Halvvägs genom den drygt sexhundra sidor tjocka boken. Dem har redan börjat dö. Antar att ni hört talas om förbannelsen. I alla fall. I helgen har jag kramat boken mer än någonsin. Så mycket att jag drömmer om dem på natten. Familjen Kennedy har arbetat sig in i mitt undermedvetna. Och mer än halva boken är kvar. Sen har jag en bok till om Bobby och Jackie. Kanske slutar med att jag tror jag är en Kennedy. Tills dess ses vi i drömmarna. Och i boken.
Drog ut och sprang så fort jag kom hem från jobb. Och oj, vad spring i benen jag hade. Inte alls lika jobbigt idag som tidigare dagar att springa, så jag sprang en kilometer extra! Nu sitter jag nyduschad och insmord i alla slags lotions. Nu är jag både len och med en god doft.
Framför mig på bordet står kvällsmys. Te och mackor. Mackor så grova att det mest är en hög med frö. Nyttigt och gott som nedsköljes med varmt te. Åh, så mysigt jag ska ha! Och så ska jag måla naglar. Om jag kan bestämma mig för en färg.
Jag har inte glömt er, jag har bara gjort annat. Alltså jobbat. Tokig morgon imorse, hade inte förberett kaffet (brukar ladda kokaren kvällen innan, morgonen är inte min bästa tid…) och någon frukostyoghurt fanns inte hemma. Så möttes jag av utvecklingssamtal på jobb följt av möte och projektjobb. Utvecklingssamtal heter mus på danska. Haha, mus!
Jag avslutade dagen på Sorl med Jessica. Ja, en tur på Åhléns klämde vi också in såklart och jag köpte en jätterolig galge till mina scarfar. Nu är jag så trött att jag helst vill somna på studs. Det ska jag icke, jag ska istället försöka kladda skokräm på nya skor så de ska vara fina länge. Önska mig lycka till!
Såhär ser Stadshuset i Malmö ut. Vid första åsynen tyckte jag det var alldeles förfärligt osmakligt att smälla upp massa julfigurer över hela byggnaden. Så kom jag närmare och förstod. Varje figur är ritad av ett barn vars namn står skrivet under. Då var det plötsligt så fint att jag nästan ville gråta. Fast det gjorde jag inte. Inte alls faktiskt. Det var fortfarande osmakligt men urgulligt samtidigt!
En vecka på året har gått och jag har tränat tre gånger. Helt ofattbart. Tre springturer med efterföljande styrkeövningar. Idag körde jag intervaller för att variera lite. Jag vill ju få upp min kondition så jag kan springa längre. Just nu springer jag knappt tre kilometer och sedan orkar jag inte mer. Eller kroppen orkar, psyket orkar, det är bröstet som gör fruktansvärt ont efter 15-20 minuter springning. Men det kommer gå bättre efter jag sprungit ett tag och jag pressar kroppen lite mer för varje tur. Vilka är era bästa springtips?!
Åh, ni anar inte vad jag lyckats med. Jag åt en tacogratäng med nachochips. Ett av chipsen vred sig i munnen och kilade fast sig mellan tand och tandkött och bröts av. Kvar satt en pytteliten chipsbit under tandköttet. Inte en millimeter av den sticker upp ens. Jag har försökt på alla sätt och vis att få väck den, men det sitter orubblig. Nu värker och pulserar det i munnen. Hoppas bara kroppen får väck det främmande föremålet så det inte blir inflammerat och jag typ tvingas operera bort halva munnen. Det är en ledsen tjej som fredagsmyser ikväll..
Första dagen på jobb efter julledigt. Jag var trött. Kände mig mer som zombie än något annat. Zombie med träningsvärk alltså. Efter en kort arbetsdag blev det helg igen. Mycket märkligt.
Nu är jag mest gråtig utan att vara ledsen. Det stavas pms. Vill gråta till allt. Kan även bero på att nattens sömntimmar kan räknas på en hand. Dålig kombo. Tog en varm och omhändertagande dusch innan jag klädde mig i mjukisar invirad i täcket i soffan. Här stannar jag hela kvällen lång och myser med den oledsna gråten i halsen.
