Visst låter det lyxigt? Det är det inte. Jag hämtade en skål med yoghurt och müsli och la mig i sängen igen. Här fanns ju datorn. Alldeles snart ska jag iväg och jobba. Blir en lång dag idag och sen vill människor att jag ska följa med ut och äta indiskt. Jag kan bara tänka mig doften som finns där och framförallt hur den fastnar i kläder och hår och följer med hem. Det lockar inte alls. Det största problemet är dock att jag kommer ha svårt att hinna i tid eftersom jag jobbar. Jag förstår inte folks besatthet av att ses så tidigt. ”Nu bor vi i Sverige, då måste man äta middag senast klockan sju. Annars händer något jättefarligt” Eller så händer det inget farligt alls. Jag har testat. För jag är så modig. Jag vill nästan påstå att det är mysigare att komma till en senare sittning. Jag vet helt wild and crazy. Slutar väl med att jag sitter hemma och äter snabbmakaroner istället, för att jag faktiskt inte hann till deras bestämda Svensson-klockslag.
Månad: september 2010
Grattis pappa
Jag vill också
Fredag idag. Alla verkar glada för att det är helg. De är lediga på helger. Jag jobbar idag och imorgon. Och på söndag måste jag plugga för på måndag har jag skola och jobbmöte och sen drar jag till storstaden för jobb och möte och… Ni fattar nog. Jag är avundsjuk på er som är lediga på helgen. Inte för att jag vet vad jag skulle göra, men ändå. Idag börjar jag jobb elva, så passade på att stiga upp tidigt och jobba på en recension. Igår somnade jag från recensionen mitt i en mening. Idag håller jag mig vaken, inte för att jag lyckas skriva något jag anser vara vettigt, men jag skriver i alla fall.
Ostämd kropp
Mitt ben somnade förut och det vill inte riktigt vakna igen. Istället känns det som i sovandet så krampar benet fast i växtvärk stil. Fattar ni? Nähäpp. Men fattar ni att ögonen vill sova, men inte huvudet? För hjärna och hjärta vill göra tiotusen saker, men ögonen vill inte. Inte riktigt hjärnan heller, egentligen. Viljan finns dock! Det måste räknas på något sätt. Jag är lite som en ostämd gitarr idag.
I ett rum utan fönster i tre timmar
Med nytt smink och ett glatt humör cyklade jag i stormen till skolan. Eller storm är det inte, men motvind i alla fall. Tre timmar i ett litet rum med åtta andra personer diskuterandes text, stil, termer, skiljetecken, stycken, satsradning, metaforer, intryck, känsla… Ja det mesta som kan komma ur en text. Sju texter diskuterades och mycket lärdom sögs in. Men fyy för det lilla rummet utan fönster. Ett enda smalt fönster ut mot korridoren omges av fyra grå väggar. Tur jag tycker det är skoj det som sker inne i rummet i alla fall.
Ikväll funderar jag på att vara kulturell. Litteratur som scenkonst på Inkonst. Med huvudvärk och tiotusentals saker att göra, som deadlines, städning och läsning så känns det tveksamt att jag kommer iväg. Igår och idag har jag funderat på om jag har lite för mycket just nu. Skola, jobb, styrelseuppdrag, musikrecensent, utveckla mina egna idéer och få de nedskrivna och fritid(?). Lite mycket i kalendern nu och några veckor framöver. Jag gillar att ha mycket att göra, men jag vill även kunna prioritera mig själv, min fritid och mina vänner och familj.
Sminkad
Idag skulle jag sitta sminkmodell för Nathalie. Döbra att få en snygg sminkning på morgonen. Nu hittade deras lärare på att de skulle byta modeller. En tjej som inte kunde svenska och väldigt lite engelska sminkade mig. Vet ni hur svårt det är att förklara för henne vad jag ville ha? Speciellt när hon knappt fattar och absolut inte lyssnar eller gör som jag ville. Okej att de går en utbildning, men lite smak och känsla borde de väl ha. Missnöjd kund? Oh yes!
Dagsminkning skulle det vara. Hon blev typ arg när jag klagade och sa att mina bruna läppar såg ut som de kom från 90-talet. Sen gjorde hon de chockrosa a´la 80-talet. Det hade ingen betydelse hur mycket jag än sa att jag ville ha ljusare, mindre färg och mer glansliknande, hon fatta inte.
Mina ögon är… Jag vet inte. De ser små ut. Nästan insjunkna. Eller, de är också väldigt 90. Jag orkade inte klaga. Är ju hemma nu, ska ta bort det. Är kanske snyggt, men det är inte jag. Kan inte se ut så här ju! Mina ögon är typ det snyggaste jag har och de lyckas hon få mig att bli missnöjd med. Synd Nathalie inte fick sminka mig, då hade jag fan varit snyggast i stan. Men nu får ni se min mycket konstiga sminkning. Jag bjuder på den.
Ditt och datt med ett glädjeskutt
Behöver jag berätta för er hur jävla bra MFF är? För det vet ni redan. Efter att ha varit stissigt, jobbigt nervig i två timmar blev det tre poäng. Tackarrr!!! Ser ni min fina MFF-mössa? Viktigt att ha den nästan så man inte ser, lika viktigt är det att hålla handen för ansiktet för att visa nervositet. Nån bild på hur mitt glädjeskutt ser ut får ni inte.
Annars har jag varit i skolan idag, föreläsning om karaktärer. Läraren använde film som referens ”för det har de flesta koll på”. Jag hade inte sett filmerna han hela tiden refererade till, så jag låtsades. Jag menar hur svårt kan det vara?!
Förresten så blåser typ storm här. Verkar som att lägenheten ska blåsa av huset. Förut fick jag trampa på cykeln för att komma ner för en backe. Det är väl inte normalt?! En nerförsbacke ska man ju bara rulla ner i, men inte i Malmös motvind. Haha…
Fick utdelning av elektrikerannonsen på Maris Facebook i lördags. Idag kom elektrikern hem till mig. Han sa att det var som att åka bakåt i tiden och att mina sladdar borde vara olagliga. Jahapp… Det blir dyrt tänkte jag. Men så visade sig att jag har ny el i 90% av lägenheten, resten drar han om typ nästa vecka. Han sa att det var lätt som en plätt. Det blir säkert bra. Originalsaker från 40-talet är tydligen inte alltid så charmigt, det är även livsfarligt ibland. Men det var skoj att mitt proppskåp bjussa på en resa i tiden. Nu ska jag sluta svamla…
Idag är en viktig dag
Idag är dagen alla pratat om. Eller många i alla fall. Allsvenskans största match denna säsongen. Det är inte bara derby mellan de två bästa lagen denna säsong. Det är även idag Allsvenskan avgörs, tror jag. De som vinner ikväll kommer stå som vinnare i slutet av säsongen. Det är liksom pirrigt och nervöst. Man vill inte riktigt prata om det, trots att det kretsat i tankarna hela dagen. MFF-HIF, jag nästan ryser bara av tanken.
Jag kommer inte vara där. Av någon anledning så prioriteras de anställda till företagets säsongskort framför de anställdas småsyskon. Jag förstår inte varför. Däremot kommer jag följa matchen på annat vis, med MFF-mössan på huvudet. Och jag kommer kunna heja lika mycket som om jag vore på plats.
Vill man verkligen göra hennes mat?
Det finns ett matlagningsprogram från England (eller Storbritannien om ni hellre vill). I alla fall så är programledaren (kocken), hon som lär ut matlagning till deltagare i programmet jättefet. Hon är alltså så fet att hon knappt kan gå. Äta det kan hon i alla fall. Och hon kan alldeles säkert laga dundergod mat. Men vill man verkligen laga hennes mat? Hennes mat har säkert att göra med hennes egna fetma och vill man äta den maten som gör en jättefet? Eller vill man det? Överbevisa henne att man inte behöver bli fet av hennes mat, eller… jag vet inte. En tanke bara…
