Unnade mig igen…

Efter jobb sprang jag förbi Lindex och köpte armbandet också. Det är ju så fint att det nästan gör ont. Alldeles strax ska det invigas. Ringen har jag haft hela dagen på mina små korvfingrar. Fingrarna har fått en ny ovana att ungefär tre gånger om dagen svullna upp. Då får jag möblera om med ringarna tills de en stund senare faller av för fingrarna återfått sin normala storlek. Ja, det är vad jag sysslar med på jobb. Nejje, nu ljög jag! Jag gör lite mer än så.

Nu ska kontorsskjortan åka av, sminket bättras på och armhålorna få en omgång deo. Ikväll vankas mat och vin med finfina, snart jättelångt borta, vänner. Ska suga upp så mycket umgänges tid jag bara kan innan de små liven flyttar till andra sidan klotet. De kommer vara så trötta på mig att de tycker det är skönt med en Sophia-paus efter de kommande två veckorna.

Hej söndag!


Lite seg idag kan man lugnt säga. Ena knäet går inte att sträcka ut, jag har blåmärke runt ena armhålan, halsen är inte vad den borde vara och mina lilltår har fått nya former. Men oj, vad det var värt det! Jag kände mig som en gudinna som fick håret fixat, sminket lagt och klänningen var som en dröm. Bröllopet var så vackert och det verkligen lyste om brudparet. Middagen, talen och den efterföljande festen var fantastisk. Kvällens dans var 90-tal och thriller och innan jag lade huvudet på kudden fiskade jag ut 37 hårnålar från rufset. Stort grattis till Emma och Erik och tack alla som var med och gjorde deras dag fantastisk.

Vad hände i tisdags egentligen?

Jo, jag och Jessica möttes upp över en bit kött och ett par glas rödvin på T-bone. Så gott och alltid ett nöje att få hänga med Jessica några timmar. På hemvägen hörde vi märkliga ljud, det lät som… en konsert? Vi följde ljuden som studsade fritt mellan husväggarna och hamnade i Folkets Park. Där var det fullt med folk och på Moriskans baksida fann vi bandet som spelade. Det visade sig att det var eldfesten som firades. Vi stannade ett par minuter innan vi fortsatte vår promenad hemåt.

Sjukt dålig bild, men bättre än inget?

Såhär skriver Moriskan om kvällens firande:

Natten mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten Chaharshanbe suri (”röd onsdag”). Det är sed att äta torkade nötter och bär (s.k. âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (ash reshte). Man tänder brasor och hoppar över små eldar samtidigt som man sjunger följande ramsa:
Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!!

I fri tolkning:
Min gula nyans [dvs. min blekhet] ger jag till dig!
Din röda rodnad [dvs. din glöd och värme] får jag tillbaka av dig!

Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den. Den religiösa bakgrunden till eldfesten är man skall välkomna de avlidnas själar (fravashier) med värme och renhet (jfr Valborg).

En spännande kväll som firas av många malmöbor med musik från Mellanöstern.
Varmt välkomna!

Arrangeras i samarbete med Iransk-Svenska föreningen
www.isfmalmo.se

Nu stänger jag datorn

Har för ryggen och nackens skull försökt att inte sitta vid datorn i helgen. Och det har gått bra, men så fort jag sätter mig blir det värre. Självklart är det andra ställningar och rörelser som gör ont också, men det är svårt att ändra datorvinkeln. Så nu stänger jag ner här med en bild från gårdagens rester. Igår var Emma, Karolina och Erik här på middag, Moët och skitsnack, så himla trevlig kväll. Nej, nu måste jag stänga ner här om jag inte vill spendera hela månadslönen på sjukgymnastik, rehabilitering och ryggknäckarövningar.

My booky wook

Igår firades födelsedagen med pappa och bror på Atmosfär. Har ni aldrig varit där? Går dit då! Jag fick i mig råbiff, oxsvans och en osttallrik och nu dreglar jag av tanken på maten. Min bror och svägerska gav mig bland annat Russell Brands bok. När jag kommit hem igen ringde det på dörren och där stod Emma och Erik för att gratta och överlämna presenter 1984 och Alla monster måste dö, så gulligt! Och bra, nu har jag hela vårens läsning utstakad om man räknar med julklappsböckerna också.

Tack alla

Hjärtat är varmt som rinnande lava efter en fantastisk födelsedag. När man var liten var födelsedagen så mycket pirr i magen och nya leksaker. Idag värmer alla sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Att människor kommer ihåg mig och vill gratta och fira mig gör mig så glad. Kanske att jag har gett alla de närmre åttio människorna någon glädje mer än en kylig facebookrelation.

Jag tänker avsluta dagen (som ni får höra mer om imorgon) med en varm dusch. Sedan kryper jag ner i sängen med all hjärtevärme.

Tack och godnatt

Tjuvtitt på min första födelsedagspresent

Strax efter lunch traskade jag till Emma och Erik. Där fikade vi och pysslade. Sedan var det dags att gå vidare. Jag promenerade mot lilla torg där jag åt middag på Mello Yello och fick en present. Lyckas ni gissa vad det är utefter bilden är ni proffs, imorgon får ni se en lite skarpare bild… Och nu blir det tidig sänggång för tant Sophia, någon som är förvånad?!

Åldertecknen hopar sig

Idag har jag söndagskänsla fast det är lördag. Så kan det gå när fredag nästan blir till lördag. Har hittills sett en och en halv film och googlat på ryggont. Jadå, i takt med att 28-årsdagen närmar sig kommer ålderstecknen. Igår högg och strålade och hade sig ryggen idag smärtar det vid varje rörelse. Alldeles oförskämt tråkigt kan jag tycka. Ska ta och gå mot bussen som tar mig Trelleborg och Mari för lite lördagsmys. Därefter är planen inflyttningsfest, förutsatt att ryggen blir bättre och inte sämre. Att gå på partaj utan att kunna röra sig känns ju urtrist. Hoppas ni har en finfin lördag ute i solen!