Min banan är längre än mitt huvud. Det måste ju vara något typ av världsrekord. Sophiahuvuden är väl det officiella måttet på världsrekordsbananer? Tog fram linjalen om ni ifrågasätter mig, närmre 25 centimeter banan. Lätt världsrekord.
Månad: augusti 2011
Intern flytt
Såhär har mitt vardagsrum set ut ett år nu. Ett skrivbord upptryckt mot en vägg och det enda jag sett har varit en vit vägg. Otroligt oinspirerande vilket lett till att min rumpa fått sitta i soffan istället. Och i soffan blir det väldigt lite gjort. Det dåliga samvetet över oproduktivitet och ett nästan oanvänt skrivbord har gnagt inom mig tills igår. Då flyttade jag lite saker.
Tadaa! Nu sitter jag och tittar ut över hustak, trädtoppar och en himmel med ständigt skiftande moln. Kanske det bästa jag gjort på länge. Så idag har jag suttit här och tagit tag i saker. Känns bra. Så var jag ute och skulle på en powerwalk, men sprang sista kilometern hem. Jag tror jag vill bli en joggare.
Jag vill tacka…
Ställde mig på vågen och blev alldeles förfärad över min egna tjockhet. (Tjockheten kan bero på att jag ätit frukost och lunch utan att bajsat en endaste gång idag). Tog på mig de snabba byxorna och snygg-rumpa-skorna och gav mig ut för att bränna fett. Kommer hem gör crazy många sit-ups, duschar och resultatet är knallröd fejja. TUR att jag inte har en dejt ikväll att vara snygg för (okej, jag har aldrig en dejt, men det kan hända). Vill i alla fall med detta inlägg tacka mamma och pappa för de otroligt användbara generna att bli chockröd i ansiktet vid minsta lilla ansträngning. Tack!
Tänkte jag skulle bli mästarinna på soppa
Soppa är ju gott och värmande, det är två saker jag gillar väldigt mycket. Tänkte att jag ska förfina mina kunskaper inom soppkokning och börja kalla mig mästarinna. Igår gjorde jag ju kycklingsoppa, den har jag just ätit till lunch också och det finns mer kvar till middag. Toppenbra. Till soppan äter jag alltid en knäckemacka eller annan form av bröd men oftast knäcke med ost. Mamma gjorde alltid så, jag undrade länge varför. Tänker att det är för att det inte ska skvalpa så mycket i magen. Om jag ligger på rygg och guppar med magen så kan jag höra hur det skvalpar. En gång skvalpade jag så mycket att jag kräktes, sedan dess är skvalpandet i magen inte lika skoj då känns det bra med en knäckemacka som minskar skvalpandet. För soppa är ju bara bra. Nej, nu får det vara färdigsvamlat för ett tag. I alla fall om soppor och skvalpande.
Har varit på äventyr i Lund
Jag viskar hallå
Efter en liten powernap på tre timmar igår vaknade jag röstlös. Inte så att jag inte kan prata alls, istället liknar rösten lite mer en tonårs pojkes. Sådär skör och lite falsettig som när som helst kan spricka och jag måste ta i för att låta ganska normal. Idag har jag letat efter rösten hela dagen utan större resultat, så jag sov en stund på soffan men återfick ingen röst för det. Imorgon ska jag på intervju för ett telefonistjobb. Hur stor är chansen att en telefonist utan röst anställs?! Tills vidare gör jag kycklingsoppa, verkar ju fungera bra i amerikanska filmer mot det mesta.
Bröllop i Hennickehammar
Utsikten från mitt hotellrum kunde man inte klaga på
Redo för bröllop
Träkyrkan i Nordmark var otroligt vacker, både på utsidan och på insidan
Fina brudparet, helt nygifta utanför kyrkan
Sedan togs det inte fler bilder av mig. Jag minglade, åt fantastiskt god mat, lyssnade på tal som lockade fram både skratt och tårar och dansade till klockan slog fem. Träffade nya bekanta och gamla vänner och hade en helt fantastiskt bra lördag. Eftersom alla gästerna stannade på herrgården över natten var alla kvar, trötta och slitna på söndagsmorgonen för att säga hejdå till välkända ansikten.
Tusen tack till alla inblandade. Ett bröllop som sätter ribban högt för alla kommande vigslar. Tiden flög alldeles för snabbt förbi. Och framförallt ett stort GRATTIS till Johan och Emma.
Titta in HÄR för att se och läsa mer om Hennickehammars Herrgård. En liten guldgruva i skogen utanför Filipstad, där jag lätt kan spendera fler nätter. Först skaffar jag mig en plus etta och sedan åker vi på en romantisk weekend tillsammans.
Fredag i Karlstad
Fina Nicklas stod för både husrum och fest. Av bilden att döma är det svårt att kalla honom fin, men han kan vara fin om han nu skulle vilja det. Det spelades ölspel, snackades skit och Stephan spelade som vanligt på gitarren. Allt var i sin ordning och vi gick vidare ut på Koriander för dans och mer socialt umgänge. Kändes skönt att vara tillbaka ett tag och träffa nya och gamla bekanta, bli mobbad för en släng skånska och sno kramar av värmlänningarna. Efter alldeles för få timmars sömn blev det en kaffe hos Stephan innan bilen styrdes mot skogen utanför Filipstad där lördagens bröllop skulle ske.
Jag håller söndag på en måndag
Här ligger jag i soffan och fryser. Hämtade täcket, men näsan är fortfarande ruggigt kall, liksom armarna som snart ska få krypa in under täcket. Vill påstå att jag är ganska sliten idag. Helgen var den bästa på länge, men alla mina krafter är liksom borta. Ögonen rinner och geggar (ögoninflammation på g?) så linser och smink är bannlysta idag, halsen är öm och retar fram små hostattacker och så är jag ju trött. Var uppe tidigt och lämnade tillbaka bilen till mamma, så nu är dagens alla måsten klara. Förutom att äta, inte ens hungrig idag trots att jag varit vaken fyra timmar. Börjar dock bli sugen på pannkakor nu, kokte ny sylt häromdagen och den bör invigas med pannkakor i mitt tycke. Och ni ska få höra om min helg, så fort jag fixat in några bilder i datorn. Tro inte jag är ynklig och sjuk, bara trött och håller söndag för det förtjänar jag idag.
Hej Malmö!
Nu är jag tillbaka i Skåneland efter två helt otroliga dygn. Jag har skrattat, dansat, kramats och firat kärleken. Jag har däremot inte sovit mer än tre timmar per natt och efter dagens sju timmar i bil tillsammans med Sveriges alla husvagnsturister på vägarna är jag dödstrött. Därför får ni vänta på mer detaljer tills imorgon, men ni ska veta att min helg varit oförglömlig.