Kategori: Vardag

R.I.P. Coffee

Postat av sophialonnergard

Bild 2011-01-28 kl. 08.56

Idag hände det som inte fick hända. Det kom inget kaffe från min kaffemaskin. Eller jo, det kom faktiskt kaffe, men det hamnade i en sumpbehållare och inte i koppen. Nespressos kundtjänst (för övrigt bemannad dygnet runt) var gulliga och presenterade en lösning. Jag testade, men det kom inget kaffe för den sakens skull. Ringde Nespresso igen, de konstaterade att min maskin var trasig och behövde skickas på lagning och jag skulle få en lånemaskin. Himla bra kan man ju tycka, men lånemaskinen kommer först i slutet av veckan/början av nästa vecka. Det hjälper inte mitt akuta kaffebehov. Nespresso har service av allra högsta kvalitet (på riktigt alltså!), men den dagen de levererar en lånemaskin vid dörren inom 1 timme är servicenirvana uppnådd. Istället hittar ni mig irrandes runt i stan på jakt efter kaffe inom kort.

Bilden är säkert fyra år gammal, men man kan verkligen se vad en kopp kaffe betyder för mig.

Kom julstämning, kom!

Postat av sophialonnergard

Julgran

Prick klockan 16.35 fick jag ont halsen. Tänkte att det nog inte var så farligt, jag var ju på jakt efter julstämning. Jag hade, två timmar tidigare, fått en hyacint av mamma och strax efter jag vinkat av henne hittade jag det presentpapper jag letat efter. Naturfärgat. Eller brunt kan man också säga. Med doften av hyacint och rätt papper till julklapparna borde julkänslan komma.

Men så svalde jag när jag kom ute från ett möte kockan 16.35 och kände rivet i halsen. Med min hyacint och presentpapper i handen styrde jag stegen hemåt i det allt för varma decemberduggregnet (orimligt långt ord). På St Knut torg tyckte jag mig se granliknande siluetter i mörkret, genast svängde jag av från min vanliga väg. Strax därefter gick jag därifrån med en gran i handen.

Jag ville nämligen att mitt bord skulle prydas av en liten pyntad gran. Det visade sig att proportionerna var lite annorlunda inne i min lägenhet jämfört med ute på torget, så granen tar upp lite mer än halva bordet. Men det gör inte så mycket. Julmusiken skruvades upp, glöggen värmdes och pyntandet satte igång. Jag var på riktigt så glad att jag skuttade på stället och klappade händerna för mig själv.

Så nu står granen där och luktar jul. Med farmors gamla julkulor och julgransfot. Med guldigt, gammeldags glitter och en svart julbock. Och min katts gamla tomteluva på toppen. Alltså egentligen är det nog en julig äggvärmare och katten tyckte verkligen illa om den där luvan, men ändå.

Och halsen då? Jodå, den rivs och energin är sedan länge slut. Så nu när klockan är 20.23 tänker jag ta den här frusna kroppen och krypa till sängs. Läsa några rader i min bok, hoppas att regnet blir till snö och sova mig frisk.

Min dag i insekter

Postat av sophialonnergard

Jag mår så illa. Allt pga en liten död(?) larv. Jag ska förklara, men först mitt uppvaknande i morse.

Jag stapplade sömndrucken in på toaletten. När jag är helt nyvaken och riktigt mosig, vinglar jag som ett rufsigt litet fyllo innan balanssinnet vaknat till liv. Med halvt öppnade ögon sätter jag mig på toaletten för morgonkissen och får syn på något som rör sig i ögonvrån. Det var en långbenspindel som snabbt försökte hitta skydd efter att jag väckt honom ur en vilsam sömn. Men jag var snabbare. Fångade upp spindeln med toapappret som fick spolas ner med kisset. Sen lagade frukostpasta med tryffelolja och parmesan och åt lite choklad till frukostefterrätt (det var alltså ett tag sedan jag handlade mat, så det var pasta eller pyttipanna som var frukostalternativen).

Ett helt gäng timmar, en långpromenad, lite bebisbus och ett ICA-besök senare vräkte jag i mig en påse chips till middag (dagens mathållning är kanske inget att skryta för mamma med…). När det var dags för lite mer efterrättschoklad drog jag förpackningen mot mig och då såg jag larven. Den döda(?) larven hade legat under chokladen. Den var inte där vid frukosten så den hade krupit dit under dagen. Den brunsvarta, 2 cm långa larven fick möta toapappret och chokladen fick hälsa på soporna. Men fy bubblan vad illa jag mår nu. Jag åt ju av chokladen bara ett par timmar tidigare. Kom larven från chokladen? Eller kanske från adventsstakens mossa? Kan vara så att illamåendet beror på chipsmiddagen, men mest är det nog larven.

Hur kan så många (två) insekter störa min söndag, i en lägenhet mitt i Malmö, fyra våningar upp? Det borde ju finnas mer lämpliga ställen för dem att uppehålla sig, eller?

Under det vackra taket

Postat av sophialonnergard

hipp

En fredag alldeles nyligen satt jag under detta vackra tak. Drack hälsosam ingefärsshot, morgonkaffe, åt frukostfralla och lyssnade på spännande föreläsningar tillsammans med 100 andra marknadsförare.

Två veckor tidigare, under samma tak var scenen en helt annan. Flera hundra människor trängdes, svettiga under taket. Dansades med guldkonfetti som strösslades från taket och ljusstavar viftandes i händerna. Shotglasen innehåll var alkohol och det största bekymret var den långa kön till baren.

Konstrasterna under detta vackra tak tänker jag är lite som kontrasterna i livet. Allvar blandas med skoj. Lärande med nöje. Businesskontakter med vänner. Högt med lågt.

En lat bokonsdag

Postat av sophialonnergard

20151028TheMartian

Dagen började med 1,5 timmes promenad i Slottsparken, det vill säga efter en timmes morgonkaffe framför datorn. Sedan har resten av dagen spenderats i soffan. Innehållet i muggen har skiftat från te till kaffe och tillbaka till te igen. I handen har boken haft sin givna plats.

Äntligen har min koncentrationsförmåga börjat komma tillbaka och, kanske tack vare en hittills väldigt bra bok, har jag kunnat läsa timmar i sträck. Jag slukades helt av boken och glömde äta lunch idag. Alla tankar på saker jag borde/måste göra slog jag bort och lät mig ha en lat onsdag och stanna i boken. En helt fantastisk känsla.

Imorgon kanske jag lyckas fixa till bilderna (och visa dem för er) jag tog förra veckan när jag passade hus i Falsterbo och besökte både skog och strand med kameran. Men nu mer te och mer bok.

Natur i stan

Postat av sophialonnergard

Jag har lite extra tid numera och passar då på att faktiskt se mig omkring när jag är ute och går. Istället för att stressat rusa fram med blicken sänkt mot trottoaren öppnar jag ögonen och lyfter på huvudet och får se så himla mycket fint mitt inne i Malmö. Som hemliga små gångar, dramatiska vyer i dimman, nya vägar till samma mål och mycket mer. Tänk att få bo i en stad som på sina ställen är rena naturupplevelser. (Just nu har jag en enorm craving för natur, såpass att jag hänger på Hemnet och letar hus på landet, drömmer om trädgård, vackra vyer över åkrar och lugnet och tystnaden.)

20151005_Slottsparken

20151005NaturVidCasinot

Nu springer jag

Postat av sophialonnergard

löpschema

Jag tar tag i löpningen nu. I slutet av förra veckan letade jag rätt på ett enkelt löpschema, skrev ut och satte upp på kylskåpet. Rotade fram en grön penna som strategiskt placerades bredvid. Nu var jag redo för måndag och löptur nr 1.

Eller löptur nr 1 var mer rask gång än löpning. Jag har nämligen letat rätt på ett nybörjarschema. Det är under min egentliga nivå, men det är precis vad jag behöver just nu. Jag har allt för mycket stress och press i mitt liv just nu och löpningen ska ju bli ett slags fristad och inte ett oöverkomligt tvång.

Oavsett svårighetsgrad så kan ni tro att det var härligt att bocka av det första passet med den gröna pennan. Nu ska jag belöna mig själv med te och knäckemackor framför ett avsnitt av The Good Wife i väntan på det utlovade ovädret.

Om Monica

Postat av sophialonnergard

I tisdags träffade jag Monica. Spåtanten jag nämnde i vintras. Hela åtta månaders väntetid var det. Då måste hon vara riktigt bra, tänkte jag. Vänner som varit där har varit imponerade och nu var det min tur att under två timmar få höra allt om mitt tidigare liv och kanske även lite om mitt kommande liv.

Monica säger ett namn och då ska jag berätta vilken relation jag har till personen med namnet, till exempel barndomsvän. Hon började starkt med ganska relevanta namn, sen såg hon alkohol. Och någon som rökte hemma hos mig. Hon blev väldigt arg på en kille jag slutat träffa för sättet han varit mot mig. Mer arg än jag någonsin varit på honom. Hon tyckte att vissa personer gjort fel mot mig, fel som jag inte helt kunde relatera till.

Hon hade också mycket rätt. Jag har arbetat i grönsaksbutik, jag har nyss fått ett nytt skrivbord, jag arbetar i Danmark, jag mådde bra när jag var i London osv. Men framförallt får hon en att må bra. I två timmar upprepar hon hur snäll jag är, att jag borde tycka bättre om mig själv, att hon inte är orolig för mig, att jag förtjänar både det ena och det andra. Det var två timmar av en varm, tröstande kram.

Monica är väldigt duktig på att läsa människor. Jag betvivlar inte att hon kan spå och ser saker andra inte ser, men hon är också väldigt duktig med människor. Diskret luskar hon fram om jag är singel eller ej för att en timme senare lugna mig med att säga att jag kommer hitta min kärlek. Försiktigt får hon fram att jag stressar alldeles för mycket på jobb och ger mig trygghet i att jag kommer hitta en livsbalans. Ibland lägger hon orden i mun på mig, ibland uppmuntrar hon bra och dåliga känslor i mig genom att nicka eller skaka på huvudet.

Och jag? Jag går på det. Jag fastnar i hennes show, njuter av uppmärksamheten, av att ha någon på min sida. Som verkar heja på mig, trots att vi aldrig träffats förr. Det hon ger på två timmar är mer än någon terapi-session kan ge på två timmar. Och även om Monica stundtals var lite ute och cyklade och överdrev mer än jag kunde relatera till så var det värt varenda krona. För oavsett hur skicklig hon är på att läsa människor, så finns där något mer i hennes spådom.

Effektiv förmiddag med goda nyheter, frieri och nålar

Postat av sophialonnergard

Min morgon började på Operagrillen och frukostmöte med MiM. Som vanligt var det väldigt intressant och denna gång pratades det om sinnesmarknadsföring. Något efterföljande mingel blev det inte för så fort sista ordet var sagt sprang jag vidare till dagens andra punkt. Sjukgymnasten.

Där kom nålarna fram och första akupunkturen blev gjord. Jag blev avrådd från i stort sett all träning förutom löpning och promenader. Antagligen dags att ta tag i den där löpning på allvar nu då.

Nästa stopp blev ögondoktorn. Efter att under flera månader haft strängt linsförbud var det dags för nytt avgörande. Jag klarade synundersökningen galant. Ingenting var dubbelt eller suddigt längre. Och efter läkaren färgat mina ögon gula och noggrant inspekterat ögonen i en stor apparat kom domen: Det ser bra ut. Jag frågade typ fem gånger om det var sant, fick jag ha linser igen? Jomenvisst, allt var bra.

När jag glädjande skuttade därifrån kom det fram en tjej och ställde sig på knä och friade. Jag tackade självklart ja, vi kramades och hennes kompisar filmade.

Allt detta innan klockan ens hunnit slå elva. Inte konstigt att jag är helt slut strax efter lunch.