En vanlig tisdag med ovanliga inslag

En och en halv timme innan deadline skickade jag in min essä. Gott om tid inser jag i efterhand och undrar varför jag steg upp så tidigt för att skriva. Jag firade med pannkakor med grädde och sylt till frukostlunch så nu har jag ont i magen och mår illa. Jag vilade lite, men tröttnade på dåliga tv-program. Jessie och jag ska promenera snart och jag ska till Clas Ohlson på besök. Sen ska jag äta i Kina med Kristoffer. Men jag tror det är på en kinarestaurang  i Malmö annars borde han ju förvarna om att passet ska med. Inte för att jag sugen på att någonsin äta igen så dåligt som jag mår nu, men äta bör man annars dör man. Eller? Nu ska jag diska, det är inte så mycket disk, bara äcklig disk. Vet inte vad som är att föredra mycket oäcklig disk eller lite äcklig. Fast äcklig disk när jag mår kräkilla redan kanske inte är så skoj. Kanske ska ge vilandet en chans till. Sen får jag nog sätta på mig byxor. Är tydligen inte okej att gå runt utan byxor utomhus.

Var en sväng på torget

Kom hem med en löpsedel. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till. Visst håller jag på Malmö och är otroligt glad för segern, men löpsedeln kommer nog ligga i en låda några år innan den slängs. Om inte nån av er vill ha den? Säg till så fixar jag den till er.

Det var i alla fall kallt på Stortorget. Och mäktigt. Gonza, Timbuktu och han som sjunger hymnen (jag vet jag borde i alla fall orka ta reda på hans namn…). Han sjöng hymnen live när spelarna kom upp på scen. Gåshud? JA Tappad känsel i tårna? JA Kanske lite vattniga ögon för att det var så fint? Erkänner motvilligt… Ja, jag är lite blödig när det gäller sport ibland, men alla är så glada tillsammans och målen visades och tifona visades och alla sjöng och hoppade.

När jag var en ispinne cyklade jag hemåt. Min klädsel var inte riktigt planerad då jag bara skulle förbi snabbt efter jobb och blev stående en timme. Nu har jag spenderat ett par timmar under täcket i soffan och har fortfarande inte tinat. Nu dricker jag te, sen ska jag sova och någon gång innan tolv imorgon ska ytterligare 3000 tecken ha skrivits på min essä. Otroligt tråkig info, men så är det just nu.

En bitter eftersmak

Det har varit en bra helg. Kul att återvända, träffa gamla goingar, dra på sig studentoverallen, sjunga studentsånger och annat skoj. Men på något sätt med en bitter eftersmak. Jag minns varför jag lämnade och jag minns vad jag saknar. Och just nu, vill jag bara hem. Till min lägenhet i Malmö. Det kan vara för att jag har sju timmars resa framför mig, det kan vara för att det är söndag. Det kan också vara för att jag kanske hade för höga förväntningar om vissa saker. Det kan vara för gamla minnen jag inte vill minnas. Det har varit en toppenhelg, på alla sätt och vis, men med en bitter eftersmak.

Svar på kommentar

Fick en kommentar av None förut:

”Tycker du verkar sjuk ofta, kanske ska kolla upp det? Och var lite mer positiv i bloggen så blir den roligare att läsa.”

Du har rätt i att jag är sjuk ofta. Lite febrig, krasslig, trött, magont osv. Jättegulligt att du bryr dig, men jag går redan hos läkare. Idag besökte jag min nya läkare i Malmö för första gången. Att bara dålig ofta tär lite på min ork och därför har det tagit ett tag innan jag orkat ta tag i det igen. Jag har nämligen i flera år varit på dussintals undersökningar och får olika svar varje gång. Men jag försöker se positivt på det hela och det är väldigt sällan jag låter det påverka jobb och skola. Trots att det kanske inte alltid går igenom i skrift.

Just nu är jag inne i en jobbig period med mycket ont och framförallt mycket stress och har lite svårt att vara positiv när det mesta jag har inom mig inte är positivt. Sen så kan jag tycka att det finns en del glädje i bloggen också, men det är ju en smaksak. Däremot får du gärna ge mig tips på vad du vill läsa om. Skriv en kommentar och säg vad jag ska skriva om.

Det gäller er alla. Vill ni läsa om något speciellt är det bara att skriva en kommentar så ska jag göra mitt bästa.

I’m back

Sitter i min soffa. I en tyst lägenhet, det enda som hörs är fingrarna på tangenterna. Inga människor i närheten, inga möten, ingen utbildning, inga ärenden. Bara jag och min dator. Snart ska jag sätta på tv:n först ska jag njuta av ensamheten och tystnaden och mitt hem. Okej, jag var inte borta så länge, men det var mycket under tiden jag var borta. Upp till Stockholm, tre möten en business middag. Hotell med tre andra. Vaknade visserligen ensam, men inte hemma. Till tåget mot Malmö, en timme på stan med ärenden sedan utbildning på jobb. Nu är jag äntligen hemma.

Utbildningen var förresten grym. Nu kan jag allt om ost. Nej, det kan jag inte, men lite mer än tidigare. Om ostfamiljer, vårt sortiment, bakterier, pastörisering, mognad, lagring och massa annat skoj. Och så smakade vi på all ost, såklart. Fick en liten bit med mig hem också. Så jag ska ha lite ostkalas med mig själv en dag. Nu ska jag se Skånefruar och låta bli att förbereda mig för seminariet imorgon. Det gör jag imorgon istället.

Fyndat igen…

Cyklade bort till Drottningtorgets loppis idag igen. Idag hittade jag en gammal ammunitionsväska från militären och en lampa. Fyrtio spänn styck. Så idag kommer mitt vardagsrum få sin andra ljuskälla. Kommer antagligen förändra skärmen på lampan. Antingen skaffa en större eller bara klä om den. Eller skaffa en större som jag klär om. Lampfoten ska putsas lite också, innan perfektion uppnås. Och väskan? Den kommer jag använda typ varje dag. En alldeles lagom vardagsväska.

Ditt och datt med ett glädjeskutt

Behöver jag berätta för er hur jävla bra MFF är? För det vet ni redan. Efter att ha varit stissigt, jobbigt nervig i två timmar blev det tre poäng. Tackarrr!!! Ser ni min fina MFF-mössa? Viktigt att ha den nästan så man inte ser, lika viktigt är det att hålla handen för ansiktet för att visa nervositet. Nån bild på hur mitt glädjeskutt ser ut får ni inte.

Annars har jag varit i skolan idag, föreläsning om karaktärer. Läraren använde film som referens ”för det har de flesta koll på”. Jag hade inte sett filmerna han hela tiden refererade till, så jag låtsades. Jag menar hur svårt kan det vara?!

Förresten så blåser typ storm här. Verkar som att lägenheten ska blåsa av huset. Förut fick jag trampa på cykeln för att komma ner för en backe. Det är väl inte normalt?! En nerförsbacke ska man ju bara rulla ner i, men inte i Malmös motvind. Haha…

Fick utdelning av elektrikerannonsen på Maris Facebook i lördags. Idag kom elektrikern hem till mig. Han sa att det var som att åka bakåt i tiden och att mina sladdar borde vara olagliga. Jahapp… Det blir dyrt tänkte jag. Men så visade sig att jag har ny el i 90% av lägenheten, resten drar han om typ nästa vecka. Han sa att det var lätt som en plätt. Det blir säkert bra. Originalsaker från 40-talet är tydligen inte alltid så charmigt, det är även livsfarligt ibland. Men det var skoj att mitt proppskåp bjussa på en resa i tiden. Nu ska jag sluta svamla…

Loppisfynd

Efter att ätit så mycket brunch att jag var både yr och hög gick jag på loppis. Självklart skvallrade jag och min bror om helgen, släkten och annat skoj under tiden vi tryckte brunch. Café Ceder var vi på, de har stans bästa brunch. Det står så på en skylt i alla fall.

På loppisen på Drottningtorget finns mycket fint och minst lika mycket skit. Såg en gubbe som köpte en gammal fjärrkontroll. Och jag blev sugen på militärens (eller säger man arméns?) underställ. Fingrade länge på en snygg retrolampa som jag inte hade kontanter nog till. Letade udda kaffekoppar i mormorsstil och höll på att komma hem med fler ljusstakar. Till slut blev det en kofta. Den på bilden. Det fattas en knapp, men den låg i fickan. Annars finns en knappaffär i Malmö jag var sugen på att besöka. Koftan är lite för stor, jättetjock och döhäftig (bilden gör den inte riktigt rättvisa). Med den koftan kommer jag inte behöva en vinterjacka, bara mössa och vantar. Och mycket billigare än en jacka var den också. 40 riksdaler spenderade jag på den. Lätt värt.

Ologisk kroppsreaktion

Idag var jag så hungrig att jag mådde illa. Illamåendet var så intensivt att det bara var minuter från en spya. Men hur knasigt är inte det? Jag menar om man är dödshungrig så vill väl magen behålla det lilla som faktiskt finns där och inte tömma magen ännu mer?! Och vill ni veta så kräktes jag inte, jag lagade mat och fyllde magen istället.

Och nu ett meddelande till mamma: Idag har jag cyklat på cykelväg hela vägen till skolan och hela vägen hem för din skull. Risken att jag nu kommer dö cyklandes i Malmö har alltså minskat. Förutom bussen som körde mot rött i morse och faktiskt var nära att köra på mig, men det var ju inte mitt fel. Jag cyklade ju när jag hade grönt på ett cykelövergångsställe.

Min älskade, skruttiga gula cykel

Visst, det kan vara behändigt att cykla. Man kommer fram enkelt. Du behöver inte passa några tider. Vardagsmotion och många andra fördelar finns att räkna upp. De senaste dagarna har det tillkommit en fördel. Man blir inte beskjuten! De senaste dagarna har det varit skottfest mot bussarna i stan. Trots att ingen blivit skadad och att det troligen endast rör sig om luftvapen så är det ändå skrämmande. Jag vill åka buss utan att bli skjuten. Kärleken till min cykel växer och jag funderar på att bjuda den på både service för att bli av med gnissel och nya lampor.

[ad#Inkclub banner]