Jag mår illa

Ligger däckad på soffan av illamående. Visst jag mår illa typ 6 av sju dagar i veckan, men idag är det nästan outhärdligt. Ont i magen och illamående, två saker jag är rätt bra på att förtränga nästan dagligen. Idag lyckas jag inte förtränga. Idag ligger jag här och vill lite ha en kille som är läkare eller en mamma som lyssnar på mitt klagande och fixar huskurer.

Ni är rätt dåliga på att kommentera. Men idag kan ni väl skicka en sympatikommentar eller varför inte ett uppmuntrande sms? Det vore trevligt. Jag vet ju att ni läser liksom, varför inte en liten hälsning då?

Vintage Carpets

Har ni sett några snyggare mattor någongång förut?? Jag vill ha en!! Tyvärr passar de inte min plånbok… Det är alltså mattor som är minst 50 år gamla, de har bearbetats med bland annat sandblästring och färg för att få de så snygga. Vissa är bitar av olika mattor som för hand sytts ihop. Vill ni läsa mer klickar ni HÄR.

Höstrusk

Jag älskar hösten. Och vintern. Längtar som en tok till julen. Idag är det höst. Det regnar. Ett sånt där ettrigt regn som säkert kommer hålla på hela dagen. Jag har precis skickat in en text och ska snart lyssna på skivan jag ska recensera. Sitter med värmande och energigivande kaffe i handen och funderar på att baka. Det är lite en sån dag där nybakade vadsomhelst skulle passa. Eller pyssla! Lite julpyssel eller nåt. Fast det är lite överambitiöst kanske. Soffan och en film med nybakade vadsomhelst känns mer passande. Får se vad det blir. Har ni tur berättar jag för er också.

Att läsa innan ni röstar

Fördelningspolitik a la Sverige
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
– De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
– Den 5:e betalar 10 kr
– Den 6:e betalar 30 kr
– Den 7:e 70 kr
– Den 8:e 120 kr
– Den 9:e 180 kr
– Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– ”Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen”.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat…
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!

– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr…

Människor i ens vardag

Har ni någonsin funderat över hur många människor man egentligen stöter på dagligen? Idag har jag stött på två människor som gjort intryck på mig, men som jag antagligen kommer glömma bort. Det är lite sorgligt om man tänker på det. Alla man möter, växlar några ord med och som sedan försvinner. Jag tänker i alla fall berätta för er om två människor jag mött idag.

Skomakaren som fick mig att skämmas. Jag kom in med mina två par skor. Slitna. Skomakaren tittar på skorna, tittar på mig och säger Du skulle kommit tidigare. Jo, visst vet jag att de var slitna, men inte såå farligt. Han fick mig att skämmas så som bara min morfar kunde. Morfar såg mig röka, tittade på mig, pekade mot mig och sa Skäms! Då skämdes jag. Lika mycket skämdes jag över att jag misshandlat mina skor. Båda skorna behöver klackas OCH sulas om. Det blir en dyr historia. Men skomakaren fick mig att både skämmas och må bra, precis som en morfar. Så tyckte han att jag hade snygga skor också…

Grannen som delade sin tvättid. Gick ner i källaren för att boka tvättid. Då kom kvinnan som tvättade just då. Hon tittade på mig och frågade om jag behövde tvätta idag. Jo, det behövde jag ju, men fanns ingen tid på en vecka typ. Så jag fick använda hennes tvättid. Nemi, Nomi, Nemo nånting hette hon. Jättegullig kvinna. Så nu får jag rena trosor tack vare en snäll granne och slumpen.

Synd bara att jag kommer glömma bort dessa två personer.

Äntligen måndag

Idag skriver jag om ett hål i en buske. Jag ska snart iväg och rösta och lämna in skor till skofixaren. Sen ska jag städa och diska bara för att det är roligt inte alls för att jag måste. Sen ska jag nog skriva en recension eller läsa en bok. Eller varför inte både och?! Eller så sitter jag och tänker på att oktober faktiskt inte är så långt borta. Till min bästa Boss ära får ni lyssna på Äntligen måndag!

Loppisfynd

Efter att ätit så mycket brunch att jag var både yr och hög gick jag på loppis. Självklart skvallrade jag och min bror om helgen, släkten och annat skoj under tiden vi tryckte brunch. Café Ceder var vi på, de har stans bästa brunch. Det står så på en skylt i alla fall.

På loppisen på Drottningtorget finns mycket fint och minst lika mycket skit. Såg en gubbe som köpte en gammal fjärrkontroll. Och jag blev sugen på militärens (eller säger man arméns?) underställ. Fingrade länge på en snygg retrolampa som jag inte hade kontanter nog till. Letade udda kaffekoppar i mormorsstil och höll på att komma hem med fler ljusstakar. Till slut blev det en kofta. Den på bilden. Det fattas en knapp, men den låg i fickan. Annars finns en knappaffär i Malmö jag var sugen på att besöka. Koftan är lite för stor, jättetjock och döhäftig (bilden gör den inte riktigt rättvisa). Med den koftan kommer jag inte behöva en vinterjacka, bara mössa och vantar. Och mycket billigare än en jacka var den också. 40 riksdaler spenderade jag på den. Lätt värt.

Jag fuskar lite

Ligger i sängen fortfarande. Och fuskar, det gör jag. Ska iväg och bruncha med min bror, men fuskar med en macka nu. Tog med bröd från jobb igår. Grymt gott surdegsbröd, så jag fuskar lite, men det får jag. Igår var det fest. Men inte enligt planerna. Jag blev dumpad, övergiven och lämnad i sticket. Nejrå, de hade blivit sjuka. Jag tog på mig en tajt, kort liten kjol och drog till Trelle istället. Så jäkla skoj. Mari postade en elektriker ansökan till mig på sin Facebook, kollade nyss och tre elektriker är villiga. Himla effektivt det där, kanske får ström i taket snart ändå. I övrigt var ja lite grov i mun, fick killarna att både skratta och bli generade. Jag måste bli mer… kvinnlig(?) Om jag pratar så Trelleborgskillar blir generad, då är det illa…