Hemma och trött

Jag är äntligen hemma igen och jag är dödstrött. Gårdagen blev inte riktigt som planerad dvs Trelleborg och fest. Istället satt jag med mamma på akuten i sju timmar. Vi fick vänta i fem (!!!) timmar innan vi ens träffade en läkare. Helt sjukt länge, speciellt när det typ var folktomt. Jag satt och tänkte på allt jag hade kunnat göra istället. Vara på den roliga festen, se en film eller tre, spela spel med familjen och kanske sova. Men jag hade inte velat vara någon annanstans än med min mamma när hon har så ont. Det slutade i alla fall väl och vi var åter hos mamma vid fyra på morgonen.

Nu sitter jag och väntar på mina julklappar. Min bror tog nämligen med de till Malmö igår och nu sitter jag utan. Han rea-shoppar, sen kommer han med paket till mig. Tills dess ska jag äta och sova på soffan.

Inte riktigt kry

Idag skulle jag varit på föreläsning i skolan, men så blev det inte. När klockan ringde krampade magen i takt med larmet, ungefär. Eftersom det inte verkade vilja ge sig så stannade jag hemma. Tänkte plugga och jobba, för trots ond mage var humöret på topp. Inspirationen var dock på bott. Drog upp till stan en sväng för att hitta inspiration. Kom på mig själv att gå lätt framåtböjd med en hand över magen och ansiktet halvt förvridet i grimaser. Inte ens lusten att leta kläder fanns, så jag åkte hem. Vilade, eller rättare sagt sov. Masade mig ner till Konsum, för någon mat måste jag ju få i mig. Trodde jag skulle svimma och spy och dö, men jag överlevde och stapplade hem. Funderade länge och väl på akuten, för så som jag mått idag har jag inte mått på evigheter. Stannade hemma istället. Får vila mig i form, för imorgon ska jag jobba. Så nu ska jag försöka somna. Inte så skojjigt inlägg, men sant.