Kategori: Personligt

Kanske får jag ett vykort

Postat av sophialonnergard

Nu packar jag ner det sista i min lilla övernattningsväska och åker ner till mamma. Jag tar min stora handväska istället för min lilla övernattningsväska, men det är kanske nästan samma. Tänker spendera det närmsta halva dygnet med att suga in så mycket av min mamma jag bara kan. Mysa, kramas och prata. För imorgon lämnar hon landet för en månads runtresande i Sydamerika. Jag kommer sakna henne så himla mycket.

Hoppas jag får ett vykort, eller kanske ett i veckan. Det hade jag tyckt om. Ska fråga om hon vill skicka vykort till mig. Det är trist att det skickas så få numer. Det är en fin sak att skicka vykort. Tur är att jag kommer ha hennes bil och passa hennes hus, så lite mammados kan jag få ändå. Som den mammiga barnrumpa jag egentligen är.

Home away from home

Postat av sophialonnergard

Jag fick ett varmt välkomnande när jag kom upp till Karlstad i fredags

Kärlek mellan vänner kan visas på många sätt

Fredagskvällen spenderade jag med hela gamla gänget. Jag saknar dem… Vi drack vin (förutom de som drack öl) och sedan var det dags för dans. På krogen träffade jag ytterligare fler välkända ansikten. Det var en alldeles underbart bra fredag, mest på grund av människorna, och jag önskade mig inget annat än alla kramar och skratt jag fick.

På lördagen var jag lätt sliten, men gav mig ändå ut på stan. Först på schemat stod lunch med Johan, därefter fika med Danne och med en vinbox i handen gav jag mig tillbaka till Stephans för en dålig film. Framåt kvällen blev det Melodifestival, middag och Andreas födelsedagsfirande. Stephan hittade kameran på min telefon och resultatet ser ni nedan. Som sagt så var det en helt perfekt tripp till Karlstad och min extrafamilj, som tyvärr tog slut lite för snabbt.

Den osjälviska vänligheten

Postat av sophialonnergard

Igår fick jag ett sms från min gamla ordförande. Hon tipsade om ett jobb hon tyckte passade mig. Jag blev självklart glad och kollade  genast upp mer information. Idag när jag skickat iväg min ansökan skickar jag ett sms och tackar för tipset. Som svar fick jag att hon direkt ringde upp den ansvariga (som hon känner) och rekommenderat mig. Och jag känner en sådan tacksamhet så det finns inte. Det betyder inte att uppdraget är mitt, absolut inte, men denna osjälviska handling knockar mig.

Jag är van vid att slå mig fram, känna hopplöshet, en i mängden. Världen och livet är hårt. Så gör någon detta för mig. Vi är inte nära, vi jobbade ihop under ett år. Hade mycket trevligt när vi sågs, jobbade bra ihop, men ringer inte och snackar skit i timmar om våra liv. Hon vinner ingenting på att göra detta för mig. Det är en snällhet man tyvärr inte ser så ofta. Tack Anna för att du gjorde min dag lite gladare!

Ge mig energi

Postat av sophialonnergard

Ge mig lust och glädje. Är i en sån dålig period nu där allt känns tråkigt. Jag gnäller och klagar och det värsta av allt; jag tycker synd om mig själv. Jag avskyr sådana människor och nu har jag blivit en själv. Ett heltidsjobb, något jag har pluggat till vore en säker humörhöjare. Nya utmaningar, nya människor och ny energi. Jag är inte ilsk egentligen, jag är rätt glad och energifylld. Nu är jag liksom less. Som att kämpa i motvind. Snart är det min tur, det är jag helt övertygad om. Snart överöses jag av positiva händelser och då är det jag som skuttar gatorna fram med ett leende på läpparna.

Grattis på måndagen!

Postat av sophialonnergard

I det stora fina paketet som kom med posten förra veckan låg denna tavla. Två bilder på mig och min lilla gudis. Jag kanske inte är i mitt snyggaste, men lilla Bella är söt som en docka. Den ska ställas på tavellisten ovanför soffan. Så fiin att jag nästan dör lite.

Måndag, ny vecka, nya tag. Det vill säga jobb faktiskt. Ska gå bort i mina nya snygga-rumpan-skor jag fick av mamma. Nu ska bakdelen trimmas och jag ska få gå skönt samtidigt. Beach 2011 nästa. För rumpan i alla fall, magen bör väl bli lite mindre dallrig också…

Min Stephan är nog bäst

Postat av sophialonnergard

Ibland har jag nog världens bästa vänner, som liksom vet när de ska ringa och vet vad de ska säga. Stephan ringde för att gratta mig på min födelsedag, beskriva hur mycket han saknar mig och säga att alla killar som inte vill ha mig är dumma i huvudet. Det kan få vilken gråtfylld kropp som helst att skina upp som en sol. Jag saknar honom med, jätte-mega-mycket. Men han är bäst ibland.

Det är bara en sån dag

Postat av sophialonnergard

Jag dricker men slutar aldrig vara törstig. Jag är uttråkad men vill inget göra. Jag har ont, är ledsen, frustrerad, uppgiven och arg. Inget har någon betydelse och humöret var desamma även efter en timmes sömn. Inget är rätt. Allt är fel. Mitt humör kan liknas en trotsig treåring som sitter på golvet i Ica-butiken och för full hals skriker Jag vill inte. Det känns som jag har tappat min glädje och allt positivt inom mig. Jag ser bara problemen och inga lösningar. Men tron på att imorgon är en annan dag och att den dagen medför ett annat humör är kvar. Hoppet är det sista som lämnar människan har jag hört.

Hemma och trött

Postat av sophialonnergard

Jag är äntligen hemma igen och jag är dödstrött. Gårdagen blev inte riktigt som planerad dvs Trelleborg och fest. Istället satt jag med mamma på akuten i sju timmar. Vi fick vänta i fem (!!!) timmar innan vi ens träffade en läkare. Helt sjukt länge, speciellt när det typ var folktomt. Jag satt och tänkte på allt jag hade kunnat göra istället. Vara på den roliga festen, se en film eller tre, spela spel med familjen och kanske sova. Men jag hade inte velat vara någon annanstans än med min mamma när hon har så ont. Det slutade i alla fall väl och vi var åter hos mamma vid fyra på morgonen.

Nu sitter jag och väntar på mina julklappar. Min bror tog nämligen med de till Malmö igår och nu sitter jag utan. Han rea-shoppar, sen kommer han med paket till mig. Tills dess ska jag äta och sova på soffan.