Mina tankar om Melodifestivalen del 1

Dilba – Kul att se att hon lever, att hon inte åldrats på femton år. Tyvärr är både kläderna och verserna tråkiga, stackarn är inklämd i en kjol och ett par skor hon inte kan röra sig i utan står mest framåtlutad med en utsträckt arm. Det enda med potential är refrängen, men den hjälper inte uppträdandet och kan inte lyfta de dåliga verserna.

Swingfly – Jag blev först förfärad och började skratta, vad tusan är detta egentligen?! Pinsamt tyckte jag att det var. Så ändrade jag mig lite. Låten växte och jag började digga med. Om jag tycker den skulle direkt till Globen? Absolut inte, andra chansen på sin höjd.

Jenny Silver – Schlagerdänga med ABBA influenser, hon iklädd en muskort klänning som glittrar. Det här kan gå bra för henne i tävlingen och att hon kom till andra chansen kan bara vara positivt. Låten växer desto fler gånger den spelas.

Jonas Matsson – Lite nervös kanske? Sången var allt annat än tajt och musiken, var är den? Lite komp i bakgrunden bara. Kläderna ser ut som att han kom in direkt från gatan, det är helt enkelt tråkigt. Ett rätt dåligt försök till en sommarplåga.

Le Kid – Det här gillar jag. Kanske inte den bästa låten, men låten håller mig intresserad fram till slutet. En härlig popdänga med en underbart färgglad show. I mitt tycke borde de ha gått till andra chansen.

Rasmus Viberg – Det låter okej (alltså inte falskt), men det är ingen bra låt. Och det är definitivt inget att se på. Karlsson på taket möter Bonde söker fru och håret är inspirerat av Einstein eller? Och vad betyder Jag hoppades att det skulle vara bättre, han är ju härifrån och väldigt ung, men det är mest katastrof, tyvärr.

Pernilla Andersson – Hon är inte unik i det hon gör. Idde Schultz, Melissa Horn det finns många kvinnliga singer/songwriters som låter lika. Kanske att Lars Winnerbäck kommer göra en duett även med Pernilla. Inget som får mig att hoppa högt, men hon är söt och duktig på det hon gör. Hennes chanser att komma till Globen är nog små.

Danny – Dansgolvsdänga. Det vore skandal om han inte kom direkt till Globen, inte för att låten är så sensationellt bra utan för att han är Danny. Nu var det en bra låt som kommer spelas hela sommaren på varenda dansgolv i vårt avlånga land, men kommer han vinna schlagern med den? Mycket tveksamt.

Det är en väldigt blåsig dag idag

Inatt låg jag vaken och lyssnade till monstret. Monstret med den bullrande rösten, som inte bryr sig och det råkar vara ett träd eller några takplattor i sin väg. Jag låg och lyssnade hur hela huset knakade i väntan på en katastrof. Att fönsterna inte skulle orka hålla monstret ute. Jag somnade till slut och fönsterna höll.

Idag är himlen blå och vid en första anblick råder lugnet. Men en blå himmel eliminerar inte stormen. Jag ser ut på gatan och blicken möts av människor som får kämpa sig fram i motvinden. Monstret ryter fortfarande högt och ställer till problem för de flesta. Trots känslan av att hållas fängslad av monstret och obehaget det ger, stannar jag ändå inne. Fegis som jag är vill jag inte möta honom om jag kan låta bli.

Tired of beeing tired

Idag har jag varit kall och trött. Frös så otroligt mycket förut och ingenting hjälpte, förutom täcket jag till slut hämtade. Tröttheten har sina klor i mig och jag somnade från plugget. Sov gott i över en timme, men är fortfarande lika trött. Är inte riktigt i form, har fortfarande småont i halsen, men låtsas inte om det riktigt. Har tröttnat på att vara trött och vara småförkyld.

Finns det något roligare?

Än att låta klockan ringa kvart i sju en måndagsmorgon för att dra ur de varma sängkläderna och släpa ner de, plus all annan tvätt till tvättstugan en kvart senare? Nej, det måste vara det roligaste som finns här i världen. Eller så är det lika tråkigt som krig och som att se färg torka på väggen. Sista maskinen är inne nu och jag är, fylld av en kanna kaffe som drivmedel, redo för en långpromenad. Mitt blödande skoskav, som inte blött sen i lördags, är väl omplåstrat för att klara minst en timmes powerwalk. God måndagsmorgon till Er!

Plan B

Gårdagens planer var att efter jobb åka till Vellinge på 20-års kalas. Influensan slog till och mina planer ändrades. Stackars kusin som ligger sjuk istället för att firas, men presenten ligger här och väntar. Istället gick jag hem till Emma och Erik där Jessica och Christian var för middag, melodifestivalen (efter mycket tjat) och en omgång Munchkin. Maten var god, sällskapet trevligt och jag vann spelet. Det var roligare att spela denna gång, vilket inte beror på att jag vann utan på att jag faktiskt förstår spelet.

Idag är jag lite ur balans. Trött, lite illamående och allmänt hängig. Redan igår eftermiddag på jobb började jag få ont i halsen och kände mig konstigt trött. Hoppas att det INTE är influensa utan en helgbugg. Planen att städa och plugga idag kommer inte följas fullt ut. Lite läsning ska allt orkas med, men dammsugaren får stå och slutsatser och diskussioner med intelligent innehåll till hemtentan får nog vänta till imorgon. Det är ju trots allt söndag, visst!?

Det var nog lika bra

Hade tv:n igång ett tag igår när jag pluggade. Just när jag bläddrade förbi tv4 såg jag att Björn Ranelid skulle dansa. Jag som har utsett Ranelid till min drömgranne och därmed hejjar lite extra på honom var ju bara tvungen att titta. Han bjöd på sig själv och på många skratt. Taktkänslan är inte hans starka sida. Såg nyss på Aftonbladet att han åkte ur programmet senare under kvällen. Det var nog lika bra så. Någon dansstjärna är han inte. Jag föredrar att lyssna på honom när han han pratar och fantisera om att bo i ett litet hus bredvid hans.

Tänk er själva att ha Björn Ranelid som granne. Gå ut för att hämta posten, möta Ranelid och få höra några ljuva meningar. Eller kanske ha en grillkväll med grannen. Sitta halva natten och dricka vin och filosofera på dikt. Det är vad jag drömmer om ibland.

Några tankar om Hans Erik Dyvik Husby

Åh, som jag ville se Cornelis, filmen alltså. Nu har jag missat den på bio men kan ju alltid hyra den om jag skulle bli sugen. Problemet är att jag liksom tappat suget.

Spotify har gjort reklam för Hans Erik Dyvik Husbys skiva där han tolkar Cornelis. Jag gillar Cornelis musik och tänkte att detta kan vara värt att lyssna på. Att Jack Vreeswijk har ett finger med i spelet kunde ju inte göra det sämre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Stängde av rätt kvickt. Det var själlöst.

Hans Erik Dyvik Husby har BLIVIT Cornelis. Jag undrar lite stillsamt om han missat att det bara är film, inte verklighet och inte förevigt. Han är på turné landet runt där han sjunger Vreeswijk. Ja, och ser ut som honom. Kroppshyddan, skägget, håret… Han har blivit Cornelis.

Förstår Hans Erik Dyvik Husby att det inte är bra? Han verkar uttråkad. Ser ut att längta efter att få raka av sig skägget. Han verkar inte vilja vara där han är eller göra det han gör.

Cornelis förtjänar bättre. Hans Erik Dyvik Husby förtjänar bättre.