Med dubbla raggsockar, dubbla långärmade tröjor och mjukisar fryser jag ändå. Mina ben är som två isglassar utan smak. På armarna står det bleka håret upp i protest. Och tårna har jag äntligen vickat liv i. Elementen står på max, men det har ingen betydelse för där är ändå ingen värme. Funderar på att sätta igång min älskade gasspis och sätta mig på en stol bredvid de värmande små eldarna. Sneglar mot duntäcket i soffan, dit ska jag. När inte ens tre koppar hett te hjälper kroppstemperaturen finns det ingen annat val. Jo, idag är det från soffan under täcket all verksamhet sköts.
Jag läste att det kommer bli ytterligare en svinkall vinter. Det gör mig glad. Vilket kanske inte alls stämmer med hur frusen jag är, men jag gillar de kalla vintrarna. Snökaos, snöboll, snögubbe och snöfort. Tända ljus, stickade koftor, stora halsdukar och varma mössor. Något av det bästa jag vet. September har knappt börjat, jag fryser till is och längtar efter kallare tider. Jo, så funkar jag.
