Det var nog lika bra

Hade tv:n igång ett tag igår när jag pluggade. Just när jag bläddrade förbi tv4 såg jag att Björn Ranelid skulle dansa. Jag som har utsett Ranelid till min drömgranne och därmed hejjar lite extra på honom var ju bara tvungen att titta. Han bjöd på sig själv och på många skratt. Taktkänslan är inte hans starka sida. Såg nyss på Aftonbladet att han åkte ur programmet senare under kvällen. Det var nog lika bra så. Någon dansstjärna är han inte. Jag föredrar att lyssna på honom när han han pratar och fantisera om att bo i ett litet hus bredvid hans.

Tänk er själva att ha Björn Ranelid som granne. Gå ut för att hämta posten, möta Ranelid och få höra några ljuva meningar. Eller kanske ha en grillkväll med grannen. Sitta halva natten och dricka vin och filosofera på dikt. Det är vad jag drömmer om ibland.