Började veckan med ett jobbmöte som gick toppenbra. När jag bytt ut kjolen och pumpsen mot lite gångvänligare kläder begav jag mig ut på en timmes härlig, men långsam promenad. Nu sitter jag här med fötter fulla av blåsor. Blåsor som inte gör ont, utan kliar. Mina fötter får ta mig tusan blåsor bara att titta fel på dem. Alltid varit så, kallar mig Mästarinna över oprovocerade skoskav.
Min promenad gick ju sådär. Om ni såg en tjej som haltade på båda fötterna och hade ena handen på rumpan i ett försök att powerwalka, så var det jag! Nämligen såhär att min högra fot är fylld av blåmärke och skor är en pina, min vänstra fot har ett otrevligt blödande skoskav och min högra skinka/lår har en muskelsträckning. Blåmärkena är från förra helgens fotboll och gör mer ont än någonsin. Skoskavet är från mina svarta pumps en skomakare förstört. Sträckningen är från en cykeltur. MEN det var ändå skönt att komma ut. Nu fattas bara en snygg massör som tar hand om min rumpa och mitt lår. Det borde vara emot lagen att vara typ skadad utan att egentligen ha gjort något alls.
Än att låta klockan ringa kvart i sju en måndagsmorgon för att dra ur de varma sängkläderna och släpa ner de, plus all annan tvätt till tvättstugan en kvart senare? Nej, det måste vara det roligaste som finns här i världen. Eller så är det lika tråkigt som krig och som att se färg torka på väggen. Sista maskinen är inne nu och jag är, fylld av en kanna kaffe som drivmedel, redo för en långpromenad. Mitt blödande skoskav, som inte blött sen i lördags, är väl omplåstrat för att klara minst en timmes powerwalk. God måndagsmorgon till Er!