Spring allt vad du kan, eller himla långsamt

SpringaMin PT har definitivt fått sig en utmaning nu när jag inte kan belasta handen. Han kontrade med en utmaning till mig. 8 km löpning utan paus. I lördags var det dags och jag var exakt noll procent kaxig. Det var ju typ 2,5 år sedan jag sprang så långt sist. Vankade av och an hemma i jakten på undanflykter. Det närmsta jag kom var att när jag sprang superintensiva intervaller på löpbandet några dagar tidigare så pulserade det så mycket i operationssåret att jag trodde handen skulle explodera och spruta ner hela gymmet med blod. Men ingen hand exploderade och inget blod sprutade så det kunde ju inte användas. Och det största misslyckandet vore ju att inte ens försöka.

Jag peppade mig själv och begav mig ut. Upprepade tyst för mig själv att jag skulle springa långsamt, en kilometer i taget. Lyssnade på Värvet i lurarna och knatade på. Plötsligt så säger RunKeeper att jag sprungit 8 km. Jag gjorde det! 54 minuter tog det. Ingen skryttid, men det har ingen betydelse. Jag sprang ju så himla långt. Och länge!

Härliga söndagsförmiddag

Startade dagen med kaffe och träningstidning i sängen. Satte snabbt på träningskläderna och gav mig ut på en svettig träningsrunda där powerwalk och löpning blandades under den blå himlen.

När jag kom hem körde jag ett stenhårt magpass med hjälp av NTC. Nike Training Club är en sjukt bra app för den som vill bli vältränad och behöver tips, motivation och hjälp. Så blev det vaniljyoughurt, müsli och en fruktsallad på melon och björnbär. Nu njuter jag med gott samvete i soffan en stund.

Halv två

Idag har jag kämpat hårt för att få naglarna förstörda. Det vill säga att jag har storstädat. Lägenheten är skinande ren, förutom golven något skoj får jag lämna tills imorgon. Men jag har dammat, tvättat, skrubbat och putsat nästan allt. Konsekvensen; torra, fnasiga, kemikaliga händer och skivade, spruckna små naglar.

Nu följer skolarbete. Seminarieuppgift tre ska skrivas klart och skickas in innan jag kör ett träningspass i vardagsrummet (jag har inga fodrade springbyxor så det får bli inomhusträning när minusgraderna tagit över luften). Det bästa med att skicka in seminarieuppgift tre idag är att jag imorgon kan spendera dagen med att träna, städa, pilla navel, vara bakis, ta en tupplur, läsa en bok och andra saker man kan göra en söndag utan deadline.

Hurtig måndag

Gårdagens minst sagt stillsamma dag tar jag igen idag genom trippel hurtighet. Jag har just varit på en springtur (beach 2012 här kommer jag!) och så fort reserverna är påfyllda beger jag mig på långpromenad till Ica Maxi för den storhandling som aldrig blev av häromdagen och avslutningsvis ska jag röja hemma, skicka mail, ringa telefonsamtal och invänta träningsvärken. Jag blir trött bara av tanken, men mår bra av ert dåliga samvete för att ni inte kommer vara hälften så hurtiga som jag idag. I min fantasi är det så i alla fall. Ja, just det! Ni ska få se bilderna från nyårsafton. De kommer senare. Jag lovar.

Tar tillfället i akt

Det där med att träna med en fjöntig dvd 15 minuter var morgon har jag blivit duktig på. Tre gånger förra veckan (av fem, eftersom jag endast sagt vardagar) och så idag, för igår var det ju powerwalk/jogg som gällde. Eftersom huvudet var totalmos igår har jag lite att fixa idag innan jag ska iväg. Får passa på nu när tankarna är hyfsat samlade. Och senare bär det av mot stan och eftersom jag är urfattig och nog inte har pengar på busskortet får det nog bli promenad (cykeln har ju punka…) så klackarna i väskan tills jag når slutdestination då skönskorna byts mot finskorna. Eller så kollar jag busskortets saldo… Nu recension!

Stoppa pressarna! Jag har tränat!

Svettig och röd, nyss hemkommen från ett träningspass är jag på bilden. Jag följde med Jessica och Fanny på ett fuego(?)pass. Och det är alltid kul när man blir uppmanad att vara sexig och vicka på höfterna. Och som jag svettades, men jag blev inte blodsmak-i-munnen-trött. Imorgon kommer jag ha träningsvärk i höftvickarmusklerna (och typ resten av kroppen…). Nu är jag trött, frusen och hungrig och det ska åtgärdas snarast!

Med snabba byxor på…

… kan jag göra allt! Efter att ha vaknat, druckit kaffe och firat att vågen visade ett kilo mindre (jepp, det är sant, vägde mig tre gånger för säkerhetsskull) tog jag på mig mina snabba byxor för att svettas lite. En timmes hård powerwalk i solen. Det blir liksom hårt när jag svettas så det rinner av mig och den envisa förkylningen gör det lite tyngre att andas. Väl hemma gjordes övningar för mage, rygg och armar och sedan avslutade jag med att stretcha hela kroppen. Visst är stretching typ det skönaste som finns?! Och vet ni vad jag sedan såg? Två magrutor! På riktigt! Jag är så glad och peppad. Kanske kan ha magtröja om en månad ändå. Visst de är små mina rutor, sitter högt upp på magen liksom ovanför den fläskiga biten, men de gör mig fan lycklig ändå. Och angående bilden: mitt skrev är inte självlysande, solen träffade knasigt när bilden togs och de där osexiga plåsterna som skymtas på magen får jag dras med ett bra tag till säger sjuksyrror och farbror doktor och det är väl bäst att lyda.

Ni vill kanske veta

Iklädd sexig sjukhusoutfit…

Ni kanske undrar hur det gått, om inte behöver ni inte fortsätta läsa. Mitt klagande på magont har inte varit obefogat. Kronisk inflammation sa den mikroskopiska undersökningen av min galla efter den plockats ut. Tur att den är borta kan man tycka. Dessutom så var polypen som växte i gallan och ställde till besvär helt godartad. Så jag är glad över det beskedet. Jag är även glad över att det går bra utan smärtstillande (fuskade lite på jobb idag dock) och att min energi är tillbaka efter operationen. Och på måndag kan jag börja träna dvs powerwalks och situps. Nu ska bara såren läka och ärren bli snygga, men vad skulle fula ärr egentligen ha för betydelse om jag mår bättre?!