snorig, vilket inte måste vara en förkylning utan även kan vara för att jag inte dammsugat på länge. Och idag är det fredagsshot på jobbet, mycket bra nystartad tradition i mina ögon.
Ni vill kanske veta
Iklädd sexig sjukhusoutfit…
Ni kanske undrar hur det gått, om inte behöver ni inte fortsätta läsa. Mitt klagande på magont har inte varit obefogat. Kronisk inflammation sa den mikroskopiska undersökningen av min galla efter den plockats ut. Tur att den är borta kan man tycka. Dessutom så var polypen som växte i gallan och ställde till besvär helt godartad. Så jag är glad över det beskedet. Jag är även glad över att det går bra utan smärtstillande (fuskade lite på jobb idag dock) och att min energi är tillbaka efter operationen. Och på måndag kan jag börja träna dvs powerwalks och situps. Nu ska bara såren läka och ärren bli snygga, men vad skulle fula ärr egentligen ha för betydelse om jag mår bättre?!
Längtar ihjäl mig lite
Working time
Dag ett av tre på jobb denna vecka. Jag är inte alls så sorgsen som jag ser ut på bilden, utan rätt glad. Fortfarande ont i huvudet, men inte lika förlamande som de två tidigare dagarna. Måste dock komma ihåg att sätta om håret, den där slöa och sneda knuten skulle inte fungera så bra på jobb. Men först kaffe och huvudvärkstablett.
Mitt möte med döden och polisen
Vissa möten kan man inte ens fantisera. I fredags körde jag från Falsterbo till Trelleborg. I Höllviken dras gasledningar och ena körfältet är därmed avstängt. Jag kör i femtio, som hastigheten är och i mitt körfält, det enda som är öppet. Bakom mig har jag en monsterbil. Det är den största SUV/PickUp jag någonsin sett och ifrågasätter om det verkligen behövs en sådan bil i ett litet bostadssamhälle.
Plötsligt, möter jag en polisbil. Eftersom polisbilens körfält är avstängt kör han i mitt. Rakt framför mig stirrar polisbilens lyktor mig i ögonen. Jag håller alltså på att frontalkrocka med en polisbil! Jag ställer mig på bromsen och ber att få överleva. Hinner tänka att jag kommer förlora mitt körkort (trots att jag kör helt lagligt och precis som jag ska), att jag kommer hamna på sjukhus, att mammas bil kommer vara så förstörd att den måste skrotas, att jag kommer dö, att ingen kommer kunna hämta mamma på flygplatsen dagen därpå, att monsterbilen inte ska reagera och köra rätt in i mig och ge mig wiplash.
Polisbilen svänger snabbt in mellan de röda konerna i det avstängda området och faran är över. Jag trodde fortfarande de skulle vända och ta mitt körkort av någon konstig anledning. Mitt hjärta slår likt en kanins och med trevande lemmar kör jag försiktigt vidare till Trelleborg i chock. Att vara sekunder från en frontalkrock med en polisbil händer inte varje dag. Får fortfarande rysningar bara av tanken.
Det var sant
Mitt arma huvud bankar på som aldrig förr. Dagens första tanke när jag kände mitt pulserande huvud var Det är inte sant, men det var tyvärr sant. Hittills har huvudvärkstabletterna inte hjälpt det minsta. Det får bli att mörklägga lägenheten och undvika sitta vid datorskärmen kanske. Det sista lär bli svårt då jag har tre jobbansökningar jag tänkte skicka iväg idag. Får plåga mig en stund så jag kan vila med gott samvete sen. Ska jobba resten av veckan sen och då kan jag inte stå med galen huvudvärk. Så det så!
Detox
I lördags tog jag mina sista smärtstillande. Eller inte sista, har ju ett mindre lager här hemma. Tyckte bara att det var dags att sluta ta alla tabletter jag gjort efter operationen. Gick från nästan tio tabletter om dagen till noll. Det har väl gått okej. Visst gör det fortfarande lite ont, speciellt när jag rör mig mycket som promenad, diskning, dammsugning osv. Men annars går det bra tills nu då. Har fått dödsont i huvudet, så nu tar jag en tablett. På torsdag när jag ska jobba tar jag tabletter för magen. Men sålänge jag mest sitter hemma och jobbar vid datorn låter jag bli. Lite smärta kan ju bara härda, eller?!