Glad alla hjärtans dag

Skulle kunna tro att jag, idag, sållar mig till de bittra, men jag har tänkt om. Visst kan jag tycka det är tragiskt att det krävs en speciell dag för att visa sin kärlek till nära och kära. Hur mycket jag än vill att människor ska visa sin kärlek precis vilken dag som helst, så är det inte så. Ibland kanske det behövs en speciell dag där man nästan tvingas visa sin kärlek. Tragiskt.

Jag är singel, men inte extra bitter över det idag. Istället tänker jag på alla jag har nära och äter en alla hjärtans bakelse för mig själv. Hur mysigt som helst och jag vill forma allt till hjärtan idag. Hoppas ni har en underbar hjärtedag!

Gör mig lite deppig

Idag fick jag ett mail. Det är inte så ovanligt, men sådana här mail är ovanliga. Jag fick ett flytta-ihop-erbjudande. Om jag och min käresta sålde våra lägenheter med samma mäklarfirma så får vi en dubbelsäng. Det vore väl trevligt om jag inte vore singel. Senast igår låg jag i min säng och tänkte att det vore trevligt att skaffa en större säng, gör väl inget att jag är ensam. Oftast gör det mig inte så mycket att jag är ensam. Visst vore det trevligt att kramas och mysas med en kille, men jag har det bra utan. Tills jag får mail om mig och min käresta. Eeh… Visst är det kanske reklam, men den är rätt felriktad och gör mig lite deppig såhär på en tisdagsmorgon.

Where´s the sign?!

Imorse såg min status på facebook ut såhär:

Jag har fortfarande inte fått något tecken. Någon drömman klev inte in på jobb idag, drömjobbet ringde inte och sa att de bara MÅSTE ha mig och jag glömde köpa en Trisslott. Däremot blev det en biljett till Foo Fighters konsert i sommar och 90 minuters övertid på jobb. Och nu är jag nyduschad, luktar som en gudinna och äter gårdagens pizzarester. Imorgon fortsätter jakten på tecken.

Min Stephan är nog bäst

Ibland har jag nog världens bästa vänner, som liksom vet när de ska ringa och vet vad de ska säga. Stephan ringde för att gratta mig på min födelsedag, beskriva hur mycket han saknar mig och säga att alla killar som inte vill ha mig är dumma i huvudet. Det kan få vilken gråtfylld kropp som helst att skina upp som en sol. Jag saknar honom med, jätte-mega-mycket. Men han är bäst ibland.

Så var det slut

Jag visste att vår kärlek var tidsbegränsad. Och nu är det inte många timmar kvar. Den fina saker till höger i bild ska nu till Stockholm och få ny kompis. Jag ska återgå till den vita. Den har bott ett tag hos en killkompis, så nu luktar den lite funky och har Angelina Jolie som bakgrund. Kommer vi någonsin finna varandra igen eller kommer saknaden av den fina silvriga vara för stor? Jag mår illa bara av tanken på min förlust. Vi har haft 13 fina månader ihop.

Är detta på riktigt?

Jag kan vara rätt bra på att generalisera och döma, men detta är något av det värsta jag läst på länge. Att det är en väldigt bitter man som skriver det förstår jag. Att han vill ha en kvinna som tillfredsställer honom och gör allt enligt hans önskan känns rätt tydligt. Att han helst av allt vill hämta en tillgiven brutta från Asien, men inte har råd är också rätt tydligt. Det är en ledsam och ensam man, men jag stör mig inte så mycket på honom och hans insändare. Visst jag stör mig på hans generalisering av svenska kvinnor, men det blir värre i kommentarerna.

I kommentarerna skrivs det att svenska kvinnor är manliga, tjocka och fula. Det skrivs så illa om svenska kvinnor att jag får dåligt självförtroende. Jag förstår inte vad dessa äckliga svenskhatande män gör kvar i landet? Enligt de är ju hälften av befolkningen fullkomligt vidriga. Jag tar jävligt illa vid mig så som de håller på i kommentarerna. En sån man vill man verkligen ha, eller inte… Läs själva HÄR, speciellt kommentarerna som får mig att må illa.

Halv tre på Debaser

En ung snygg kille raggade på mig igår. Han dansade iväg med mig, med sina lustiga moves. Jag skrattade gott åt honom när han försökte impa med de töntigaste (väldigt tjejiga) dansrörelser jag sett på länge. Jag kunde inte klaga på hans vältränade kropp eller snygga ansikte. Han kommer avla snygga barn nån dag. Dock inte med mig.

Jag: Hur gammal är du?

Han: 20, själv?

Jag: 26

Han: Om du hade fått barn när du var sex hade du kunnat vara min mamma.

Jag: Eeh…..???

Jag gick hem ensam efter den kommentaren. Funderade lite över hur han tänkte. Men det är aldrig smart att få en tjej att känna sig gammal.

Jakten på kärleken

Har funderat en del på detta med kärlek. Jag är singel och har kanske varit det lite för länge. När man letar efter drömjobbet är det helt okej att söka, besöka och liksom armbåga sig fram. När när man letar efter drömlägenheten är det okej att leta, bygga, betala och se till att man får sin dröm. Men när man letar efter kärleken uppfattas man som desperat? Ska man acceptera att man är singel bara sådär. Man får leta och kämpa efter alla drömmar förutom kärleken, den ska bara komma sådär poff när man minst väntar det.

Är inte det lite konstigt? Vad tycker ni?

Trött och dricker rött

Helt slut efter jobb. Blev två timmar längre än sagt från början och precis när vi trodde att vi skulle kunna stänga och gå hem i bra tid så blir caféet invaderat. Aja, nu dricker jag ett glas rött i min sidenmorgonrock. Porrigt va?! ÄH, ska hänga med alla par ikväll. Tycker om dem, men faen va gött om de skulle vore singlar istället. Hänger mest med dom idag för att de ska äta och jag pallar inte laga mat. Sen ska de bowla, det skiter jag nog i. Jag har ju jobb att göra här hemma. Alternativt en film att se och en säng att mysa i. Först kläder sen mat.

Ser ni förresten fjongen som hänger i taket? Det är där det borde vara ström och en lampa, men inget av det finns där. Ska ta och lära känna en elektriker är planen. Blir billigare så.