Prick klockan 16.35 fick jag ont halsen. Tänkte att det nog inte var så farligt, jag var ju på jakt efter julstämning. Jag hade, två timmar tidigare, fått en hyacint av mamma och strax efter jag vinkat av henne hittade jag det presentpapper jag letat efter. Naturfärgat. Eller brunt kan man också säga. Med doften av hyacint och rätt papper till julklapparna borde julkänslan komma.

Men så svalde jag när jag kom ute från ett möte kockan 16.35 och kände rivet i halsen. Med min hyacint och presentpapper i handen styrde jag stegen hemåt i det allt för varma decemberduggregnet (orimligt långt ord). På St Knut torg tyckte jag mig se granliknande siluetter i mörkret, genast svängde jag av från min vanliga väg. Strax därefter gick jag därifrån med en gran i handen.

Jag ville nämligen att mitt bord skulle prydas av en liten pyntad gran. Det visade sig att proportionerna var lite annorlunda inne i min lägenhet jämfört med ute på torget, så granen tar upp lite mer än halva bordet. Men det gör inte så mycket. Julmusiken skruvades upp, glöggen värmdes och pyntandet satte igång. Jag var på riktigt så glad att jag skuttade på stället och klappade händerna för mig själv.

Så nu står granen där och luktar jul. Med farmors gamla julkulor och julgransfot. Med guldigt, gammeldags glitter och en svart julbock. Och min katts gamla tomteluva på toppen. Alltså egentligen är det nog en julig äggvärmare och katten tyckte verkligen illa om den där luvan, men ändå.

Och halsen då? Jodå, den rivs och energin är sedan länge slut. Så nu när klockan är 20.23 tänker jag ta den här frusna kroppen och krypa till sängs. Läsa några rader i min bok, hoppas att regnet blir till snö och sova mig frisk.