Midsommar ✿

MidsommarVerkstad

Jag gillar midsommar, men precis som nyår finns det gott om förväntningar. Förväntningar om hur det ska firas, med vilka, aktiviteter, mat, alkoholintag och så vidare. I år var jag bjuden hem till några vänner, som bara ett par dagar innan flyttat in i sitt nya radhus (som jag fullkomligt älskar och blev genast avundsjuk på ungefär allt). Det som fick mig att må lite dåligt över hela midsommarfirandet var deltagarna. Inte så mycket personerna i sig, det är väldigt fina vänner som jag verkligen tycker om att umgås med (två par med vars en 1,5-åring), utan vad sammansättningen av människor fick mig att känna.

MidsommarSophia

Högtider är inte singlarnas tid. Det får mig att plötsligt känna mig ensam. Känna en saknad av något jag inte har, alltså kille och barn. Som från ingenstans växer en tomhet inom mig och jag vältrar i självömkan. Ett väldigt osexigt tillstånd, dom jag tror det mest yttrar sig i ett slags passivitet och viss tystnad. Men jag svalde min självömkan, lät tomheten få finnas och gjorde mig redo för firandet.

MidsommarBad

Med kransen på huvudet spenderades dagen med promenad längs ribban (huset ligger alltså tio minuter från stranden). En del bus med de små, väldigt god mat, Bolibompa, trevligt sällskap, härlig stämning, jordgubbar och ett avslutande kvällsbad i en magisk, rosa solnedgång. Det blev alltså en alldeles utmärkt midsommar som fick all min ensamhet att suddas bort.

Drömmen om ett badkar

bath-988502

Det är få saker under de senaste månaderna som jag längtat efter varenda dag som ett badkar. Tanken på att sjunka ner i ett varmt bad och få värmas hela vägen in i benmärgen. Kanske ha på lite lugn musik i bakgrunden. Ta med en bok ner i badet. Lyxa till det med en ljuvligt doftande badbomb eller varför inte ett glas vin.

De år jag levt med badkar har jag använt det ganska sparsamt om jag ska vara ärlig. Nu är det som om ett skrikande behov av badkar plötsligt har smugit sig fram. Att få ligga i badet och helt slappna av, vara i nuet, njuta och återhämtas har plötsligt blivit ett ouppnåeligt (nästan) begär. En sak är i alla fall säker. Badkar åker högst upp på min mentala kravlista till nästa boende.

Snälla, placera mig inte i ett fack

Människor har en förmåga att placera varandra i olika fack. Jag vill inte vara i ett fack. Jag vill inte anpassa mig efter de ramar någon annan placerat mig inom. Visst är det enklare för våra hjärnor att förhålla sig till varandra när de vet vilket fack personen framför sig tillhör. Nu råkar det vara så att jag tillhör facket introvert och högkänslig.

Två egenskaper som inte premieras i dagens samhälle. Det är snarare motsatserna som premieras, så att jag placeras i fack som ofta uppfattas som negativa känns såklart inte så kul. Att jag är introvert betyder inte att jag är osocial. Det betyder att jag har ett ganska stort behov av ensamhet där jag hämtar energi och återhämtar mig från världen typ. Att jag är högkänslig betyder inte att jag går runt och gråter hela tiden. Det handlar om att jag är extra öppen för intryck från omgivningen och andra människor. För mig är det ljud, dofter, ljus, många människor, personer som är för nära osv.

Kan låta som om det bara har negativa saker att vara introvert och högkänslig, men icke! Jag råkar vara en mindre expert på att se små, små förändringar hos människor omkring mig, tex om de mår dåligt. Jag har himla lätt för att förstå och sätta mig in i olika personers problem och känslor. Jag är inte beroende av andra människor för att må bra. Och en hel del andra bra sidor som följer med personlighetsdragen.

Jag tycker också väldigt mycket om att umgås med mina vänner, gå på stan, besöka både barer och restauranger med mycket folk. Jag är också utåtriktad, driven och social, men på mina egna villkor. Det är därför jag jag inte vill bli placerad i ett fack. Ett fack som i dagens samhälle säger att det är något konstigt med mig som kan längta efter dag där jag är helt ensam utan något inplanerat. Att det skulle vara något fel på mig. För det är inget fel på mig. Jag är bara inte som samhällets norm.

Den enkla vägen är inte den bästa vägen

IMG_5761

Det är så enkelt att göra som man brukar. Göra det som är enklast just nu. Speciellt när både humöret och vädret är regnigt och grått. Men det är inte alltid det bästa.

Min kropp och sinne behöver promenader, yoga och meditation. Den behöver koppla från telefoner och datorer för att istället andas, måla, läsa och få vara i nuet. Det har blivit en yogafri vecka för mig. Ett par dagar har jag knappt kommit ut och promenerat ens. Det känns i hela mig. Varken kroppen eller sinnet får någon ro. Jag känner mig tung. Tiotusen tankar far runt i huvudet utan att en enda fastnar. Så idag klev jag ut i mina regntätaste kläder för ett yogapass. Mundfulyoga stod på schemat. Jag hade kunnat stanna där för evigt. Stanna i känslan av att blicka inåt, lyssna på mig själv, låta tankarna skingras och bara känna kroppen.

Det är så lätt att istället lägga sig på soffan, slå på en tv-serie och låta känslorna och tankarna löpa amok (det kan visserligen behövas ibland också). Det är så lätt att fastna i det enkla istället för att göra det som kräver en liten insats men ger så otroligt mycket mer tillbaka. Att hitta balansen mellan vardagen, stressen, det fartfyllda och det lugna, återhämtande är svårt, men den balansen är värd att fightas för.

Eftermiddagen spenderas således med målarblocket, tvättid och jobb, lite senare kliver jag upp på yogamattan igen. Allt för balansen.

Ugglezombie

IMG_5661

Jag har skaffat nya brillor. Stora, matt svarta, som får mig att se ut som en uggla. Passar utmärkt nu när jag är i bokslukartagen tänker jag.

Förutom uggla påminner jag mycket om en zombie. Sover så himla dåligt sedan i somras någon gång. Sova som brukar vara min paradgren. Nu är jag mest bara dödstrött och sömnlös. Förutom de få gånger när väckarklockan ringer, då kan jag knappt öppna ögonen och åla mig ur sängen. Fast detta är ingenting lite jetlag och ett yogaretreat inte kan bota. Så måste det ju vara.

Resenerverna är i full sving. Idag ska packningen ner i väskan och det sista ska förberedas innan 18-timmars resdagen imorgon. Jag är sällan nervös inför resor nuförtiden, men det är en lång resa för mig. Costa Rica och New York på egen hand. Som ett litet äventyr mitt i allt.

Klick, klick!

Klickade just hem lite semesterkläder. En kjol och två klänningar – en lång och en kort. Lustigt det där hur en kommande resa kan få det att kännas som att jag bara måste ha något nytt att ha på mig. Det är ju inte så att jag har några sommarkläder alls hemma, eller? Nåja, det var ju rea…

Det var däremot inte rea på de träningskläder jag klickade hem från en annan sida. Men till mitt försvar så ska jag på en yogaresa och kommer spendera mycket tid i träningskläder. Dessutom så försöker jag ju träna året runt här hemma i Sverige och behöver lite ny motivation (träningsmotivation kommer ju enbart från nya träningskläder, det är sedan gammalt).

Mina tankar kretsar otroligt mycket på den kommande resan. Jag menar Costa Rica och New York. Yoga, värme, strand och djungel. Storstad, shopping, kultur och god mat. Och såklart alla människor jag hoppas få möta. Har redan börjat skapa en lista på viktiga saker att packa som spf 50 och bikini, men det dröjer nog inte länge förrän det bildas en klädhög med sommarkläder att packa ner. Först ska julen packas ner och lägenheten städas från granbarr. Hur gör man sig av med en gran förresten?

Tvångsyoga och tröttheten

selfiesjal_photoshop

Trött jag i min snygga julklapp – den mjukaste sjalen från by Malene Birger

Idag har varit den slöaste dagen på länge. Hjärnan har varit tom och ögonen trötta så mest har jag hängt i soffan och läst bok, suttit på golvet framför soffan och målat och sett de sista fyra avsnitten av Making a Murderer på Netflix. Obs! Se den! Så. himla. sjukt.

Annars har jag börjat tänka mer och mer på Santa Teresa. Lagt till destinationen i min väderapp, börjat skriva ner saker att packa, bildgoogla och blunda riktigt hårt för att försöka känna värmen. Idag är det exakt tre veckor till yogaparadiset.

Idag blev det tvångsyoga. Var tvungen att bryta mitt soffmaraton och på grund av envis julförkylning blev det korta 15 minuter på mattan med fokus på flexibilitet. Skönt att sträcka igenom kroppen lite och det är ändå bättre än ingenting tänker jag.

Vem skulle du kela med sa du?

IMG_0953

Igår efter jobb mötte jag upp min väninna och hennes hund. Det var dags för en hederlig aw. Vi gick till Pickwick Pub där hunden Kerstin fick en skål med vatten och korv och vi människor fick vin och hamburgare. Det var stundtals lite stimmigt då det var många som ville fira fredagen, men Kerstin låg lugnt i soffan och spanade på folk.

Bordet bredvid oss började fyllas på med ett par yngre män och Kerstin raggade och njöt av uppmärksamheten. Lute senare kom de unga männens äldre kollegor, en efter en klämde de sig i soffan bredvid Kerstin och kelade med den sötaste hunden på stället. So far so good. Det var väldigt trevligt, tyckte vi alla tre men beslutade oss ändå att det var dags för en promenad med Kerstin.

Just som vi klädde på oss säger en av männen: Ska ni redan gå? Vi har ju bara hunnit kela med hunden. 

Jag reagerar som jag tror de flesta tjejer skulle göra när en 25 år äldre man säger en sån kommentar. Jag ler artigt och säger att vi ska gå nu. Och jag blir så arg för att jag reagerar så. Genom att inte ifrågasätta så uppmuntrar jag och det är det sista jag vill. Det skulle varit mycket bättre att bara fråga ursäkta vad sa du? eller tycker du att det där var lämpligt? Det finns ingen anledning att skälla och gorma, men att ifrågasätta är det minsta jag kan göra. Klockan var inte mer än 19 och han hade kunnat vara min far.

Under det vackra taket

hipp

En fredag alldeles nyligen satt jag under detta vackra tak. Drack hälsosam ingefärsshot, morgonkaffe, åt frukostfralla och lyssnade på spännande föreläsningar tillsammans med 100 andra marknadsförare.

Två veckor tidigare, under samma tak var scenen en helt annan. Flera hundra människor trängdes, svettiga under taket. Dansades med guldkonfetti som strösslades från taket och ljusstavar viftandes i händerna. Shotglasen innehåll var alkohol och det största bekymret var den långa kön till baren.

Konstrasterna under detta vackra tak tänker jag är lite som kontrasterna i livet. Allvar blandas med skoj. Lärande med nöje. Businesskontakter med vänner. Högt med lågt.

Natur i stan

Jag har lite extra tid numera och passar då på att faktiskt se mig omkring när jag är ute och går. Istället för att stressat rusa fram med blicken sänkt mot trottoaren öppnar jag ögonen och lyfter på huvudet och får se så himla mycket fint mitt inne i Malmö. Som hemliga små gångar, dramatiska vyer i dimman, nya vägar till samma mål och mycket mer. Tänk att få bo i en stad som på sina ställen är rena naturupplevelser. (Just nu har jag en enorm craving för natur, såpass att jag hänger på Hemnet och letar hus på landet, drömmer om trädgård, vackra vyer över åkrar och lugnet och tystnaden.)

20151005_Slottsparken

20151005NaturVidCasinot